– Regimen i Iran avskaffar nu subventionerna på bröd, bensin, telefon, el och gas. Priserna ökar med 50 procent. Det här kommer att leda till uppror och protester.Det säger Behruz Khabaz, arbetarledare från Iran som nyligen har anlänt till Sverige.
Behruz Khabaz har spelat en viktig roll när fackföreningar och arbetarkamp tagit steg framåt i Iran, framför allt sedan 2004.
Han har arbetat nära Mahmoud Salehi, en av de mest kända arbetarledarna i Iran, inom de kommittéer som sprider kampen.
Trycket från arbetarklassen tvinga-de regimen att på 1990-talet legalisera 1 maj, men under kontroll av den islamistiska förtryckarapparaten.
År 2004 organiserade arbetare i Saqez i Kurdistan den första 1 maj-demonstrationen utanför regimens kontroll. Ledarna, däribland Mahmoud Salehi, greps. Behruz Khabaz har själv arresterats flera gångar senast vid 1 maj både 2009 och 2010.
År 2005 bildades den första arbetarkommittén, Peygiri, men denna kommitté begränsades till att via brev till myndigheter kräva att fackföreningar inte ska vara olagliga.
I april 2006 bildades därför en ny kommitté, Hanahangi, vars uttalade mål är att skapa arbetarorganisationer. Så småningom ändrades namnet år 2007 till ”samordningskommittén för att hjälpa arbetarorganisationer att bildas”.
Kommitténs arbete går ut på att understöjda strejker, ge råd till arbetarkamp. Det gäller framför allt de två mest kända strejkrörelserna, bussförarna i Teheran 2006 och sockerarbetarna på Haft Tapeh.
Dessa strejkrörelser och arbetarnas egen organisering är mycket välkända i hela Iran.
Repressionen är hela tiden närvarande. 90 kommittémedlemmar har övervakats, arresterats och torterats av säkerhetsstyrkorna. Flera har skjutits ner, till exempel Najid Hamidi som fick sju kulor i kroppen.
1 maj 2009 ingick Behruz Khabaz i samordningskommittén för 1 maj i Teheran, ett av de största projekten, som samlade arbetaraktivister och kommittémedlemmar.
Han och kommittén argumenterade också för att arbetarna måste delta i massdemonstrationerna efter valen i juni i fjol.
– Arbetarrörelsen måste ställa sina egna krav, vara oberoende och ingripa som en kollektiv kraft i demonstrationerna. Det handlar om att ta upp de låga lönerna och rätten att bilda fackföreningar, tycker Behruz Khabaz.
Nu pågår arbetet med att etablera små kommittéer på arbetsplatserna, underjordiskt. Uppgiften är att sprida nyheter och klassmedvetenhet.
Kommittéer finns redan i de störs-ta bilfabrikerna, som Iran-Khodro och Pars-Khodro.
Det pågår strejker i Iran hela tiden. Under år 2009 och 2010 till exempel på Alboroz och Barez, som tillverkar däck, på cementfabriken Dorud och rörfabriken i Ahwaz.
– En säregenhet i Iran är att bara fyra procent av arbetsplatserna är riktigt stora. 2 476 000 industriarbetsplatser av totalt 2 614 000 har 10 an- ställda eller färre, berättar Behruz Khabaz.
Vilka är de viktigaste krav som kommittén ställer idag?
– Vårt första krav är löneökningar som svar på prishöjningarna. Viktiga krav är också för trygga jobb, mot avskedanden och tillfälliga jobb. Ett tredje nyckelkrav är för rätten bilda arbetarorganisationer.
Per-Åke Westerlund
