Allt fler otrygga jobb

2014-11-27 15:27:12




Visstidsanställningar har ökat markant de senaste åren och är ojämnt fördelade på arbetsmarknaden beroende på den anställdes klass, kön och ålder. Det visar en ny rapport från LO, Anställningsformer år 2014. Uppemot 620 000 personer i Sverige har idag tillfälliga anställningar. Det motsvarar runt 15 procent av alla anställda, vilket närmar sig rekordhöga siffror.

Rapporten visar att denna otrygga anställningsform är vanligare för arbetare än för tjänstemän, vanligare för kvinnor än för män, och mycket vanligare för ungdomar än för äldre. Hela 52 procent av alla anställda mellan 16-25 år är idag visstidsanställda.
Visstidsanställning förekommer framförallt inom hotell- och restaurangbranschen, hemtjänsten, fastighetsservice, utbildningssektorn och inom detaljhandeln.
Alliansen införde år 2007 en lagändring som förenklade för arbetsgivare att anställa på visstid. Tillfälliga arbeten har därmed ökat, men även ändrat karaktär. Det är allmän visstidsanställning, vilket är en underkategori till visstidsanställning, som står för den stora uppgången av de tidsbegränsade anställningarna. Detta innebär i praktiken att man blir behovsanställd eller timanställd istället för att få ett vikariat eller projektanställning.
Som visstidsanställd kan du när som helst bli utan arbete. Arbetsgivaren behöver inte motivera varför en anställning ska vara tidsbegränsad och det finns heller ingen begränsning för hur många på en arbetsplats som får vara anställda på allmän visstid.

För den som arbetar under dessa förhållanden innebär det ofta en konstant stress och otrygghet att aldrig veta om man får arbeta, eller vilken lön man kan räkna med i månadsslutet. Flera vittnar om hur de är livrädda för att missa ett samtal gällande ett arbetspass eller hur de måste sova med mobilen bredvid sig, då man i vissa fall måste svara inom 15 sekunder för att inte jobbet ska gå till någon annan.
Vi måste ta kamp mot arbetsgivarnas utnyttjande av anställda.
 Fackföreningen är den motkraft vi arbetare har gentemot arbetsgivare. Men räcker inte med att bara gå med i facket – vi måste även skapa gräsrotsrörelser och initiativ underifrån för att sätta press på den allt mer priviligerade fackledningen. ■