Kommunal har kommit med en ny rapport som heter Stress och låg bemanning i äldreomsorgen.
Den vittnar om att över 20 procent av personalen i äldreomsorgen vill sluta inom tre år. Högst är andelen i Norrbotten med 29 procent. Tendensen är att yngre personer i större utsträckning uppger att de vill sluta.
Av alla tillfrågade svarar över tre fjärdedelar att de upplever arbetet som stressigt minst en dag per vecka. Nästan lika många anser att det också är psykiskt ansträngande.
Nära hälften berättar att de minst en dag i veckan inte hinner ta en längre rast, vilket för många betyder att man får hoppa över lunchen.
Det är inte heller ovanligt att även kortare avbrott som toalettbesök inte hinns med. Rapporten berättar vidare att mer än hälften av de tillfrågade uppger att bemanningen är otillräcklig, så låg att det i många fall innebär risker för de äldre.
Underbemanningen på arbetsplatsen kan även vara en bidragande orsak till utebliven fortbildning och att personalen inte känner att de kan utvecklas i sin yrkesroll.
Det kan också vara en bidragande orsak till mobbing och att man inte hinner kommunicera med sina arbetskamrater och chefer tillräckligt mycket. Allt detta får mycket negativa konsekvenser.
En ganska hög andel, ungefär två tredjedelar av de tillfrågade, anser att de trots allt har goda möjligheter att komma med synpunkter på verksamheten och att vid behov få stöd från chefen. Dock borde det ju vara alla anställdas rättighet att känna att de fritt kan komma med synpunkter och få stöd från chefen när det behövs.
Anna Eriksson som jobbar inom äldreomsorgen i Luleå känner igen sig i det rapporten berättar om.
– Om vi hade haft en mer rimlig bemanning skulle man känna att man hann med att göra ett bra jobb. Vi har ju fått en massa nya administrativa arbetsuppgifter och ofta slits man mellan att hinna göra dem eller hinna med pensionärerna. Om de bara kunde anställa mer fast personal skulle inte så många riskera att bli utbrända, säger Anna till Offensiv.
Rapporten illustrerar tydligt det förödande systemskifte med nedskärningar och privatiseringar som anställda och brukare inom äldreomsorgen har utsatts för.
Den fackliga och politiska kampen måste nu intensifieras för att kräva resurserna tillbaka till äldreomsorgen.
RS Norrbotten
