50 000 i historisk strejk Kina

2014-05-03 17:25:06


Bild från protest i Hongkong med krav på att den 27-årige NGO-aktivisten Lin Dong ska släppas fri. Lin Dong är en av de som arresterats när polisen slagit till mot Yue Yuen-strejken.

Den två veckor långa strejken vid Yue Yuen Industrial Holdings skofabrik i Dongguans kåkstad Gaobu var en av de största i Kina på flera årtionden. Strejken, som väckt stor global uppmärksamhet, har redan skrivit in sig i historieböckerna. Dongguan är belägen i Guangdongprovinsen, som står för mer än en femtedel av Kinas export. Denna massiva protest och risken för en dominoeffekt spred nervositet och oro inom det styrande ”kommunist” partiet (KKP). De strejkande krävde att få tillbaka de miljoner yuan (lika mycket i kronor) som inte betalats till arbetarnas socialförsäkring och pension.

Yue Yuen hävdar att man förlorat 60 miljoner dollar (drygt 380 miljoner kr) på grund av strejken, vilket ger en bild av den ekonomiska makt arbetarna besitter. Efter strejken kommer företagets kostnader för arbetarnas socialförsäkringar  och pension öka med 31 miljoner dollar (196,5 miljoner kr), vilket är en blygsam summa i jämförelse med att Yue Yuens i fjol redovisade en vinst på 435 miljoner dollar (2 757,5 miljoner kr).

Kinas  snåriga och icke transparenta välfärdssystemet ger bolag landet runt en möjlighet att kringgå lagstiftningen och lura arbetarna. För en månad sedan upptäckte arbetarna vid Yue Yuen att bolagets betalningar till socialförsäkringsfonder hade baserats på grundlönen och inte den faktiska lönen, vilket i Kina inkluderar många timmars övertid. Bolagets agerande var lagstridigt. Arbetare upptäckte också att anställningskontrakten vid Yue Yuen saknade juridisk giltighet.

De strejkande krävde att dessa missförhållande skulle åtgärdas, men de reste också de viktiga kraven på att få bilda en egen självständig fackförening och ingen bestraffning av strejkande .

Yue Yuen tillverkar en femtedel av världens alla sportskor och uppdragsgivarna är globala varumärken som Adidas, Nike och Timberland. En strejk av denna storlek och varaktighet – som varar mer än två veckor – är exceptionell och blir desto mer anmärkningsvärt i ett land och politiskt system där strejker är olagliga och  ständigt besvaras med repression.

Strejken vid Yue Yuen var inget undantag. Strejkande har vittnat om den brutala taktik som cheferna, med hjälp av flera hundra poliser och kravallpoliser, använde för att knäcka strejken. Den kinesiska regimen har genom åren utvecklat en avancerad ”morot och piska”-taktik för att desarmera massprotester . När det gällde strejken valde bolaget, understödda av myndigheterna, en taktik som innehöll såväl begränsade eftergifter till arbetarna som straffåtgärder och hot.

”Efter att myndigheterna beordrat [Yue Yuen] att ’anpassa sig till situationen’ och göra små eftergifter har mängder av strejkande gripits av polisen”, berättar arbetare och tillägger att viktiga krav förblivit ouppfyllda och de bara återvände till arbetet på grund av de hot de utsatts för”, rapporterade nyhetsbyrån AFP den 29 april.

Trots hoten och repressalierna finns obekräftade uppgifter om att en minoritet kanske så många som flera tusen fortfarande strejkar. Den 28 april deklarerade att fabriken gick för fullt, men enligt AFP hade ”fyra femtedelar” återvänt till arbetet och diskussioner förekommer att fortsätta strejken till den 1 maj.

Bland arbetarna finns en stor ilska mot att den fredliga och ansvarsfulla strejken från första stund möttes av förtryck.

Polisen gjorde gripande och flera arbetare skadades i sammandrabbningar redan vid strejkens början. (Strejken inleddes den 5 april och växte den 14 april efter att bolaget presenterat ett bud som var långtifrån arbetarnas krav).

Under hela strejken fanns en ständig omfattade närvaro av polis- och kravallpolisstyrkor.

”De som skriker slagord blir bortförda och vi vågar inte tänka på banderoller”, berättade en arbetar för BBC. Vid en demonstration den 15 april blev de strejkande som bar banderoller måltavla för polisens våld och arresteringar.

Efter den demonstrationen satte polisen en järnring runt fabrikerna för att stoppa arbetarna från att ta kampen ut på gatorna. En åtgärd som sedan följdes av att cheferna låste inne arbetarna på fabrikerna (till skillnad från andra länder där arbetsgivarna använder sig av lockout, arbetarna låses ute från arbetsplatserna). Därefter fick arbetarna ett ultimatum: avbryt strejken inom tre dagar eller avsked.

Polis, som fanns stationerad inne i fabrikerna började arrestera de som fortsatte att strejka. ”Vi har inget annat val än att gå tillbaka till arbetet. Vad kan du göra om en man med sköld, batong och hjälm står bredvid dig?”, sa en av de strejkande till China Labour Bulletin den 25 april.

”Polisen har gripit arbetare på fabriksgolvet som inte arbetade, fler än 60 greps. Just nu kontrolleras fabriken av polisen, säger en arbetare som inte ville bli namngiven av rädsla för repressalier” (AFP den 28 april).

KKP-diktaturen framträder alltid med två ansikten när man ställs inför stora utmaningar i allmänhet och massrörelser i synnerhet. För två veckor sedan uttalade ministeriet för mänskliga resurser och social trygghet i Peking att Yue Yuen gjort sig skyldig till ”förseelser” genom att inte betala de lagfästa summorna till arbetarnas socialförsäkrings-och pensionskonton.

Men som arbetarna påpekat, de lokala statsorganen har i flera år samarbetat med företaget, vilket är det normala mönstret i Kina, och blundat för övergreppen i utbyte mot skatteintäkter och mutor. Under hela strejken hävdade Yue Yuens verkställande direktör George Hong-Chih Liu att man hade de lokala styrets ”fulla stöd”. Polisens – statsmaktens kärna – agerande lämnar heller inget tvivel om på vilken sida statsmakten stod och ingen från bolagets ledning har gripits, trots att man gjort sig skyldig till lagbrott.

Strejken vid Yue Yuens fabriker skriver ett nytt kapitel i historien om den senaste tidens arbetarkamp i Kina. Till en början var det 1 000 arbetare som gick i strejk den 5 april, påföljande vecka var 50 000 ute i strejk. Den 18 april sprids strejken till Yue Yuen fabrik i den närliggande Jiangxiprovinsen.

I denna strejkvåg, liksom den som svepte över bilindustrin 2010, så gav Yue Yuen-arbetarna regimens marionettfackförening ACFTU kalla handen och krävde rätten att bilda en egen fackförening. The Economist rapporterade arbetare vid fabriksgrindarna rev sönder kopior av ett brev från det officiella facket, som krävde att arbetarna skulle avsluta strejken och erkänna företagets ”uppriktighet”.

”Arbetarna ska ha sin egen fackförening eftersom [det statligt styrda] facket inte agerar på uppdrag av arbetarna”, sa en arbetare.

Enpartidiktaturen och Xi Jinping-regimens skärpta förtryck innebär att strejker i Kina inte utvecklas på samma sätt som i de kapitalistiska länder där arbetarna har vunnit fackliga och demokratiska rättigheter (även om dessa tillkämpade rättigheter i många fall nu attackeras). I Kina finns inga genuina fackföreningar, inga fackliga möten där förslag och krav kan diskuteras och beslutas om. Utan arbetarkampen, som i Dongguan, utvecklas till stor del spontant och kantas av ständiga improvisationer,

Eftersom de första tecknen på organiserad handling sannolikt kan avslöjas av och knäckas av regimens och företagen spioner tenderar arbetarkampen att bryta ut spontant för att sedan ta sig en mer organiserad form. Men organiseringen är mycket svår att upprätthålla på grund av det ständigt närvarande förtrycket.

Som i andra strejker och proteströrelser i Kina, till exempel mot miljöförstöringar, formade Yue Yuen-arbetarna grupper på sociala media för att diskutera strejken. Internetforum penetreras och stängs ner av säkerhetstjänsten, men nya startas ständigt. I diktaturer ger mobila och sociala medier åtminstone ett visst skydd för arbetare och

 Arbetarna krävde rätt att välja sina egna representanter, en rättighet som existerar på papper inom ramen för de statskontrollerade fackföreningar men sällan erkänns i praktiken. I Guangdong som liberala röster ofta håller uppe som ett paradexempel på framsteg, har provinsstyret legaliserat förhandlingar och kollektivavtal. Men i en diktatur gäller inte sådana ”lagar” i verkligheten. I den största strejken på årtionden bedrevs ”avtalsförhandlingar” med polisbatonger.

Det i sin tur betyder att arbetarna är väldigt försiktiga med att utse representanter som ska möta bolagscheferna, en försiktighet som följer en ström av arresteringar av arbetarrepresentanter i det ”mer upplysta” Guangdong. Det mest kända fallet är arresteringen av Wu Guijun , en arbetarrepresentant från en möbelfabrik i Shenzhen, som kan dömas till fem års fängelse. Det förklarar varför Yue Yuen-arbetarna tycks ha varit ovilliga att utse företrädare.

Strejken vid Yue Yuen kommer att ha en enorm inverkan på arbetarnas medvetande och framtida kamp. ”Oavsett om vi kommer att lyckas eller inte, har strejken fått en plats i historien”, som en arbetare sa. Yue Yuen-arbetarna skulle inte ha uppnått någonting utan strejk. Det gäller även om man kan lita på att bolaget och de styrande till fullo kommer att uppfylla sina rättsliga skyldigheter gentemot de anställda. Att arbetarna lyckades organisera en så kraftfull strejk som bröt de multinationella företagen produktionskedja, trots förtrycket och repressionen, har etablerat en ny plattform för den fortsatta arbetarkampen i Kina. Under de kommande åren kommer inte minst kravet på oberoende och demokratiska fackföreningar att bli en framtida ostoppbar kraft.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!