Svar på Lars Lindgrens och Marcel Carlstedts debattartikel ”Nej till konflikten i Göteborgs hamn” i GP den 13 augusti 2009.
På måndag träder Hamnarbetarförbundets varsel om en 24 timmars strejk i kraft. Föga förvånande väljer Transports ledning med Lars Lindgren i spetsen att inte vidta sympatiåtgärder. Men inte nog med det, man sluter upp bakom arbetsgivaren i ett desperat försök att svartmåla Hamnarbetarförbundet och strejken på måndag (Göteborgs-Posten den 13 augusti 2009).
”I värsta fall kan det oförsiktiga bruket av konfliktvapnet provocera fram inskränkningar i strejkrätten som drabbar alla arbetare”, skriver Lars Lindgren och Marcel Carlstedt från Transportarbetareförbundet.
Men att Transport tycker att strejkrätten bara ska finnas på pappret men inte i verkligheten, är i själva verket det största hotet mot strejkrätten. denna rätt har inte vunnits efter medgivande från arbetsgivarna utan i strid. Det är tydligt att Transportledningen inte tror på kamp för jobben.
De säger sig “inse att uppsägningar är ofrånkomliga i en förlustbringande verksamhet” och hänvisar till att “det är inte svårt att se att det finns en gräns där arbetsgivarna sätter stopp”. Argumenten för avskedanden (i detta fall efter 10 år av höga vinster) skulle kunna komma från arbetsgivare och aktieägare i vilket bolag som helst.
Transport säger att striden gäller Hamn4ans prestige, men den enda prestige som finns i den här konflikten det är Transports desperata försök att köra över majoriteten av arbetarna i hamnen. Detta kommer att slå tillbaka inte bara mot Transport i hamnen i Göteborg utan i hela landet. Samtidigt som man försöker förtala Hamnarbetarförbundet är till och med Transports ledning tvungna att erkänna Hamn4ans framgångar: ”Hamnarbetarförbundets strategi kan leda till lokala framgångar, men i längden blir det hela ohållbart: man saknar en bas i ett eget riksavtal och stöd i ett större kollektiv när det blir allvar och det behövs konfliktfonder.” Hamnarbetarförbundet har inte ett eget riksavtal därför att Transport förvägrar Hamnarbetarförbundet den rätten.
Och konfliktfonder, vad är det för mening att ha dem när man när det blåser till strid mer än gärna ställer sig på arbetsgivarens sida? Hur många gånger har vi inte hört från LO-ledningen att “fajten ska tas lokalt”. De enda lokala fajter som har gett framgång har varit de där arbetarna haft eller tagit sig strejkrätt, som de Transportanslutna sopgubbarna i Stockholm.
Lars Lindgren och Marcel Carlstedt försöker på något sätt få den här strejken att låta som om den kommer att gå ut över alla invånare i Göteborg. ”För det andra är Göteborgs Hamn AB ett kommunalt bolag… det är Göteborgs befolkning som ska betala notan. Vi ifrågasätter om göteborgarna är villiga att göra den uppoffringen”. Detta är argument som kan användas mot alla kommunalt anställda som kämpar mot försämrade villkor och nedskärningar.
Vi tror att göteborgarna mer än gärna är beredda att ge stöd till dem som kämpar hellre än de katastrofala uppoffringar som arbetsgivarnas systemskifte innebär. Det som tar strid får stöd. Och deras krav kommer alltid att anklagas för att vara “för dyra”. Att inte ta kamp betyder inte att göteborgarna slipper uppoffringar, tvärtom. Vilken uppoffring innebär inte ett totalt systemskifte på den svenska arbetsmarknaden där fast personal byts ut mot tillfälligt anställda på dåliga villkor?
Att Transports ledning med all tydlighet sluter upp bakom arbetsgivarens argument och mer än villigt går med på försämringar är tyvärr inte unikt. LO topparna har gång på gång gått med på stora eftergifter utan att ens en antydan till motstånd eller kamp. Att sen Lars Lindgren och Marcel Carlstedt har mage att sluta sitt påhopp mot Hamn 4:an med att säga att det inte är dom som bråkar är bara patetiskt. ”På sikt menar vi dock att det behövs ett samarbete mellan de fackliga parterna i Sveriges hamnar. Det samarbetet måste dock baseras på ömsesidig respekt och förståelse.” Den ömsesidiga respekten och förståelsen har Transporttoppen med all tydlighet visat att man inte har.
Att Transportledningen med Lars Lindgren i spetsen istället för att respektera Hamnarbetarförbundets konfliktåtgärd på måndag, tydligt tar avstånd från den kan omöjligt ses som ett steg för ett framtida samarbete. Nu måste vi alla som stödjer kampen för fasta tjänster för demokratiska fackförbund, och vi som stödjer kampen för jobben visa vårt stöd! Allt stöd till Hamn4ans kamp.
Joel Eriksson
