Aktiernas berg- och dalbana

2006-07-28 15:40:47




I skuggan av fotbolls-VM fortsätter världens aktiebörser att åka berg- och dalbana. Bland de osäkraste är Stockholmsbörsen, OMX.
– Det kan gå åt vilket håll som helst, kommenterade Anders Andersson på Privata Affärer, en av många ”experter” som står utan förklaringar.

Efter några års uppgång på de flesta börser startade oron för en dryg månad sedan. Jämfört med årsskiftet hade den 14 juni Turkiet och Tjeckien rasat en femtedel; Japan, Sydkorea och Thailand med över en tiondel. I Västeuropa var Danmark värst, följt av Nederländerna och Sverige (-4,3 procent).
På kort sikt orsakas osäkerheten av spekulanternas rädsla för att flödet av billigt kapital ska upphöra. Sedan IT-kraschen år 2000 och terrordåden året efter har USA:s regering bedrivit en extrem stimulanspolitik som dragit med sig resten av världen. Gigantiska underskott och historiskt låga räntor har skapat enorma hav av kapital för spekulanterna att ösa ur.
Köp och handel i stort sett över allt och i vad som helst har gett vinster sedan 2003. Den senaste månaden har kapitalisterna försökt säkra en del av sina tidigare vinster, eftersom de förstår att uppgången inte varar för evigt.

Marknadens makt

Osäkerheten ökar också på grund av att ”marknaden” idag har större ekonomisk makt än under kanske hela 1990-talet. Kapitalets globalisering – med privatiseringar, avregleringar och finansaffärer dygnet runt – har de senaste åren inneburit ökade vinster, men också ökade risker.
Men även om det som nu inletts inte leder till en större börskrasch är en nedgång i världsekonomin oundviklig, det är bara en fråga om när den kommer. USA:s stora underskott har varit möjliga p g a USA:s dominerande roll i världsekonomin, men de är inte möjliga att upprätthålla. Under 2005 spenderade den amerikanska ekonomin 700 miljarder dollar mer än vad som produceras inom landet (5 100 miljarder kronor, 2,3 gånger allt som produceras i Sverige under ett år). Detta underskott finansieras med lån från Kina, Japan, andra asiatiska länder samt de oljeproducerande staterna.
Kapitalismens kriser orsakas av bristen på planering. Obalanserna i världsekonomin (USA:s underskott), de extrema prisökningarna på olja och mineraler, den ökande andelen spekulation är faktorer som idag kan utlösa nya kriser. Jakten efter ständigt högre profiter kör över människor, miljö, men även samordning och avvärjande av kriser.

Kvartalskapitalism

Kapitalet lägger beslag på de vinster arbetarna skapar, vilket i sin leder till överproduktionskriser när arbetarna inte kan köpa marknadens produkter. Under 2000-talet har fördelningen mellan arbete och kapital blivit ännu ojämnare. Lönerna har pressats ner medan vinsterna slagit rekord.
Möjligheten att trots detta hålla uppe konsumtionen ligger i de låga räntorna. Hushållen i t ex Japan och USA är mer skuldtyngda än någonsin. De rekordhöga vinsterna har samtidigt inte använts till att öka investeringarna. Storföretagen har istället sparat sitt kapital och själva spekulerat för att höja sina vinster och tillfredsställa aktiemarkanden.
”Den så kallade kvartalskapitalismen… är ett vittförgrenat ekosystem som nervöst dag ut och dag in, även mellan rapporterna, sätter värde på framtida företag och projekt. Det är ett ansiktslöst kapital…”, skrev Dagens Industri i en ledare (11 februari).
Jobb, löner, pensioner, offentliga sektorns finanser och miljö avgörs av allt rikare spekulanter världen runt.
Dessa finanshajar har den senaste månaden flyttat sina pengar till vad de hoppas är säkrare placeringar. Det kapital som flödat till börser i ”tillväxtländer” i Asien, Östeuropa, Latinamerika m m har gett sig av igen. Från den 8 maj till den 14 juni sjönk de 25 största aktiebörserna i dessa länder med nästan 25 procent.

Hemmaplan

– När det är skakigt letar sig det internationella kapitalet “hem” till USA och Storbritannien, skriver DN:s börskommentator Pia Gripenberg som förklaring till Stockholmsbörsens speciella nedgång.
De som enbart tittar ytligt på världsekonomin har svårt att förklara upp- och nedgångarna från en dag till en annan.
– Det är svårt att upptäcka vad, om något, utförsäljningen på aktiemarknaderna betyder. Ingenting är längre förutsägbart om kapitalmarknaderna, skriver t ex den kapitalistiska veckotidningen Economist.
Världsekonomin har de senaste åren haft sin starkaste tillväxt sedan 1960-talet. Men denna har sin grund i utbytet mellan Kina och USA – billiga kinesiska varor säljs i USA för pengar Kina lånat ut.
Vilka faktorer hotar att punktera denna tillväxt?
Ett kraftigt ras för dollarn. Det kan redan vara på väg och påskyndas av att länderna med stora överskott i handeln med utlandet går över från dollar till exempelvis euron.

Dollarn

A) Om dollarn faller kraftigt måste USA:s centralbank, Federal Reserve (Fed), höja räntorna snabbare. Det skulle stoppa flödet av billigt kapital och slå hårt mot alla med skulder.
B) Ökad inflation. Det finns tecken på att de ökade olje- och råvarupriserna nu slår igenom som ökad inflation. Hittills har detta vägts upp av sjunkande priser på grund av konkurrensen från Kina. Även ökad inflation tvingar Fed att höja räntorna.
Båda dessa varianter, som också hänger ihop, skulle sätta stopp för de ökande huspriserna, som de senaste åren stått för den största delen av hushållens ökade tillgångar. Höjda räntor skulle också tvinga regeringen i Washington att göra nedskärningar på de stora underskotten i statens budget. Sammantaget skulle det bromsa tillväxten rejält och till och med kunna leda till en ekonomisk kris (krympande ekonomi).
Även resten av världen skulle snabbt känna av en nedgång i USA. Både i Sydostasien, inklusive Kina, och i EU har exportberoendet ökat under 2000-talet.
Ökade motsättningar om handeln, med nationalistiska politiker i t ex USA som hetsar mot Kina, skulle i sin tur kunna fördjupa problemen ytterligare.

Ingen garanti

Det är tydligt att hög tillväxt och låg inflation inte är någon garanti mot kapitalismens inbyggda nedgångar. En sådan utveckling, inklusive ett överflöd av kapital att satsa för kapitalisterna, föregick både Japans kris de senaste 15 åren och nedgången i Sydostasien 1997-98.
Hur långt den nuvarande nedgången är på väg är för tidigt att säga. Ingen törs dock tro på en återgång till lugnet före stormen. ”Rädslans återkomst på världens aktiemarknader”, var rubriken på Financial Times ledare.
Ett slags ”rädslo-index” som kapitalisterna använder, VIX, steg från runt 10 till 17-18 på en månad. Men det är ännu en bra bit kvar till nivån under 2002, som var runt 30.
För löntagare världen runt är den tydliga förändringen dock en signal om att jobb, bostäder och pensioner inte kan lämnas i händerna på aktiebörserna och deras politiker.

Per-Åke Westerlund

Money, money, money
Finanskapitalet är idag mer dominerande än någonsin. Finansbranschen (fonder, banker, affärsbanker o s v) tar hem en tredjedel av alla vinster i världen. Dessutom tillkommer industriföretagens egna finansavdelningar.
Nya sätt att tjäna pengar på ett slags kapitalisternas nätpoker utvecklas hela tiden. Här är några exempel:
• Hedgefonder, hemliga sällskap av superrika, som tjänar pengar utan att redovisa hur och som inte omfattas av några regler. Ett sätt är att låna aktier, sedan sälja dem, hoppas på sjunkande pris, köpa tillbaka dem med vinst och återlämna lånet.
Det finns 8 000 hedgefonder med omkring 1 000 miljarder dollar i tillgångar. Trots att det bara är en liten del av världens kapital styr de ofta utvecklingen. Hedgefonderna var de första att sälja nu i maj.
Allt fler ”vanliga” fonder, t ex pensions- och universitetsstiftelser, använder idag samma metoder som hedgefonderna eller satsar i hedgefonder.
• Derivat, spekulation om t ex hur räntor eller valutor kommer att utvecklas. Derivathandeln tredubblades 2001-2004. I april 2004 var omsättningen 1 200 miljarder dollar – dagligen!
• Carry-trade, som innebär att låna i en valuta med låg ränta och investera varsomhelst i världen. Har växt fram under de senaste åren, oftast med lånen i japanska yen.
En stor del av spekulationen gäller råvaror. Priset på koppar fyrdubblades från år 2000 till maj i år, varav nästan hälften ägde rum under 2006.