Ilskan var stor över beslutet som hade tagits helt över husbybornas och lokalföreningarnas huvuden.
Träffen är huset mitt i byn som sedan länge varit en central punkt, den offentliga mötesplatsen och knutpunkten för motståndet mot stadshusets diktatur…
Under stormötets middag började närvarande ungdomar att diskutera om det var genomförbart att ockupera lokalerna. Tre av oss ungdomar presenterade idén om att inleda en ockupation redan samma kväll.
Efter en lång och livlig diskussion beslutades det enhälligt om att gå från ord till handling och att genast ockupera Husby Träff. När mötet avslutats påbörjades direkt ockupationens eget första möte tillsammans med Träffens personal.
Ockupationen inleddes under namnet Husby Kräver Respekt.
På ockupationens första morgon hölls ett möte med ett tjugotal deltagare. Det bestämdes att två stormöten, där alla beslut skulle tas, skulle hållas dagligen. Snart hade en Facebookgrupp, en blogg och en twitter upprättats.
På kvällens möte antogs följande krav:
- Husby Träff ska finnas kvar i befintliga lokaler och finansieras av Stockholm Stad.
- Stoppa nedskärningarna i Husby och Järvaområdet.
- Inför en lokalt förankrad styrgrupp med representanter av boende i Järva, som ska vara involverade i beslut i samband med det s k Järvalyftet.
Samma kväll gjordes det första försöket från Svenska Bostäder att splittra Husby. De använde sig av Röda Korset, som hyr Träffens lokaler. Enligt Röda Korset måste antingen ockupanterna lämna lokalerna eller också skulle Röda korset se sig tvingat att helt dra sig ur även de nya lokalerna.
Det vakt- och sovschema som planerats visade sig vara onödigt eftersom flera ungdomar valde att vara vakna och fyllde de sömnlösa nätterna med politiska diskussioner. Redan då visste man att ockupationen hade vunnit en delseger, då ungdomar som aldrig förr varit politiserade nu deltog i politiska diskussioner och ställningstaganden.
På onsdagen hade ockupationen lyckas övertyga Röda Korset om att be om en dialog med Svenska Bostäder. SB och stadsdelsnämndens ordförande Bo Sundin (M) krävde en sluten träff. Ockupanterna valde då en förhandlingsdelegation som inte skulle ta några beslut som inte först var förankrade på ett stormöte.
SB har inte haft något intresse av att lyssna på husbyborna. Samtidigt stod det klart att de kände sig allt mer pressade. Bo Sundin gick till exempel i en intervju ut i ett personangrepp på Arne Johansson (sammankallande i Nätverket Järvas Framtid och medlem i RS) och påstod att det var Arne Johansson och hans ”lilla grupp” som låg bakom ockupationen. Under ockupationen drevs Husby träff som ett sant öppet medborgarhus för alla, stöduttalanden vällde in från alla möjliga, från de lokala S-föreningarna till Pantrarna i Göteborg.
Manifestationen hölls den första lördagen på Husby torg. Talare tog upp om viktiga erfarenheter från tidigare strider och kampanjer i Husby. Vi kopplade ockupationen till de protester som har genomsyrat Husby de senaste åren och att ockupationen bara var kulmen på dessa.
Som RS-talare tog jag själv upp om vikten av denna ockupation, inte bara för Husby utan för alla förorter och att det är en inspiration för alla som vill ta kamp.
Under den andra veckan återupptog Röda Korset kontakten med Husby Kräver Respekt och antydde sig vara villiga till att ta initiativ till en ny dialog med både ockupanterna, det övriga föreningslivet och SB, om ockupationen avslutades. Efter två dagars förhandlingar bestämdes det att låta ockupationen pågå i ytterligare fem dagar, till söndagen den 29 januari. Detta för att den skulle kunna avslutas med en stor kulturkväll på fredagen och en förortskonferens på lördagen.
På kulturkvällen bjöds det på allt från reggae till jazz. Över 200 personer, mest ungdomar, fanns i publiken. Husbybor i alla åldrar har deltagit – varav flera äldre i upp till 80-årsåldern – i allt från matlagning till stormötenas diskussioner.
Den kanske viktigaste segern man vann – förutom löften om dialog om Husby Träff, beskedet om att Husbybadets privatisering stoppas och att stadshuset ska beakta husbybornas krav på att stoppa rivningen av gångbroarna – har varit det unika mötet mellan pensionärer och unga som knutit band som kan bli avgörande i de kommande striderna.
Hugo Witting