foto: Diego Torres / Demotix
I takt med den ökade arbetarkampen i Kina ökar också den statliga repressionen.
Det ägde rum en dramatisk upptrappning av arbetarkampen i Kina ifjol, i synnerhet under de sista månaderna. Antalet arbetarstrejker och protester var dubbelt så många år 2015 jämfört med året innan.
Det ägde rum 2 774 strejker och arbetarprotester under hela förra året, vilket är dubbelt så mycket som det totala antalet på 1 379 stycken år 2014. Detta enligt en sammanställning av den Hongkongbaserade icke-statliga organisationen China Labour Bulletin (CLB), baserat på reportage i sociala media.
De flesta konflikter ägde rum inom byggsektorn, som stod för 36 procent av alla så kallade incidenter under 2015. Detta återspeglar det 25-procentiga fallet i nybyggnationen runtom i Kina, och att många projekt har övergetts. Tillverkningsindustrin stod för 32 procent av alla strejker och protester.
Det finns ett omisskännligt samband mellan den ekonomiska nedgången och den stora ökningen av arbetarkampen. CLB har noterat att ”Ökningen av antalet strejker och protester började runt tiden för devalveringen av den kinesiska valutan yuan den 11 augusti och den påföljande börskraschen. De fortsatte att öka i antal under det sista kvartalet i år”.
Merparten av strejkerna, över 75 procent, handlade om löner eller sociala förmåner som inte hade betalats ut. Bara 168 konflikter (sex procent) reste uttalade krav på högre löner. Det är som CLB noterar, att ”många av dessa incidenter utlöstes av plötsliga lönesänkningar”. Under 2012, när ekonomin fortfarande var på uppgång, stod kravet på höjda löner i fokus i en tredjedel av alla strejker.
Majoriteten av strejkerna ägde återigen rum i Guangdong, den ekonomiskt sett största provinsen.Guangdong stod för 267 av 886 registrerade strejker/protester inom tillverkningsindustrin under förra året, vilket är 30 procent av det totala antalet strejker/protester i landet ifjol.
Guangdong var också i första ledet ifråga om statlig repression mot arbetarprotester. Provinsen stod för en fjärdedel av alla de som arresterades för deltagande i strejker.
Den 4 december fängslade Guangdongpolisen sju framträdande aktivister från icke-statliga (NGO) arbetsmarknadsorganisationer, vilket öppnade en ny front i regeringens nedslag.
Kinas statliga råd (regeringen) tillkännagav i januari en plan för att skära ner Kinas stålproduktionskapacitet med mellan 100 och 150 miljoner ton. Ingen tidsram angavs för nedskärningarna, vilket återspeglar regeringens rädsla för massiva sociala oroligheter.
Kinas metallurgiska industri-, planerings- och forskningsinstitut menar att runt 400 000 stålarbetare kan förlora sina jobb när kapaciteten skärs ned. En annan varning från China International Capital sade att regeringsplanerna på att skära ner produktionen inom stål, kol-, cement-, aluminium- och glasindustrierna kan innebära att 3 miljoner arbetare sägs upp inom 2-3 år.
Arbetare inom stål– och andra tunga industrigrenar drabbas redan nu av fallande inkomster, påtvingade ”semestrar” och ökande osäkerhet.
Stålpriserna föll med 37 procent under förra året till följd av den massiva överkapacitet som översvämmar marknaden. Skulden för det ligger på blind, oplanerad expansion och spekulation, vilken har gjort topparna rika, men som arbetarna får betala för.
Tidningen India Today, som har varnat för en ”missnöjesvinter” i Kina, rapporterade följande från en arbetarprotest i Hebei: ”En vintermorgon i december marscherade omkring tusen arbetare från Xinglongs järn- och stålföretag till de lokala myndigheternas kontor i Tangshang. Företaget hade några få dagar innan plötsligt tillkännagivit att de skulle stänga en av sina anläggningar. Arbetarna, som inte har fått sina löner utbetalade på sju månader, hade knappt informerats om stängningen.” ■
