Den 19 maj demonstrerade 100 000 människor i Paris och 8 000 i Rouen.
Den omstridda arbetsrättslagen i Frankrike har genomförts med hjälp av dekret. Lägg märke till att när folkets protester blir så omfattande att politiker pressas och ett lagförslag riskerar att inte få majoritet i parlamentet – då förs parlamentet helt enkelt åt sidan.
Så mycket är den borgliga demokratin värd.
Den socialdemokratiska premiärministern Manuel Valls använder sig av paragraf 49-3 i konstitutionen och kringgår parlamentet, där det har kommit 5 000 ändringsförslag och 40 parlamentariker skulle rösta emot, vilket skulle kunna ha stoppat förslaget. Det skulle 70 procent av befolkningen ha velat.
Strejkerna och protesterna fortsätter dock, men i mindre skala. Den 19 maj demonstrerade till exempel 100 000 människor i Paris och 8 000 i Rouen.
Förra veckan strejkade hamnarbetare, raffinaderiarbetare, långtradarchaufförer, tågförare, postanställda och flygledare.
Att 2 500 hamnarbetare i Le Havre stängde hamnen är inte konstigt. Deras övertidsersättning har sänkts från 150 procent till 110 procent med den nya lagen.
Stora delar av den inhemska flygtrafiken har stått stilla till följd av strejker. Postanställda har gått ut i en obegränsad strejk.
Det är bra att enskilda arbetargrupper fortsätter kampen och har möjlighet att stoppa nedskärningar i sina egna branscher, men de stora fackföreningarna CGT, FO och FSU borde ha tagit fasta på det utbredda kravet underifrån från medlemmar och oorganiserade arbetare att utlysa en riktig generalstrejk.
Rörelsen Nuit Debout – på fötter hela natten – fortsätter. Mest uppmärksamhet i utländsk media har sammanstötningarna med polis fått, vilket har lett till att 1 000 demonstranter har arresterats.
Polisvåldet mot oskyddade demonstranter är dock inte registrerat och uppmärksammat på samma sätt. Den nya generation som ockuperar torg på kvällar och nätter har fått smaka på statens hårda kärna.
Polisfacket har själv demonstrerat mot polisledningens brist på instruktioner eller uppbackning i det svåra uppdraget att röja undan ockupationerna.
Den nya arbetsrättslagen kommer nu att innebära att det blir lättare att avskeda tillsvidareanställda och att 35-timmarsarbetsveckan undermineras. Arbetslösheten är redan skyhög – 10 procent i genomsnitt och 24,2 procent för unga – vilket inte kommer bli bättre när avskedanden blir lättare.
Trots nederlaget med arbetsrättslagen har en radikalisering och en rörelse fötts. Generellt råder en förvirring om vad socialism betyder eftersom det socialdemokratiska par-
tiet (som sitter i regeringen och utför attackerna) heter Socialistpartiet.
Men förlamningen som rådde efter terrordåden är bruten. Ur de lokala strejkerna och dess samordningskommittéer dras viktiga erfarenheter.
En hel generation genomskådar nu det kapitalistiska systemet och många Debout-grupper har bildats: Föräldrar på fötter, förorter på fötter, advokater på fötter och så vidare.
Strejker och massdemonstrationer har åter kommit på agendan. I förlängningen behöver ett nytt politiskt och socialistiskt alternativ för arbetarklassen formeras, inte minst för att hålla undan rasisterna i Front National.
