Arbetsköparnas vinsthunger innebär såväl lönedumpning som förstörda kroppar.
Antalet bemanningsanställda har ökat explosionartat i Sverige. I takt med att de trygga jobben försvinner och ersätts med inhyrda ökar arbetsskador och dödsfall. Arbetsköparnas vinsthunger kräver inte bara lönedumpning, den kräver förstörda kroppar.
Under de senaste 20 åren har det skett en ökning från cirka 5 000 årsanställda i bemanningsföretagen till över 70 000. Men alla har inte årsanställningar. Totalt handlar det om 140 000 arbetare under förra året.
Arbetsmiljöverket har under de senaste tre åren granskat 759 företag inom bemanningsbranschen och kommit fram till att det är dubbelt så många arbetsskador som för andra arbetare.
Enligt Arbetsmiljöverket har 44 byggnadsarbetare omkommit de senaste fem åren. Men siffran är antagligen högre då utländska byggnadsarbetare som jobbar i bemanningsföretag inte ingår.
Alla fackliga säger samma sak: De inhyrda tvingas börja jobba innan de andra, de hoppar över lunchen och arbetar i ett farligt tempo. Inom åkeribranchen är det vanligt att chaufförer inte får sin nattvila och i princip alla kör för fort på vägarna. De farligaste jobben får de som är beredda att jobba för minst pengar, t ex rivningsjobben som ofta utförs av utländsk eller papperslös arbetskraft.
Asbestrisken och alla andra risker de utsätter sig för borde innebära att de får mer betalt än en kollektivavtalsansluten svensk byggnadsarbetare. Istället får de långt mycket lägre.
Alla bemanningsanställda säger samma sak: ”Jag kan inte prata, jag är inhyrd”. Jag försöker få kontakt med ett par arbetare som röjer snö från taken i Jordbro centrum. De har ingen skyddsutrustning över huvud taget. Inga räcken eller linor. Faller de så faller de. Och nedanför finns ingen avspärrning, inga markeringar eller någon som varnar förbipasserande.
Det gamla mantrat att företag behöver hyra in för att klara arbetstoppar förefaller helt löjligt när man ser den stora ökningen av inhyrda arbetare.
Det handlar om att fasta och trygga jobb försvinner. Det handlar om att företag som Norwegian låter sina kabinanställda veta att de ska säga upp sig och söka sina gamla jobb hos Proffice. De ska göra samma jobb på samma flygplan men till sämre villkor.
Det handlar också om fack som inte gör sitt jobb. En av de största delägarna i just Proffice är fackförbundet Unionen som för 43 miljoner kronor köpt in sig i tre olika bemanningsföretag med pengar från konfliktkassan (!). De är alltså själva en del av arbetsköparen (eller ’arbetshandlaren’ i detta fall) som tvingar sina anställda (och fackmedlemmar) att jobba till sämre villkor. De anställda har alltså med sin fackavgift betalat för att deras villkor ska kunna försämras. Skamligt.
Det är dags att facken slutar kröka rygg och blåser till strid som Byggnads nu gör. De kräver ett huvudentreprenörsansvar i kollektivavtalet som innebär att företag kan bli ekonomiskt ansvariga för anställda i andra bolag på byggarbetsplatsen, till exempel för oseriösa byggbolag och bemanningsföretag.
Byggnads strejkvarsel är länge efterlängtat av medlemmarna. Det är en strid inte bara för medlemmarna, utan de som står utanför facket; För de uppskattningsvis 20 000 utländska byggnadsarbetare som jobbar till dumpade villkor och löner och för de många byggnadsarbetare som saknar kollektivavtal.
Andra fack borde följa efter. Det är tid att sätta ned foten mot löne- och villkorsdumpningen. För det krävs gemensam kamp. ■
