Hela Angered var på fötter mot våldet.
Torsdag morgon den 11 maj sköts en 27 årig lärarvikarie till döds i Lövgärdet centrum på väg till sitt arbete på Lövgärdesskolan. Det dödliga våldet har skördat ytterligare ett offer och livet blir sig aldrig likt för en stor del av stadens befolkning.
Mordet och den ständiga närvaron av våldet skapar en rädsla och oro. Skottlossningen liknar ingen av de tidigare skjutningarna i Göteborg och har skapat chock i stadsdelen. Läraren var väletablerad i Angered. Har var även idrottsledare och arbetade på ideell basis för en bättre levnadssituation för områdets unga.
Han lämnar efter sig familj, vänner och anhöriga i sorg och saknad samt ett helt område i skräck över brutaliteten i våldet, men också en känsla av att nu får det vara nog.
Alla som kände läraren vet att han hade ett stort samhällsengagemang och betydde mycket för många unga i hela Angered. Han hade en drivkraft för att skapa bra förutsättningar i livets tidiga skeden. Det var inte bara på sin arbetsplats som han brydde sig om områdets barn och unga. Han kämpade dagligen med att ge dem bättre förutsättningar.
Själv spelade han i Sveakurd och tränade föreningens damlag. Att ge flickor och kvinnor samma möjligheter till idrott som pojkar och män var en målsättning för honom.
När LO förra året konstaterade att allt fler arbetarhem inte hade råd med semesterresor, husvagn eller sommarstuga tog läraren initiativ till aktiviteter för de barn som stannar hemma under sommarlovet med utgångspunkt i just fotbollen. Han poängterade ofta behovet av positiva förebilder i förorten och gjorde själv allt för att ge inspiration.
Mordet på läraren ger en känsla av att våldet nått en ny nivå och måste få ett slut. Kriminaliteten drabbar oss alla och måste bekämpas med politiska insatser för förebyggande åtgärder.
Vi måste få ett stopp på våldet, skotten och kriminaliteten. Vi vill inte sörja och begrava fler unga och inte se fler föräldrar gråta. Våldet och skotten drabbar inte bara de direkt anhöriga utan hela områden.
Den gemensamma nämnaren för de områden som drabbas av skotten de senaste åren är att de är socioekonomiskt svaga stadsdelar med hög fattigdom, trångboddhet och arbetslöshet som drabbats hårt av nedskärningar på social service.
Situationen i Göteborgs arbetarförorter är resultatet av flera år av politiska svek och social nedrustning och i fattigdomens, arbetslöshetens och trångboddhetens spår växer frustrationen som ter sig i uttryck i gängkriminalitet, droger och grovt våld.
Den rådande situationen är ett resultat av ett hårdare samhällsklimat och utbrett utanförskap som skapat förutsättningar för gängen att etablera sig. Arbetslöshet, trångboddhet och bostadsbrist kombinerat med social nedrustning av välfärden ger förutsättningarna för gängkriminalitet och våld.
Våldet är ett direkt resultat av ökade klassklyftor kombinerat med att många unga har tappat hoppet om en bra framtid.
Göteborgs arbetarförorter behöver hopp och framtidstro, vilket bara kan skapas genom kollektivt agerande och kamp för en politik för trygghet och välfärd.
Kampen mot våld och kriminalitet måste därför kopplas till kampen för trygghet och välfärd, för bevarande och utbyggnad av lokal service på de idag tomma förortstorgen.
Vi behöver ett förortsuppror för upprustning av förorternas välfärd, arbete, utbildning, fritid och bostad.
Det handlar om att kräva nödvändiga resurser för förebyggande arbete som kan ge hoppet tillbaka till den unga generationen och därmed hindra rekryteringen till de kriminella gängen.
Rättvisepartiet Socialisterna vill också uttrycka vår djupaste sorg över dådet och våra varma tankar till hans familj.■
”Han var som en storebror för oss alla”
Över tusen personer marscherade på måndagen över tre kilometer från Angered Centrum till Lövgärdesskolan mot våldet efter mordet på läraren. Måndagen var kall och mulen, men när människor börjar samlas klockan 17.00 utanför Blå Stället för att protestera mot våldet sprack det upp och solen sken.
Det blev en känslosam manifestation. Det svartklädda tåget leddes av lärarens familj och längs med marschvägen blandades gråt och tårar med samtal och minnen.
Efter en timmes marsch nådde man fram till Lövgärdet och där brast det för föräldrarna som skrek ut sin smärta.
Fritidsledaren Mohammed Ali läste upp personliga dikter om offret, situationen i förorten och smärtan för drabbade mödrar. Han greppade sedan micken och bjöd upp fotbollslaget Svea-kurd på scenen. Ledare och spelare uttryckte sin sorg och personliga berättelser.
– Han var som en storebror för oss alla. Han gav aldrig upp tron på oss.
De vände sig till familjen.
– Vi sörjer med er. Hela Angered har förlorat en son och en bror.
Skolan rektor Marika Andersson berättade om hur hon mottog meddelandet om skottlossningen och sedan chocken när beskedet kom om vem offret var.
Lärarförbundets ordförande i Göteborg, Elisabeth Mossberg, talade om oron med hot och våld mot anställda inom skolan.
Offrets bror vände sig till området ungdomar.
– Våra föräldrar flydde krig för att börja om, inte för att ni ska bära vapen, känna smärta och ge dem ny oro. Förverkliga istället era drömmar.
– Jag önskar att ingen mamma ska förlora en son, inte ens mamman till de som begått denna kriminella handling.
Hela Angered var på fötter mot våldet, ungdomar och föreningsaktiva, lärare och fritidsledare, släkt och vänner. Det visar vilken kärleksfull och driven individ läraren var, en riktig samhällsbyggare. Han brann för att skapa bättre förutsättningar för de unga och han klev in där samhället svek. ■
