foto: Libres y Combativas
Över 6 miljoner deltog i den historiska generalstrejken i den spanska staten den 8 mars.
Den feministiska strejken den 8 mars var oöverträffad. Aldrig tidigare i den spanska statens klasskampshistoria har en sådan djupgående och massiv mobilisering mot arbetarklasskvinnornas förtryck, mot ojämlikhet och våld mot kvinnor, ägt rum.
Hundratals marscher ägde rum från morgon till kväll och miljontals intog gatorna. Detta återspeglade inte bara ilskan hos arbetarklasskvinnor och ungdomar med den kapitalistiska krisen och den reaktionära PP-regeringen (Partido Popular, högerparti), utan också det enorma missnöjet i hela samhället.
Vad vi såg kommer inte att glömmas i första taget. För det första eftersom denna rörelse byggdes upp underifrån på initiativ av hundratals kvinnokollektiv, sociala rörelser och vänsterorganisationer, vilka arbetade i månader för att göra denna succé möjlig. För det andra eftersom ledningen för PP och Ciudadanos (centerparti) frenetiskt motsatte sig strejken och marscherna, vilket visar att deras politik är en krigsförklaring till fördel för den institutionaliserade sexismen och ojämlikheten. För det tredje eftersom ledningen för den största fackföreningen och PSOE (Socialdemokratiskt parti) besegrades helt, då de ville ha en kontrollerad, lugn dag. Deras strategi om social fred och demobilisering fick sig ett hårt slag den 8 mars.
Bilderna från demonstrationerna talar för sig själva. Trots att systemets media försökte urvattna antalet deltagare var marscherna långt större än tidigare generalstrejker. I Madrid accepterar vi inte siffran på 500 000 deltagare som 8 marskommittén ger. Demonstrationen kunde knappt röra sig på grund av de hundratusentals kvinnor och ungdomar samt tiotusentals manliga arbetare som vällde fram. Det var över 1 miljon i Madrid som täckte över 5 kilometer väg.
Och Madrid var inget undantag. Samma hände i Barcelona, Bilbao, Valencia, Malaga, Sevilla, Zaragoza, Toledo och dussintals andra städer. Det var en uppslutning som överträffade alla förväntningar.
Många artiklar i media har understrukit den massiva påverkan som ungdomar har i denna kamp, och det är sant. Deltagandet av miljontals unga kvinnor och män i denna strid är en återspegling av den enorma revolutionära potential som den utvecklande nya feministiska rörelsen har. I denna jordbävning från ungdomen mot våldet mot kvinnor och den sexistiska kapitalismen har Sindicato de Estudiantes (SE – studentfack), Libres y Combativas (socialistisk feministisk plattform som har lanserats av SE och IR) och kamraterna i Izquierda Revolucionaria (IR, CWI i spanska staten) spelat en nyckelroll.
Vår uppmaning till en 24-timmars studentstrejk fick ett massivt stöd. 90 procent av gymnasieeleverna och 80 procent av universitetsstudenterna deltog i strejken. Tusentals fyllde gatorna i våra studentdemonstrationer i Madrid, Barcelona, Vigo, Ferrol, Gijón, Bilbao, Gasteiz, Donosti, Tarragona, Valencia, Sevilla, Málaga, Cádiz, Salamanca, Guadalajara med flera, där över 150 000 deltog.
På 8 mars tydliggjordes behovet av en revolutionär, antikapitalistisk klasskampsfeminism. En rörelse som fördömer det kapitalistiska patriarkatet, men också PP-regeringen, Ciudadanos och alla de som accepterar systemets logik med nedskärningar och attacker på rättigheter, löner, sjukvård, utbildning, otrygga jobb och så vidare, samt mot den sexistiska ”rättvisa” som skyddar de som våldför sig på kvinnor.
Vi i Izquierda Revolucionaria och Libres y Combativas urskiljer oss tydligt från den ”transversala” (typ sammankorsande) feminismen som systemet inkorporerar. Den 8 mars var vi tydliga med att alla inte är välkomna i kampen för frigörelse, och att kvinnoförtrycket är kopplat till klassförtrycket.
Inte alla kvinnor är våra allierade, och de av oss som får utstå våld, kyrkans kontroll, otrygga jobb, arbetslöshet med mera har inget gemensamt med Angela Merkel eller andra kapitalistiska kvinnor. De försvarar systemet och accepterar den sexistiska diskrimineringen och våldet mot kvinnor, som är en av sakerna som ligger till grund för deras privilegier och makt. De utnyttjar oss precis som de kapitalistiska män som de styr med i kabinetten, företagen och parlamenten.
Arbetarklassens kvinnor och ungdomar var huvudrollsinnehavarna i strejkerna och demonstrationerna den 8 mars. Trots att de fackliga CCOO- och UGT-byråkratierna bara kallade till en patetisk 2-timmarsstrejk per skift, som de inte ens organiserade på de flesta arbetsplatser, övervann miljontals kvinnor rädslan och hoten mot att gå ut i strejk. Kvinnliga arbetare fyllde demonstrationerna och gjorde 8 mars till en historisk dag.
Denna stora feministiska strejk tydliggjorde att vi inte behöver stå ut med denna reaktionära regering en enda minut till. De som säger att det inte finns några förutsättningar till kamp, som sjunger klagovisor om ”ogynnsamma maktförhållanden”, vad säger de nu? Under ytan bubblar missnöjet. Kvinnor, ungdomar och pensionärer har påbörjat en episk kamp över huvudet på de parlamentariska och fackliga byråkraterna. Denna livlighet, som visades på 8 mars, måste fortsätta på ett organiserat sätt fram tills PP:s politik är besegrad och Rajoy & co är borta från makten. Vi måste gå samman till en ny generalstrejk med alla arbetare för att få ett slut på sexism och alla nedskärningar.
Izquierda Revolucionaria och Libres y Combativas manar alla arbetare och unga att fortsätta kampen för nutiden och vår framtid, att bygga en feministisk rörelse som inte kan upptas av den härskande klassen. En arbetarklassens revolutionära, antikapitalistiska feminism. Bygg den med oss!
Libres y Combativas kräver:
- Nej till sexistisk ”rättvisa”. För rättvisa domar mot våldtäktsmän och kvinnoförtryckare. Att alla poliser och domare som tillåter straffrihet för dessa ska straffas och avskedas.
- Stor ökning i ekonomisk assistans och härbärgen åt offer för kvinnovåld. För bra jobb eller socialbidrag samt bra bostäder åt alla offer för kvinnovåld och deras barn.
- För rätten till fria och trygga aborter. Tillgång till sexualundervisning och offentligt finansierade familjeplaneringstjänster på alla skolor och universitet. Gratis preventivmedel på vårdcentraler och apotek för alla ungdomar.
- Ingen religiös påverkan i klassrummen. Inga mer sexistiska och homofobiska budskap i våra skolor.
- För ett stopp på kvinnohandelns mångmiljoneuroindustri. Mot prostitution, trafficking och surrogatmödraskap. Våra kroppar är inte till salu.
- Upphäv arbetsreformen. Bra löner för arbetarklasskvinnor. Straffa de arbetsplatser som vägrar att anställa kvinnor, eller som sparkar kvinnor för att de är gravida eller inte lyder kläd- eller sminkkoder.
- Starka straff mot sexuella trakasserier på arbetsplatser.
- För rätten till 6 månaders mamma- och pappaledighet för båda föräldrarna med bibehållen lön. Gratis offentlig barnomsorg i varje bostadsområde och arbetsplats för att ge möjlighet för föräldrarna att arbeta.
- För offentliga tvättstugor, matsalar och rengöringstjänster för att få ett slut på slaveriet som är hemmajobbet för kvinnor. Skarp ökning av offentliga utgifter för anhörigvårdare.
- Ett slut på objektifieringen av kvinnors kroppar, som göder det sexistiska våldet. Omedelbart tillbakadragande av all reklam som objektifierar kvinnors kroppar. Ner med framställan om de sexistiska idealen vad gäller ”skönhet” som göder fördomar.
