Afghanistan 18 år av krig – fortsatt långt till fred

När invasionen av Afghanistan inleddes hösten 2001 var det med stöd av samtliga riksdagspartier. Vänsterpartiet var inget undantag (Foto: Staff Sgt. Shane Hamann).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter nästan 18 år av förödande krig i Afghanistan har USA:s regering slutit en preliminär uppgörelse med talibanerna som i ett första steg ska innebära att 5 400 amerikanska soldater skickas hem inom 135 dagar. I utbyte ska talibanerna ha lovat att Afghanistan inte ska bli en fristad för terrorister. 
Det är dock ännu mycket långt till fred i Afghanistan och i helgen stoppade USA:s president Trump det hemliga möte som skulle ha hållits med talibanerna och den afghanska regeringen på presidentens lantställe Camp David.

Det var med hänvisning till den senaste veckans terrordåd i den afghanska huvudstaden Kabul som Trump avblåste mötet på Camp David. Men det verkliga skälet är det motstånd som den preliminära uppgörelsen mött från delar av Vita huset och från den afghanska regeringen, som inte har fått närvara i förhandlingarna med talibanerna. 
De sammanlagt nio förhandlingsrundorna mellan Trumpadministrationen och talibanerna i Qatars huvudstad Doha har kantas av våld. USA har trappat upp sitt bombkrig samtidigt som talibanerna trappat upp sina terrorangrepp mot städerna och även försökt vinna mark i landets norra delar. Det upptrappade kriget i syfte att stärka den egna positionen i förhandlingarna har dödat eller skadat minst 4 000 civila i år, och juli blev en av de blodigaste månaderna någonsin i Afghanistan.  
Trots det våld som har omgett förhandlingarna har de fortsatt eftersom USA söker en väg bort från misslyckandet i Afghanistan. Trump är angelägen om att tillbakadragandet av trupper börjar i god tid innan nästa års val presidentval. 

Kriget mot Afghanistan blev till ett katastrofalt misslyckande för USA-imperialismen och dess allierade, däribland Sverige som bidrog med trupper till kriget. När den USA-ledda invasionen av Afghanistan inleddes hösten 2001 var det med stöd av samtliga riksdagspartier. Vänsterpartiet var inget undantag.
Genom sin militära överlägsenhet kunde den USA-ledda krigskoalitionen snabbt ta över landet och störta talibanregeringen i Kabul, vilket fick USA-imperialismen att deklarera att kriget var vunnet.  ”Vi har besegrat talibanerna”, sa den dåvarande presidenten George W Bush redan i juli 2002. Men talibanerna fanns kvar och efter att ha omgrupperat sig och med nya rekryter började de olika talibangrupperna på nytt att erövra landområden. Och ju längre kriget pågick, desto tydligare stod det klart att USA-imperialismen utkämpade ett krig som inte kunde vinnas.
Kriget i Afghanistan blev både det längsta och kostsammaste som USA har utkämpat i modern tid. Trots militär överlägsenhet och som mest 100 000 soldater i Afghanistan (år 2011) samt de tusentals miljarder dollar som har spenderats vann imperialismen aldrig freden, och under särskilt senare år har läget stadigt förvärrats, vilket har tvingat USA-imperialismen till en exitstrategi.
Krigets våld och terror har dödat nära 40 000 oskyldiga civila sedan 2001 och miljoner har tvingats fly sina hem. 

Ifjol blev kriget i Afghanistan världens blodigaste konflikt och landet övertog Syriens plats som det minst fredliga av alla världens länder.
Efter sina militära framgångar 2001-2002 lovade USA och dess allierade att Afghanistan skulle bli en demokrati och byggas upp, och flera biståndsprojekt inleddes. Många av biståndslöftena kom dock aldrig att infrias och biståndet har successivt trappats ned. Dessutom har biståndet varit betydligt mindre än de jättelika summor som har spenderats på att bygga upp en afghansk armé och polis. 
Enligt amerikanska Wall Street Journal den 1 maj ifjol har USA spenderat minst 78 miljarder dollar på att skapa en afghansk armé, vilket ska jämföras med att det totala biståndet till Afghanistan mellan åren 2001 och 2016 beräknas till 61 miljarder dollar (10 miljarder mindre än vad givarländerna lovat). 
Men trots att ”Afghanistan har dränkts i pengar sedan 2001 har fattigdomen inte minskat, snarare ökat. Enligt Världsbanken var andelen fattiga i landet 51,4 procent år 2003. Så sent som våren 2018 rörde det sig om 54,5 procent”, skrev Svenska Afghanistankommittén (SAK) i början av året. SAK har tillsammans med hjälp- och biståndsorganisationen Oxfam granskat det i huvudsak givarstyrda biståndet som smörjt utländska företag och konsultlöner samt inte minst korruption.

Sedan 2013 har den afghanska ekonomin varit stagnerande och  BNP-tillväxten lägre än befolkningstillväxten. 42 procent av Afghanistans alla unga (mellan 15-24 år) har varken jobb, praktik eller är i skola.
Afghanistan är ingen demokrati, utan ett land i händerna på USA och andra makters marionetter, drogbaroner och krigsherrar. Landets så kallade regering och institutioner är genomsyrade av korruption och svågerpolitik. Regeringen saknar all legitimitet och fruktar, inte utan skäl, att en överenskommelse mellan USA och talibanerna blir början till slutet.
Kriget, våldet, de utländska trupperna liksom talibanerna och andra reaktionära, väpnade grupper förhindrar massornas självständiga organisering och kamp, vilket är en förutsättning för demokrati och landets befrielse. 

Under senare år har villkoren och säkerhetsläget i Afghanistan stadigt försämrats. Livsmedelsförsörjningen är ytterst osäker för omkring 13,5 miljoner av landets invånare – 6 miljoner fler än 2017. Över 3 miljoner människor hotas av svält. Bara i Jemen – världens just nu värsta humanitära katastrof – är livsmedelsförsörjningen mer osäker.
”Efter 17 år av krig, som kostat nära 2 000 miljarder dollar, är Afghanistan ett land där talibanerna kontrollerar nästan 60 procent av landets territorium, den största landyta de har kontrollerat sedan 2001. Landet är fortfarande ett av de farligaste länderna för kvinnor att leva i och två av tre flickor går inte i skolan (i vissa områden är det nästan nio av tio, min kommentar/PO)”, skrev Time Magazine vid årsskiftet.

Förra året dödades och sårades 11 000 civila, dubbelt så många jämfört med för nio år sedan.

Under den USA-ledda ockupationen har Afghanistan i allt högre grad blivit en opiumekonomi. Opiumproduktionen har fördubblats och under samma tid har ytan åkermark för odling av opiumvallmo, som opium utvinns ifrån, fyrfaldigats. Afghanistan svarar för över 90 procent av den totala opiumproduktionen i världen och en allt större del av opiumproduktion omvandlas numera till heroin inom landets gränser. 
Detta trots att USA enligt egna uppgifter spenderat 1,5 miljoner dollar per dag sedan 2002 på att bekämpa opium och knarkhandeln. 
På alla områden är USA:s krig ett misslyckande. Det ständigt närvarande våldet och den extrema fattigdomen har skapat villkor som bara kan beskrivas som en mardröm utan slut. Förra året dödades och sårades 11 000 civila, dubbelt så många jämfört med för nio år sedan.

Samtidigt som kriget i Afghani­stan har skördat allt fler civila offer, särskilt barn, och den humanitära katastrofen har förvärrats ökar antalet tvångsutvisningar och allt fler afghanska flyktingar nekas asyl. Antalet verkställda tvångsutvisningar från Sverige till Afghanistan har mer än fördubblats sedan 2016. I år har fler än någonsin tvångsutvisats. 
”Fram till den 29 juli tvångsutvisade gränspolisen 201 personer till Afghanistan – och det är lika många som under hela förra året”, rapporterade SVT den 11 augusti och nu på tisdag ska ännu fler utvisas. Afghanistan är inte säkert, allra minst för barn och unga och särskilt inte flickor.
I maj i år larmade FN:s barnfond Unicef om att kriget och det ökande antalet attacker mot skolor har tvingat 1 000 skolor att stängas under 2018. Vidare att det ”försämrat säkerhetsläget, den omfattande fattigdomen och ständiga diskrimineringen av flickor resulterat i att andelen barn och unga som inte får chans att gå i skolan ökat för första gången sedan 2002”.
”Barn och unga som återsänds till Afghanistan möter en synnerligen farlig miljö. Många av de som har återvänt lever ett mycket isolerat liv, de riskerar att utsättas för våld, rekryteras till väpnade grupper och många förlorar helt möjligheten till skolgång”, skriver Rädda Barnen.

Om en överenskommelse sluts mellan USA och talibanerna kommer den att användas av den svenska och andra europeiska regeringars för att skärpa den omänskliga flyktingpolitiken; en ursäkt för fler och snabbare tvångsutvisningar.
Men den tänkta överenskommelsen är inget fredsavtal, utan ett avtal som USA har skrivit för att lämna ett Afghanistan som man kastat ned i en våldsspiral. 
Enligt överenskommelsen ska en amerikansk exit åtföljas av förhandlingar mellan talibanerna och den afghanska regeringen om landets framtid, men utgången av dessa förhandlingar kommer inte att bestämmas i samtal, utan på slagfältet och genom fortsatt krig. 
Det är också talibanerna, som i de områden man kontrollerar etablerat egna maktstrukturer som en förberedelse till ett återtagande av makten i landet, inte regeringsstyrkorna, som nu känner att de har överhanden. 
Den afghanska regeringsarmén som har förlorat uppemot 60 000 man sedan 2014 och som enligt USA och Pentagon är på defensiven står svagare nu och har färre soldater än någonsin tidigare sedan man formellt tog över ansvaret för landets säkerhet år 2015.
Det upptrappade krig som har omgett överenskommelsen ger en bild av vad som hotar när terror­arméer och krigsherrar, med stöd av olika imperialistiska makter, går till offensiv för att stärka sin ställning på massornas bekostnad inför en framtida eventuell förhandlat eldupphör och uppdelning av landet.

Fred i Afghanistan kan bara bli möjligt om de fattiga och den arbetande folket tillsammans med förtryckta i resten av regionen börjar förena sig i en gemensam kamp mot krig, terror, kapitalism och imperialism. 
Vägen dit kan tyckas lång och ouppneålig, men endast så kan en motkraft byggas som kan hejda Afghanistans utveckling mot ett fortsatt blodigt sönderfall och barbari som USA-imperialismen har lämnat efter sig.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger:
Nej till terror och religiös extremism. Stoppa kriget och ockupationen av Afghanistan. Omedelbart tillbakadragande av alla utländska styrkor. Det afghanska folket måste själva få bestämma sin framtid.
Stoppa utvisningarna till krigets Afghanistan. Återinför asylrätten. 
Allt stöd till varje strävan att bygga en afghansk kamprörelse och en försvarsstyrka som kan förena massorna i en gemensam kamp mot förtryck, terror och våld.
Kamp för att Afghanistan och grannländerna förenas i en frivillig demokratisk och socialistisk federation. 
Global kamp mot imperialismens plundring och militarism.
Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!