Accelererande vårdkris i Stockholm

Patientsäkerheten är hotad i Stockholms sjukvård året om, och bristen på vårdplatser har redan lett till dödsfall (Foto: Offensiv).

av Johan Sand // Artikel i Offensiv

Från de flesta regioner (före detta landsting) kommer förslag på budgetar för 2020 som innehåller olika nedskärningar i sjukvården. De kan heta lite olika saker: omstruktureringar, kostnadsbesparingar eller effektiviseringar, men oavsett vilken floskel som använts handlar det om nedskärningar. Även i Region Stockholm innebär den styrande blågröna majoritetens budget för 2020 nedskärningar på akutsjukvården.

Varje månad sammanställer Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) statistik över antal överbeläggningar och utlokaliseringar i akutsjukvården. I Stockholm uppgår överbeläggningarna det senaste året till cirka 5 procent, medan andelen utlokaliserade patienter – det vill säga patienter som vårdas på en annan typ av avdelning än vad de är inlagda för – uppgår till drygt 3 procent. 
Både överbeläggningar och utlokaliseringar är bevisade faktorer som ökar risken för vårdskador. Sett ur statistisk synvinkel är det inget tvivel: patientsäkerheten är hotad i sjukvården i Stockholm året om, och det har redan förekommit dödsfall på grund av brist på vårdplatser (DN den 14 januari 2019). Det nya budgetförslaget säger ingenting om bristen på vårdplatser.

För perioden 2020-23 ska nya avtal tecknas mellan Region Stockholm som beställare och de stora akutsjukhusen som utförare av vård. I förslagen till avtal avkrävs akutsjukhusen en ”effektivisering” om 2,5 procent, alltså i verkligheten en nedskärning. 
Vidare anges i avtalen att vårdproduktion över 104 procent av målvolym inte ersätts alls. Med andra ord förväntas sjukhusen bli ”effektivare”, alltså vårda fler till lägre kostnad, men om de blir så effektiva att de kan vårda betydligt fler än planerat – då blir det inget betalt alls. Det är också värt att minnas att akutmottagningar aldrig kan neka patienter vård.

Reaktionerna på denna attack på Region Stockholms egen akutsjukvård är starka. Johan Styrud, kirurg på Danderyds sjukhus och ordförande i Stockholms läkarförening, säger till DN den 25 oktober:
– Om det här sparbetinget genomförs kommer det att hända allvarliga saker. Alla sjukhusen i Stockholm befinner sig i en helt omöjlig sits.
Hans arbetsplats Danderyds sjukhus har ett beräknat underskott på 156 miljoner kronor för 2019, och ett totalt sparbeting för 2020 på 300 miljoner. Det motsvarar cirka 10 procent av personalkostnaderna, samtidigt som sjukhuset ska producera mera vård. 
Sommaren 2018 var arbetsmiljön på akutmottagningen på Danderyds sjukhus så dålig att skyddsombuden tillkallade Arbetsmiljöverket som hotade med vite om inte arbetsmiljön förbättrades. Många tvingades arbeta 15-timmarspass flera dagar i veckan och patienter låg upp till ett dygn på britsar i korridorer på grund av brist på vårdplatser. 
Men hur en sådan arbetsmiljö ska kunna förhindras sägs det ingenting om i budgetförslaget. 

Det är ingen överdrift att kalla de nya brutala nedskärningarna i Stockholms sjukvård för ideologiska.

Även Karolinska sjukhuset (i Solna och Huddinge sammantaget) väntas gå med ett underskott på nästan 1,6 miljarder kronor och har varslat 550 personer inom administrationen. Samtliga akutsjukhus i Stockholm har nu infört anställningsstopp och stopp för hyrpersonal för att minska sina kostnader, trots att samtliga sjukhus har stängda vårdplatser som inte kan öppnas utan mer personal.
Men alla omfattas inte av sparkrav. Ifjol avslöjades hur konsultföretaget Boston Consulting Group (BCG) hade fakturerat Karolinska sjukhuset 257 miljoner kronor, där 80 procent av fakturorna saknade specifikation. Sjukhuset betalade alltså drygt 200 miljoner kronor till ett konsultföretag utan att veta vad man fick för pengarna. 
Den som godkände anlitandet av BCG var produktionsdirektören Andreas Ringman Uggla, som innan han blev anställd som direktör på Karolinska arbetade som konsult på BCG!
Ansvarig för upphandlingar på Karolinska var Jan Svenonius, gift med Irene Svenonius (M) som är finansregionråd. Irene Svenonius försökte i sin roll som ansvarig politiker stoppa granskningar av det pengaflöde till BCG som hennes make hade godkänt, ända tills hon av regionens revisorer påpekades vara jävig. Ändå har hon nyligen beslutat att inte kräva tillbaka några pengar från BCG. 

De privata vårdgivare som verkar inom ramen för vårdvalet omfattas inte av nedskärningskraven på 2,5 procent. Den blågröna styrande koalitionen är generösare mot privata vårdgivare, trots att de inte har samma krav på sig att producera vård. Bara St Görans sjukhus har kravet på sig att ta emot patienter dygnet runt alla dagar om året, men sparkraven är inte lika hårda som på de regionägda sjukhusen. 
Det finns sedan tidigare en ambition om att flytta vård från regionens sjukhus till privata vårdgivare genom vårdval, trots att de privata vårdgivarna är dyrare. Därför är det ingen överdrift att kalla de nya brutala nedskärningarna i Stockholms sjukvård för ideologiska. Det saknas inte pengar, vilket miljonrullningen till konsulterna visar, utan avsikten är att strypa och svälta ut den offentliga vården så att arbetsmiljön blir så dålig att ingen vill arbeta där och privatisering framstår som den enda lösningen. 

En sådan förändring kommer att kosta människoliv. Fler svårt sjuka kommer att dö på grund av bristen på vårdplatser de kommande åren, allt för att överföra resurser till de privata vårdföretagen.