foto: RS Göteborg
Rasismen måste bemötas av massmobiliseringar överallt den dyker upp.
Den 23 april samlades Göteborgs antirasistiska rörelse mot ”Folkets demonstration”. Demonstrationen blev stor och livlig och överröstade de rasistiska och antifeministiska talarna.
”Folkets demonstration” samlade omkring 100 personer, framförallt Sverigedemokrater och nazister, men även ett betydande inslag av borgerliga väljare.
Omkring 600 antirasister samlades utanför avspärrningarna för att protestera. De organiserade inslagen var Ung Vänster, Rättvisepartiet Socialisterna och asylaktivister vilket även Göteborgs-Posten uppmärksammade, men majoriteten var vad media brukar benämna som vanligt folk.
Då och då släppte polisen fram rasistiska provokatörer som fick häckla antirasisterna samt fota och filma. När antirasister klev fram hindrades dessa av polisen. Demonstrationen genomfördes utan incidenter och de hundra rasisterna eskorterades bort bakvägen från Gustav Adolfs torg av polis.
Vilka är då dessa som påstår sig vara ”folkets demonstranter”? Bland talarna fanns Annelie Sjöberg, aktiv i Centerpartiet som känns igen från rasistiska demonstrationer i Stockholm som framförallt brukar tala om sin antifeminism. Annelie har på grund av sitt deltagande i rasistiska demonstrationer fått lämna sitt yrke som lärare.
Talade gjorde även representanter från Sverigedemokraterna. En av dem var Nina Drakfors, som har avslöjats med att ha spridit antisemitisk propaganda och gillat nazistiska sidor på sociala media.
Talaren Axel W Karlsson presenterade sig som präst, men Svenska kyrkan har inte velat veta av honom på över 20 år på grund av hans olämplighet. Karlsson uteslöts tidigare ur SD för sina kopplingar till nazistiska sidor där han skrev artiklar.
Där fanns också Stefan Torssell, tidigare skribent på Avpixlat som nu har tagit steg än mer högerut till Nya Tider.
Göteborg har på kort tid haft en rad rasistiska och fascistiska grupper på besök som försöker etablera sig. Detta sätter ett stort ansvar på den antirasistiska rörelsen – inte minst på den organiserade vänstern – att utarbeta en gemensam strategi för att med massprotester förhindra dem från att etablera sig.
