Är krisen över?

2009-08-19 15:53:26




”Det kommer allt fler tecken som tyder på en ljusning i landets ekonomi”. ”Allt fler svenskar räknar med bättre ekonomiska utsikter”. Två rubriker i Dagens Nyheter de senaste veckorna som speglar en ny ton hos politiker och media. Men hur väl stämmer de med verkligheten?
DN skriver att ”Sverige kom in i nolltillväxt under andra kvartalet”. Sanningen är att ekonomin krympte med 6,2 procent jämfört med andra kvartalet 2008.

­­­De senaste tre kvartalen, från oktober till juni, erbjuder följande siffror för Sveriges BNP (all produktion av varor och tjänster) i jämförelse med samma kvartal året innan: – 4,9 procent, – 6,5 procent och – 6,2  procent.
Andra kvartalet är alltså ”nolltillväxt” (”bra”) endast i jämförelse med det första kvartalet 2009.
Svensk kapitalism har inte haft tre kvartal efter varandra som varit sämre – inte sedan 30-talskrisen och andra världskriget.
Rättvisepartiet Socialisterna, som ger ut Offensiv, och vår internationella organisation CWI är bland de få som varnat för den kris världskapitalismen nu gått in i. Systemets inneboende motsättningar leder ound- vikligen till kriser, denna gång utlöst av en spekulationsbubbla och en makaber fördelning av resurserna till de rikas fördel.

Krisen är en process, inte ett rakt fall neråt. Men att raset inte fortsätter i samma takt och att börskurserna gått upp en del betyder inte att krisen är över. Det visas av alla grundläggande fakta:
• Sveriges export föll med 18 procent under andra kvartalet. Exporten motsvarar drygt hälften av landets BNP. Tillverkningsindustrin tappade 79 000 jobb det senaste året.
• Den fallande exporten kommer inte att uppvägas av ökad efterfrågan inom landet. Istället kommer lönesänkningar och åtstramningar inom offentliga sektorn.
Den senaste ”glädjesiffran” från kommunerna var att skatteinkomsterna kommer att minska med sammanlagt 40 miljarder under 2009, istället för tidigare prognoser på 44 miljarder. Orsaken till att 1 500 lärare runt om i landet varslats om avsked.

Krisens mest omedelbara effekt är arbetslösheten. I mitten av augusti var 110 855 fler arbetslösa än samma tid förra året. Det betyder 2 200 fler arbetslösa per vecka det senaste året, men förra veckan var ökningen över 3 000. Varslen fortsätter på bred front, här är några exempel:
• 200 varslades i måndags på landets största pappersfabrik, i Husum.
• 65 sjuksköterskor och undersköterskor på Varbergs lasarett förlorar jobben.
• Souminen, som tillverkat plast i Goodyears gamla fabrik i Norrköping, lägger ner och 300 får sparken.
Arbetsförmedlingen spår ingen förbättring förrän tidigast nästa år. Arbetslösheten bland unga fortsätter att ligga kring 30 procent.
Även de som har kvar jobben sätts under press. SAS krav på lönesänkningar på upp till 20 procent, samtidigt som 1 500 sparkas, är det tydligaste exemplet.
Moderaterna driver nu på för att ungdomslönerna ska sänkas, ”för att fler ska komma in på arbetsmarknaden”. Arbetslösa ungdomar ska betala spekulanternas kris, tillsammans med andra arbetslösa, sjuka, industri- och offentliganställda.

Krisen är inte över. Riksbanken sänkte i somras räntan till 0,25 procent och regeringen har utlovat 7 miljarder till kommunerna – nästa år. Ingen av dessa åtgärder kan dämpa krisen annat än en aning.
När krisen i Baltikum tvingar fram att valutorna där frikopplas från euron kommer en ny krisvåg över Europa och särskilt Sverige. Hur långt svenska politiker och banker är beredda att gå i försämringarna av arbetarnas villkor är tydligt i Lettland.
Krisen är oundviklig, men massarbetslöshet och lönesänkningar måste bekämpas. En kämpande och stark fackföreningsrörelse skulle kunna tvinga kapitalisterna att backa från sina attacker. Jobb kan räddas, men det kräver massiv kamp. Tyvärr har de fackliga ledningarna istället accepterat krisavtal (Metall) och vägrat mobilisera till kamp.

Runt om i världen har arbetargrupper visat vägen – t ex arbetarna på Innse i Italien (se sidan 9). I Sverige har sopgubbarna i Stockholm, lagerarbetarna i Jordbro och Hamn4an i Göteborg visat vägen.
Krisen är kapitalismens. Kampen för att stoppa attackerna måste därför också vara en kamp för att avskaffa kapitalismen och införa demokratisk socialism. Om systemet ska överleva kommer arbetare och fattiga att få betala. All ”återhämtning” kommer att vara svag och bräcklig. Nya utbrott av kamp och nya attacker kommer att lägga grund för antikapitalistiska och socialistiska slutsatser.
Per-Åke Westerlund

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!