25 år efter hiv-virusets upptäckt – vad har hänt?

2006-08-09 15:48:14




I juni i år var det 25 år sedan hiv-viruset upptäcktes av läkare i San Francisco. Då var redan 250 000 homosexuella män i USA infekterade. Sedan dess har hiv/aids varit ett lika svårlöst som globalt folkhälsoproblem.

Aids är en sjukdom med ett förrädiskt långsamt förlopp. Den smittade kan bära på viruset i tio år utan att märka av det. FN:s aidsprogram UNAIDS uppskattar att 9 av 10 hiv-positiva världen över ännu inte vet om att de infekterats.
När hiv upptäcktes 1981, sa chefen för San Franciscos hälsovårdmyndighet att det var den mest politiska sjukdom han någonsin stött på. Då syftade han på att den utmärkte homosexuella som grupp – och att den genom sin dödlighet och mytomspunna smittospridning stigmatiserade dem än mer.

Blottlagt orättvisor

Också därefter har hiv främst kommit att drabba utsatta grupper och samhällen och därmed blottlagt sociala orättvisor och problem.
När den främst drabbade sprutnarkomaner, prostituerade och homosexuella i väst, förknippades den med diskussioner kring sexualitet, preventivmedel, och social utslagning. Och idag, när hiv-spridningen är i det närmaste epidemisk i Afrika söder om Sahara, blottlägger den problemen med läkemedelsindustrin, u-ländernas skuldbördor och skriande fattigdom.
Medan de flesta västeuropéer och nordamerikaner som infekteras kan leva långa liv med sjukdomen, skördar hiv obehindrat offer i tredje världen. Åttiofem procent av de människor som dör i aids, återfinns i Afrika söder om Sahara. Där är hivspridningen bland vuxna i vissa länder uppe i trettio procent. I Asien har bara en av sju behövande tillgång till bromsmedivciner, i Afrika är den siffran en av tio.

Epidemi i Afrika

Läkemedelsbolagen har delvis släppt på sina patentbestämmelser. Det är nu möjligt för länder att tillverka kopior av retrovirala bromsmediciner. Men majoriteten av de fattiga länderna saknar egen läkemedelsindustri och förblir beroende av läkemedelsbolagen. Och så länge vinstintressena styr läkemedelstillverkningen kommer ingen rättvis och effektiv fördelning av mediciner att existera.
Tjugofem år med vetskap om aids och tiotals år med effektiva vaccin har inte förbättrat situationen – det har bara visat på den globala snedfördelningen. I väst går utvecklingen framåt med längre livslängd för hivsmittade. I tredje världen går utvecklingen bakåt – i flerdubbel hastighet: i Swaziland var 1992 omkring två procent av de gravida kvinnor som uppsökte vårdcentraler infekterade – 2004 hade den siffran stigit till hårresande 43 procent. Vad den siffran kommer vara om ytterligare tjugofem år om utvecklingen inte underställs en radikal förändring, är smärtsamt att föreställa sig.

Ulrika Waaranperä