| FILM | Brustna Omfamningar |
| Längd | 129 min |
| Regi | Pedro Almodóvar |
| I rollerna | Penélope Cruz, Lluís Homar, m fl. |
Ett triangledrama utspelar sig där Mateo blir som besatt av Lena (Penélope Cruz), en ung skådespelerska. Hon lever med en rik man som producerar filmen och som också är besatt av henne.
Producenten låter bland annat sin son göra en dokumentär av filminspelningen för att kunna se om hon bedrar honom med regissören.
Almodóvar har gjort många filmer och kvaliteten har alltid varit hög, även om kraven och förväntningarna på honom ofta blir väldigt höga också då. I denna film höjer han ännu en gång sin nya musa, Penélope Cruz, till skyarna. Men han låter inte henne stjäla showen. Istället är den här historien mer självbiografisk. Och har många referenser till gamla filmer. En del av filmerna är hans egna.
Triangeldramat utspelar sig nämligen under inspelningen av ”Chicas y maletas”, en film som påminner oerhört mycket om hans egna Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott. En otippad komedi på Almodóvars eget sätt.
Många historier ska hinna berättas i filmen, men ändå stressar den inte. Vi går fram och tillbaka i tiden och låter karaktärerna leda oss genom historierna samtidigt som de vävs in i varandra.
Mateos sista film som sågas av kritiker och leder till hans förvandling till Harry förklaras och helt plötsligt blir allt logiskt. Även Almodóvar verkar få ett svar på livets gåta.
Almodóvars filmkarriär har gått upp och ner och även om jag hellre skulle se Kvinnor på gränsen till nervsammanrott än Brustna omfamningar kan jag inte låta bli att tänka att Brustna omfamningar ändå håller måttet för en bra film.
”Filmer måste fullbordas, även om det görs i blindo”, blir Almodóvars sista budskap i filmen och aldrig hade jag trott att han skulle kunna vara så självkritisk.
Lucía Collazos
