2011 har varit ett dramatiskt och omtumlande år. Ett år präglat av global kamp och kapitalismens kris. Året inleddes med de historiska massörelserna i Tunisien och Egypten, som fick de båda ländernas dikaturer att gå i landsflykt.I Europas moderna historia är det få år som kan mäta sig med 2011. Högerpolitiken har utmanats av generalstrejker och ungdomsrevolter, samtidigt som eurokrisen fördjupats och EU-pamparna suttit i permanenta krismöten.
Men 2011 var också året som för evigt kommer att vara brutal påminnelse om det dödliga hot som högerxtremism och nazism utgör. Den 22 juli genomförde den norske högerterroristen Anders Behring Breivik först ett bombdåd i centrala Oslo och sedan massakern på ön Utøya, där det socialdemokratiska ungdomsförbundet (AUF) hade läger. Några månader efter Breiviks massmord avslöjades att en nazistisk dödspatrull i Tyskland under 2000-talat mördat minst tio personer och skadat uppemot 30.
”Vi är de 99 procenten”. Under det slagordet inleddes, med början i USA, det som skulle bli en global Occupyrörelse mot kapitalismens klyftor och girighet.
Det växande gapet mellan rik och fattig och kapitalismens oförmåga att ge jobb och välstånd, trots att världen aldrig varit rikare på resurser och möjligheter, håller på att föda sin egen motreaktion i form av protester och organisering. 2011 var bara början.
Året kunde inte ha börjat bättre: I januari faller Tunisiens diktator Ben Ali.
Bara några veckor senare faller Egyptens diktator Mubarak.
Runt hela Mellanöstern frågar sig oroade härskare om det snart är min tur att fly?
De båda dikaturernas fall var den första fasen i en utdragen revolutionär process.
Ben Ali och Mubarak var borta, men mycket av det gamla fanns kvar. I Egypten tog ett militärråd över efter Mubarak, snart skulle massorna åter strömma till Tahrirtorget och kräva en andra revolution.
I Egypten fortsatte strejkerna efter Mubaraks fall och hundratusentals arbetare har gått med i de nya fria fack som bildades under 2011.
Masskampens framgång i Tunisien och Egypten inspirerade unga, arbetare och fattiga världen över. I många länder utlyses vredens dagar och stadstorgen ockuperades.
Arbetarnas och ungdomens kamp i Egypten var en starkt bidragande orsak till revolten i Wisconsin, USA, i februari.
I Wisconsin genomfördes ockupationer och demonstrationer för att försvara fackliga fri- och rättigheter samt stoppa nedskärningarna. En kamp som sedan spreds till andra delstater.
Stoppa kärnkraften Den 11 mars drabbades Japan av en kraftig jordbävning och en tsunami svepte in och dödade uppemot 16 000 människor. Samtidigt inträffade allvarliga kärnkraftsolyckor: Tre härdsmältor och en brand i en bassäng med bränslestavar.
I april uppgraderas haveriet i kärnkraftverket Fukushima till en sjua, den högsta nivån på den internationella skalan. Samma nivå som Tjernobylolyckan 1986.
Revolt mot eu-politiken: Grekland har under året skakats av hela sju generalstrejker mot ”katatastrojkan”, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafondens (IMF), nedskärningar och privatiseringar. Generalstrejker och storstrejker har även genomförts i Portugal, Storbritannien och Italien mot högerpolitiken.
2011 kommer också att skriva in sig i historieböckerna som det år då EU på ett kuppartat sätt avsatte regeringar och installerade så kallade teknokratregeringar.
Högerterrorismen: ”Den fruktansvärda massakern på AUF:s sommarläger och den enorma bomben i centrala Oslo hade arbetarrörelsen som mål. Terroristen Anders Behring Breivik ville bestraffa dem som av extremhögern pekas ut som ’förrädare’” (Offensiv den 3 augusti 2011).
Occupy Wall Street Den 15 oktober blev en dag av globala occupyprotester med stora demonstrationer i bland annat Spanien och Italien. Samma månad är över 100 amerikanska städer ockuperade. Occupyrörelsen såg till att det var kapitalismens orättvisor som hamnade i fokus.
