I skuggan av fotbolls-VM fortsätter världens aktiebörser
att åka berg- och dalbana. Bland de osäkraste är Stockholmsbörsen,
OMX.
–
Det kan gå åt vilket håll som helst, kommenterade Anders
Andersson på Privata Affärer, en av många ”experter” som
står utan förklaringar.
Efter några års uppgång på de flesta börser
startade oron för en dryg månad sedan. Jämfört med årsskiftet
hade den 14 juni Turkiet och Tjeckien rasat en femtedel; Japan, Sydkorea
och Thailand med över en tiondel. I Västeuropa var Danmark
värst, följt av Nederländerna och Sverige (-4,3 procent).
På kort sikt orsakas osäkerheten av spekulanternas rädsla
för att flödet av billigt kapital ska upphöra. Sedan IT-kraschen år
2000 och terrordåden året efter har USA:s regering bedrivit
en extrem stimulanspolitik som dragit med sig resten av världen.
Gigantiska underskott och historiskt låga räntor har skapat
enorma hav av kapital för spekulanterna att ösa ur.
Köp och handel i stort sett över allt och i vad som helst har
gett vinster sedan 2003. Den senaste månaden har kapitalisterna
försökt säkra en del av sina tidigare vinster, eftersom
de förstår att uppgången inte varar för evigt.
Marknadens makt
Osäkerheten ökar också på grund av att ”marknaden” idag
har större ekonomisk makt än under kanske hela 1990-talet.
Kapitalets globalisering – med privatiseringar, avregleringar och
finansaffärer dygnet runt – har de senaste åren inneburit ökade
vinster, men också ökade risker.
Men även om det som nu inletts inte leder till en större börskrasch är
en nedgång i världsekonomin oundviklig, det är bara en
fråga om när den kommer. USA:s stora underskott har varit
möjliga p g a USA:s dominerande roll i världsekonomin, men
de är inte möjliga att upprätthålla. Under 2005
spenderade den amerikanska ekonomin 700 miljarder dollar mer än
vad som produceras inom landet (5 100 miljarder kronor, 2,3 gånger
allt som produceras i Sverige under ett år). Detta underskott finansieras
med lån från Kina, Japan, andra asiatiska länder samt
de oljeproducerande staterna.
Kapitalismens kriser orsakas av bristen på planering. Obalanserna
i världsekonomin (USA:s underskott), de extrema prisökningarna
på olja och mineraler, den ökande andelen spekulation är
faktorer som idag kan utlösa nya kriser. Jakten efter ständigt
högre profiter kör över människor, miljö, men även
samordning och avvärjande av kriser.
Kvartalskapitalism
Kapitalet lägger beslag på de vinster arbetarna skapar, vilket
i sin leder till överproduktionskriser när arbetarna inte kan
köpa marknadens produkter. Under 2000-talet har fördelningen
mellan arbete och kapital blivit ännu ojämnare. Lönerna
har pressats ner medan vinsterna slagit rekord.
Möjligheten att trots detta hålla uppe konsumtionen ligger
i de låga räntorna. Hushållen i t ex Japan och USA är
mer skuldtyngda än någonsin. De rekordhöga vinsterna
har samtidigt inte använts till att öka investeringarna. Storföretagen
har istället sparat sitt kapital och själva spekulerat för
att höja sina vinster och tillfredsställa aktiemarkanden.
”Den så kallade kvartalskapitalismen… är ett vittförgrenat
ekosystem som nervöst dag ut och dag in, även mellan rapporterna,
sätter värde på framtida företag och projekt. Det är
ett ansiktslöst kapital…”, skrev Dagens Industri i en
ledare (11 februari).
Jobb, löner, pensioner, offentliga sektorns finanser och miljö avgörs
av allt rikare spekulanter världen runt.
Dessa finanshajar har den senaste månaden flyttat sina pengar till
vad de hoppas är säkrare placeringar. Det kapital som flödat
till börser i ”tillväxtländer” i Asien, Östeuropa,
Latinamerika m m har gett sig av igen. Från den 8 maj till den
14 juni sjönk de 25 största aktiebörserna i dessa länder
med nästan 25 procent.
Hemmaplan
–
När det är skakigt letar sig det internationella kapitalet “hem” till
USA och Storbritannien, skriver DN:s börskommentator Pia Gripenberg
som förklaring till Stockholmsbörsens speciella nedgång.
De som enbart tittar ytligt på världsekonomin har svårt
att förklara upp- och nedgångarna från en dag till en
annan.
–
Det är svårt att upptäcka vad, om något, utförsäljningen
på aktiemarknaderna betyder. Ingenting är längre förutsägbart
om kapitalmarknaderna, skriver t ex den kapitalistiska veckotidningen
Economist.
Världsekonomin har de senaste åren haft sin starkaste tillväxt
sedan 1960-talet. Men denna har sin grund i utbytet mellan Kina och USA – billiga
kinesiska varor säljs i USA för pengar Kina lånat ut.
Vilka faktorer hotar att punktera denna tillväxt?
Ett kraftigt ras för dollarn. Det kan redan vara på väg
och påskyndas av att länderna med stora överskott i handeln
med utlandet går över från dollar till exempelvis
euron.
Dollarn
A) Om dollarn faller kraftigt måste USA:s centralbank, Federal
Reserve (Fed), höja räntorna snabbare. Det skulle stoppa flödet
av billigt kapital och slå hårt mot alla med skulder.
B) Ökad inflation. Det finns tecken på att de ökade olje-
och råvarupriserna nu slår igenom som ökad inflation.
Hittills har detta vägts upp av sjunkande priser på grund
av konkurrensen från Kina. Även ökad inflation tvingar
Fed att höja räntorna.
Båda dessa varianter, som också hänger ihop, skulle
sätta stopp för de ökande huspriserna, som de senaste åren
stått för den största delen av hushållens ökade
tillgångar. Höjda räntor skulle också tvinga regeringen
i Washington att göra nedskärningar på de stora underskotten
i statens budget. Sammantaget skulle det bromsa tillväxten rejält
och till och med kunna leda till en ekonomisk kris (krympande ekonomi).
Även resten av världen skulle snabbt känna av en nedgång
i USA. Både i Sydostasien, inklusive Kina, och i EU har exportberoendet ökat
under 2000-talet.
Ökade motsättningar om handeln, med nationalistiska politiker i t
ex USA som hetsar mot Kina, skulle i sin tur kunna fördjupa problemen
ytterligare.
Ingen garanti
Det är tydligt att hög tillväxt och låg inflation
inte är någon garanti mot kapitalismens inbyggda nedgångar.
En sådan utveckling, inklusive ett överflöd av kapital
att satsa för kapitalisterna, föregick både Japans kris
de senaste 15 åren och nedgången i Sydostasien 1997-98.
Hur långt den nuvarande nedgången är på väg är
för tidigt att säga. Ingen törs dock tro på en återgång
till lugnet före stormen. ”Rädslans återkomst på världens
aktiemarknader”, var rubriken på Financial Times ledare.
Ett slags ”rädslo-index” som kapitalisterna använder,
VIX, steg från runt 10 till 17-18 på en månad. Men
det är ännu en bra bit kvar till nivån under 2002, som
var runt 30.
För löntagare världen runt är den tydliga förändringen
dock en signal om att jobb, bostäder och pensioner inte kan lämnas
i händerna på aktiebörserna och deras politiker.
Per-Åke Westerlund
Money, money, money
Finanskapitalet är idag mer dominerande än någonsin.
Finansbranschen (fonder, banker, affärsbanker o s v) tar hem en
tredjedel av alla vinster i världen. Dessutom tillkommer industriföretagens
egna finansavdelningar.
Nya sätt att tjäna pengar på ett slags kapitalisternas
nätpoker utvecklas hela tiden. Här är några exempel:
•
Hedgefonder, hemliga sällskap av superrika, som tjänar pengar
utan att redovisa hur och som inte omfattas av några regler. Ett
sätt är att låna aktier, sedan sälja dem, hoppas
på sjunkande pris, köpa tillbaka dem med vinst och återlämna
lånet.
Det finns 8 000 hedgefonder med omkring 1 000 miljarder dollar i tillgångar.
Trots att det bara är en liten del av världens kapital styr
de ofta utvecklingen. Hedgefonderna var de första att sälja
nu i maj.
Allt fler ”vanliga” fonder, t ex pensions- och universitetsstiftelser,
använder idag samma metoder som hedgefonderna eller satsar i hedgefonder.
•
Derivat, spekulation om t ex hur räntor eller valutor kommer att
utvecklas. Derivathandeln tredubblades 2001-2004. I april 2004 var omsättningen
1 200 miljarder dollar – dagligen!
•
Carry-trade, som innebär att låna i en valuta med låg
ränta och investera varsomhelst i världen. Har växt fram
under de senaste åren, oftast med lånen i japanska yen.
En stor del av spekulationen gäller råvaror. Priset på koppar
fyrdubblades från år 2000 till maj i år, varav nästan
hälften ägde rum under 2006.
