Skulden måste läggas på arbetsgivarens bristande ansvar i att ta tag i de arbetsmiljöproblem som råder, inte på de som tvingas fly.
Den 25 januari mördades Alexandra Mezher endast 22 år gammal på sin arbetsplats, ett HVB-hem i Mölndal utanför Göteborg. Detta HVB-hem (hem för vård eller boende) öppnades av ett privat aktiebolag, HVB Living Nordic AB, i september.
En 15-årig pojke som bodde på hemmet är anhållen misstänkt för mord alternativt dråp och ska nu genomgå en psykiatrisk undersökning. Alexandra Mezher kom ursprungligen från Libanon och hade bara jobbat på boendet i några månader.
Natten då hon knivhöggs till döds arbetade hon ensam och försökte avstyra ett bråk. Hon hade 30 minuter kvar av sin arbetsdag och skulle avlösas då hon mördades.
Mordet har skapat ilska och frustration och utnyttjas nu av extremhögern som ett slagträ mot flyktingar. Men mordet på Alexandra Mezher hade kunnat undvikas. Anställda har upprepade gånger larmat om osäkerhet, rädsla och riskerna med att arbeta ensam. De har påtalat att de har velat se en förändring.
– Vi måste hitta en strategi för att sätta press på arbetsgivaren att skapa en säker arbetsmiljö, säger skyddsombudet Marie Skruf till Kommunalarbetaren.
Hotbilden mot personal på boenden består av flera delar. Det handlar om hot som kan komma inifrån av de boende och hot utifrån av extremhögeraktivister.
Att Alexandra arbetade ensam är oansvarigt av arbetsgivaren, men inte unikt. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) har medlemmar som har arbetat med flyktinghjälp och har påpekat att personal inte borde arbeta ensamma under utsatta situationer och att personal borde få såväl utbildning som sätt att larma och tydliga rutiner om hur hot och våld hanteras. Viktigt är också just bemanningen, att ingen ska arbeta ensam.
De ungdomar som kommer till hemmet bär med sig traumatiska upplevelser, kan ha varit barnsoldater, korsat hav, öken och berg, upplevt krig och misär, kanske förlorat familjemedlemmar under fruktansvärda händelser med mera.
Många unga har vuxit upp föräldralösa, blivit slagna och våldtagna, har flytt bomber och minor, tortyr och död. De kan ha överlevt mot alla odds och mår därefter. Många som kommer har inga förutsättningar för att klara sig utan det stöd de borde få. De behöver professionell hjälp i form av psykiatrisk vård och kuratorer. De behöver studier och fritidssysselsättning.
Asylsökande måste få bearbeta händelser med hjälp av expertis. Det är föga konstruktivt att bara placera ungdomarna på asylboenden, tillsammans med andra i samma situation utan språkkunskaper, utan psykologhjälp, utan möjlighet att få bearbeta upplevelser och posttraumatisk stress.
Väntan med sina egna tankar, oron och utanförskapet kombinerat med bristande framtidstro skapar givetvis problem. Kanske får de vänta på möjligheten att gå i skolan eller inte få rätten att försörja sig.Stressen i sig skapar problem.
Politiker, tjänstemän och ansvariga måste inse vad det är för situation man försätter de anställda i när man lämnar dem med personer som bär på ett känslomässigt bagage som många av de ensamkommande flyktingbarnen har med sig. Man måste dessutom se till att säkerheten inte tummas på för de som valt att arbeta med att hjälpa dessa barn.
– Vi har ställt krav på bemanningen på de boenden vi har känt till. Vi vill se till att det på nätterna också finns en vaken jour, inte bara en sovande. Det är på nätterna som många mår som sämst och då är det viktigt att det finns personal att prata med, och att man är flera som kan hjälpas åt, säger Marie
Skruf till Kommunalarbetaren. ■
