Samtidigt som världens uppmärksamhet dras till de extrema väderkatastroferna har nya vetenskapliga bevis presenterats som på ett övertygande sätt bekräftar tidigare klimatstudier och uppdaterar bilden från FN:s senaste klimatrapport från år 2007.Därmed kan också dimmorna skingras från den så kallade Climatgateskandalen, som innebar att ”klimat- skeptiska” bloggare med hjälp av stulna email från brittiska klimatforskare och benägen hjälp av såväl okunniga massmedia som kol- och olje- lobbyn kunde skapa stor osäkerhet.
Att ”Climategate” under några kalla vintermånader efter toppmötesfiaskot i Köpenhamn sänkte medvetenheten visades i våras av brittiska opinionsmätningar som tydde på att tilltron till att klimatet har blivit varmare och påverkats av människan har fallit från 41 till 26 procent.
Att anklagelserna mot det vetenskapliga underlaget till FN:s klimatpa-nel, IPCC, i början av juli friats av två oberoende rapporter (en brittisk och en holländsk) har inte alls fått samma uppmärksamhet som de vilda anklagelserna om vinklade och censurerade data efter publiceringen av drygt 1 000 stulna e-mail från klimatforskningsenheten (CRU) vid East Anglia University i England.
Stor uppmärksamhet har riktats mot några få misstag och oklarheter, som den felaktiga uppgiften om att Himalayas glaciärer skulle kunna vara borta redan år 2035 eller att den globala uppvärmningen har illustrerats som en statistisk ”hockeyklubba”, där data baserade på sibiriska trädårsringar utan tillräcklig förklaring byggts på med data från termometrar. Detta har hotat att leda till fler åsiktspoliser och krav på en nedtoning av ”alltför dramatiska” forskningsrapporter när regeringarna på ett möte i Sydkorea i oktober ska ta ställning till hur IPCC ska arbeta i framtiden.
Den holländska expertpanel som särskilt har granskat klimatforskarnas presentation av regionala konsekvenser, har enligt brittiska Guardian listat 12 ”fel”, varav dock enligt panelen själv ”inga som underminerar de viktigaste slutsatserna”. Panelen har också listat 23 mindre kvalitetsbrister – alltifrån skrivfel till att antalet afrikaner som hotas av vattenstress snarare borde ha bedömts vara 75-250 miljoner än 90-220 miljoner (!).
Allvarligast är expertpanelens åsikt att de negativa konsekvenserna har överbetonats av IPCC genom att positiva konsekvenser av den globala uppvärmningen som fria farleder i arktiska vatten och att vissa grödor kan odlas i nya delar av världen har utelämnats i den sammanfattning på en sida som gjorts för beslutsfattare – ett ”fel” som forskarna själva med all rätt tillbakavisar.
Trots detta har IPCC redan anlitat fler mellanhänder som ska granska de vetenskapliga studierna inför nästa stora rapport.
Mot denna bakgrund är den första stora rapporten efter debatten kring Climategate, som publicerades av US National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) i slutet av juli, en frisk fläkt. 2009 State of the Climate report, som den heter, är en sammanställning av de 160 senaste klimatrapporterna. Samtliga elva klimatindikatorer som listas i rapporten sägs ”bekräfta att världen värmts upp och att det senaste årtiondet varit det varmaste någonsin”.
Av dessa indikatorer var sju stigande: lufttemperaturen över land, havsytans temperatur, havsluftens temperatur, havsytans nivå, oceanernas temperatur, luftfuktigheten och troposfärens temperatur i atmosfären närmast jordens yta.
Fyra var sjunkande: Arktis isar, glaciärerna, vårens snötäcke på norra halvklotet och stratosfären.
För första gången någonsin presenteras här en sammanställning av temperaturens ökning från atmosfärens högsta höjd till oceanernas djup.
Peter Stott på brittiska Met Office, som har bidragit till NOAA-rapporten, ser också rapportens bredd som en svidande replik mot påståenden från klimatskeptikerna som att temperaturen på jordytan kan ha påverkats av felkällor som ökad värme i närheten av växande städer. Även den fallande temperaturen på hög höjd i stratosfären är enligt Stott ”en konsekvens av ozonlagrets uttunning i kombination med ökningen av växthusgaser” (Financial Times den 29 juli).
Den genomsnittliga temperatu-ren på jorden har enligt sju statistiska serier ökat med 0,6 grader på 50 år. 2000-talet var 0,6 grader varmare än 1960- och 70-talet och 0,2 grader varmare än 1990-talet.
Ökningen ”kan tyckas liten, men har redan ändrat vår planet”, säger Deke Arndt på NOAA:s klimatdatacenter och fortsätter: ”Glaciärer och havsisar smälter, häftiga skyfall intensifieras, och värmeböljorna har blivit vanligare. Och, som den nya rapporten säger oss, finns det nu bevis för att 90 procent av uppvärmningen under de senaste 50 åren har fångats upp av oceanerna”.
En mycket oroande konsekvens, som redovisas i en ny kanadensisk studie, är att de fytoplankton som är basen för havens näringskedja har miskat med 40 procent sedan 1950.
Att atmosfärens luftfuktighet har ökat med 5 procent på 40 år är också tillsammans med den ökade värmen starkt bidragande till häftigare skyfall.
Strax innan NOAA:s rapport publicerade amerikanska NASA Goddard Institute for Space Studies, en egen rapport med data från 5 000 väderstationer världen runt som slår fast att de senaste 12 månaderna varit de varmaste sedan mätningarna började 1880 – liksom de senaste sex och de senaste tre månaderna.
NASA-institutets chef James Hansen förutser att år 2010 också kan bli det varmaste året hittills, trots att solaktivitetens elvaårscykel just nu har sin mest avkylande effekt. Detta kan dock följas av en viss nedkylning mot slutet av året då havsströmmarna i Stilla havet, som påverklar klimatet i hela världen, åter har vänt riktning från El Niño med dess uppvärmning av ytvattnet till La Niña.
Arne Johansson
