foto: Anders Löwdin
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson t h har ingen anledning att vara glad över S-ledaren Stefan Löfvens åtstramningsfundamentalism.
Regeringen och riksbanken stryper ekonomin och höjer arbetslösheten. LO kräver nya statliga satsningar, men S-ledaren Stefan Löfven håller inte med.Internationellt och särskilt i Europa börjar ekonomer och politiker oroa sig över att åtstramningarna har gått för långt. Krisen är inte på väg att lösas, den fördjupas.
Regeringarna i till exempel Tyskland och Finland hör till dem inom EU som har gett order om de stora nedskärningarna i Grekland och Spanien.
”Men den mest bokstavstrogna eleven i den rådande åtstramningsyran är ändå Sverige”, konstaterade Svenska Dagbladets ekonomiske krönikör Per Lindvall nyligen. ”I Sverige så håller såväl regeringen som den socialdemokratiska oppositionen fast vid ett fullständigt obsolet överskottsmål i våra statsfinanser.”
Överskottsmålet – att den offentliga sektorns finanser måste ha överskott på motsvarande 1 procent av BNP över en konjunkturcykel, d v s några år – infördes under Göran Perssons ”världsrekord i åtstramning” på 1990-talet.
Effekten av målet är att nedskärningarna fortsätter även när ekonomin knappt växer alls (Konjunkturinstitutet tror på +1 procent i år).
LO har påpekat att antalet högskoleplatser minskar med 10 000 trots att 85 000 unga mellan 20 och 25 år är arbetslösa.
Överskottsmålet och Riksbankens strama räntepolitik har tillsammans kostat 10 000-tals jobb, påpekar LO-ekonomerna i sin senaste prognos. Arbetslösheten beräknas öka till 8,4 procent nästa år – 425 000 personer.
Detta är bakgrunden till LO-ledaren Karl-Petter Thorwaldssons ut-spel i sitt förstamajtal. Han föreslog då ett paket på 70 miljarder kronor för att stimulera ekonomin.
De 70 miljarderna kronorna ska fördelas under fem år:
– 15 miljarder till höjda barnbidrag och högre a-kassa,
– 30 miljarder till kommuner och landsting,
– 15 miljarder till bostadsbyggande och
– 10 miljarder till infrastruktur.
Enligt LO-ekonomerna skulle detta ge 100 000 nya jobb. De beräknar att staten behöver låna 55 miljarder kronor, men att de 15 miljarder kronorna till arbetslösa och barnfamiljer kommer att betala sig genom högre skatteinkomster m m.
Arbetslösheten skulle då enligt LO sjunka till 6 procent.
LO:s förslag innebär att överskottsmålet överges. Det är ett förslag som har fått stöd även av högerekonomer och politiker som exempelvis professor Lars Calmfors och den förre S-ledaren Göran Persson.
Men den nuvarande S-toppen håller fast vid sin dogm. Magdalena Andersson, Socialdemokraternas ekonomiska talesperson, har snarast kritiserat Anders Borg för att inte vara stram nog.
Stefan Löfven har samma linje. Överskottsmålet ”viker vi inte från och har inga planer på att överge”, sa han som svar till LO på 1 maj.
Istället hänvisar Socialdemokraterna till en utredning som ska ledas av Mårten Palme. Denna ska jämföra politiken mot arbetslösheten i olika EU-länder. Stefan Löfven förespråkade i partledardebatten i SVT bland annat utbildning i samarbete med arbetsgivarna.
Däremot har S lagt förslag att Fas 3 ska avskaffas och ersättas med arbeten till avtalsenliga löner, vilket så klart vore en förbättring för alla som idag har Fas 3.
LO:s paket på 70 miljarder kronor vore ett steg i rätt riktning. Det finns utan tvekan utrymme för att öka statens skulder. Statsskulden är just nu bara 34 procent av BNP. Dessutom skulle stimulansen med all sannolikhet öka tillväxten, vilket skulle minska skulden som andel av ekonomin.
LO har också krävt att Riksbanken sänker räntorna, också detta för att stimulera ekonomin.
Men det finns också skäl till varningar. Sanningen är att det inte finns några tekniska förslag som ger en varaktig lösning på krisen.
Låg statsskuld kan bara ge en kortvarig frist. Både Spanien och Irland hade relativt låga statsskulder innan de drabbades av krisen. Men med krisen har Spaniens statsskuld som andel av BNP ökat från 34 procent år 2008 (samma som Sverige har nu) till över 90 procent.
Över hela världen har räntorna sänkts. Det kan ha lindrat krisen, men inte alls gett någon lösning.
Åtstramningarna – som överskottsmålet – har fördjupat nedgången och ökat arbetslösheten, men är inte huvudorsaken till krisen. Grunden till kollapsen är det kapitalistiska systemet.
Koncentrationen av rikedomar och makt hos ett litet fåtal skapar ständigt nya kriser. Den här gången har jakten efter allt större vinster blåst upp enorma spekulationsbubblor.
LO:s förslag, som vore förbättringar jämfört med idag, innehåller inga krav vad gäller makten över ekonomi och jobb. Bankerna och resten av Svenskt Näringsliv lämnas orörda. De har fortfarande alla möjligheter att ta ut rekordvinster och avskeda anställda.
Att flera högerekonomer har accepterat LO:s syn bara bekräftar att förslaget inte syftar till att i grunden förändra samhällets kurs. Det är en inomkapitalistisk stimulanspolitik som även en falang bland kapitalisterna vill ha.
LO-ledningen agerar med förslag från toppen, utan verklig inblandning eller mobilisering av sina medlemmar.
Men både den svenska krisen på 1990-talet och dagens ekonomiska katastrofer i södra Europa har visat hur långt kapitalister och politiker är beredda att gå för att låta arbetarna betala krisen.
De har också visat att det bara är arbetarnas egen kamp som begränsa eller stoppa attackerna.
Per-Åke Westerlund
En utsträckt hand från Jonas Sjöstedt (V)
Den socialdemokratiska partiledningen står fast vid åtstramningspolitiken. Det i sin tur är ett test på Vänsterpartiet.
När TT på 1 maj frågade Jonas Sjöstedt om hur Vänsterpartiet ska agera om Socialdemokraterna accepterar högerns skattepolitik, svarade han: ”Det är klart att sitter man i en regering så måste man kompromissa, det inser vi också”.
Men den avgörande frågan för Vänsterpartiet är vinster i välfärden. Sjöstedt sa på 1 maj att han inte kommer att delta i en regering som ”fortsätter dagens privatiseringspolitik”, men han preciserade inte om det betyder att Vänsterpartiet kräver stopp för alla privatiseringar eller återkommunalisering av privata skolor med mera.
I SVT:s partiledardebatt i söndags (den 5 maj) öppnade han dörren för att vinster accepteras om de ”återinvesteras”.
Det är tydligt att Sjöstedt än så länge prioriterar möjligheten att vara med i en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, även om det inte ens är klart om Vänsterpartiet bjuds in att delta.
Vänsterpartiets systerpartier i Norge, Danmark och Finland del-tar alla i olika koalitionsregeringar.
Per-Åke Westerlund
