Arkebusering av anställningstryggheten

LO förhandlar med Svenskt Näringsliv om en ”flexibel arbetsmarknad”. Bort med fackbyråkratin – in med kämpande, demokratiska fack (Foto: Anders Larsson).

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Den statliga utredningen om lagen om anställningsskydd (LAS) har av regeringen fått direktivet att presentera lagförslag för ”tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”. LAS är Januariavtalets och den borgerliga S-MP-regeringens nästa rivningsprojekt. 

LO och Svenskt Näringsliv förhandlar i detta nu om en ”flexibel arbetsmarknad”, samtidigt som staten undersöker hur LAS används. 
Förhandlingen har enligt TCO:s tidning Arbetsvärlden ”bredare innehåll än Januariavtalet och LAS-utredningen”. Till Arbetsvärlden säger Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen och förhandlingsledare på Svenskt Näringsliv, att ”Det rör stora delar av det som betraktas som arbetsmarknadspolitiken”.
Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare, menar att förhandlingen inte vill att staten ska lägga sig i, utan förhandlar som bäst fram en ”lösning” med Svenskt Näringsliv. 

Vad LO och Svenskt Näringsliv menar är att facket ska delta i att förhandla bort bland annat LAS innan regeringen hinner lagstifta om det. 
Att från LO:s sida begå samma svek som i frågan om strejkrätten är helt otroligt. Då användes samma argument då ett färdigt förslag om att rasera arbetsrätten lades i knät på regeringen. 
LAS-utredningen heter En moderniserad arbetsrätt – en enkel replik på detta hånfulla namn är vad det faktiskt handlar om; en slaktad arbetsrätt och arkebusering av anställningstryggheten. Tidningen Arbetsvärlden sammanfattar regeringens utredning och vad utredarna planerar att lägga fram; däribland ska det bli lättare att frångå turordningsreglerna och billigare för arbetsgivare vid uppsägningar. Med andra ord ska det bli enklare för chefen att ge dig sparken. 

Vid sidan av dessa försämringar ska anställningsskyddet säkras. Det kan verka paradoxalt hur regeringen ska genomföra skyddad anställning sida vid sida av borttaget skydd, men LO och Svenskt Näringsliv menar att det handlar om utökad säkerhet för visstidsanställda. Med andra ord betyder detta ett visst skydd för de som har osäkra anställningar, vilket kommer att bli allt fler eftersom att anställningarna ska bli allt otryggare. 
Dessutom behöver det enligt Januariavtalet inte ens komma ett lagförslag om bättre skydd utan bara ”skapa balans i arbetsskyddet”.

Nu måste vi medlemmar revoltera i våra förbund – bryt upp de byråkratiska ja-sägande ledningarna underifrån.

Arbetsgivarna vill kunna säga upp folk hur som helst; det deklarerade de redan i maj med krav på ”fri uppsägningsrätt” i alla situationer oavsett arbetsbrist eller ej. Dessutom vill de ta bort skrivningen om ”saklig grund” för uppsägningar som idag är en hörnsten i svensk arbetsrätt. 
Att facken förhandlar med sådana gamar inför en möjlig kapitalistisk kris eller ekonomisk nedgång är att sätta arbetare på pottkanten, för oavsett om det är med fackens hjälp eller genom den borgerliga regeringens lagstiftande är risken stor för massavskedanden och en ökad arbetslöshet.
I Januariavtalet pekar flera punkter på den danska ”flexcurity”-modellen, som ska vara flexibel för arbetsmarknaden – det vill säga flexibel för kapitalisterna så att vinsterna aldrig går ner. Modellen innebär sänkt anställningstrygghet, att arbetsgivarna lättare kan avskeda med eventuell motgift att a-kassan höjs. 
I Danmark har detta inneburit bland annat gambling med privata försäkringar parallellt med a-kassa, skillnad i uppsägningstid mellan tjänstemän och arbetare – och vad hände när lågkonjunkturen kom? Jo, hög arbetslöshet då arbetsgivarna kunde avskeda enkelt för att säkra vinsterna.

Till girigheten hör så klart att flera punkter i Januariavtalet ökar de klassklyftor som aldrig har varit större än mer. Exempel på detta är den så kallade ”etableringslönen”; en lägre lön för långtidsarbetslösa och nyanlända och dessutom för företag som saknar kollektivavtal. En tydlig prognos är öppna dörrar för lönedumpning och uteblivna kollektivavtal.
Nu måste vi medlemmar revoltera i våra förbund – bryt upp de byråkratiska ja-sägande ledningarna underifrån. Vi måste ha kämpande och demokratiska fackförbund som tar striden istället för att förhandla bort våra mest grundläggande tryggheter. En bra början är påtryckningar på att facken utlyser politisk strejk den 27 september i och med den globala klimatstrejken, för allas vår framtid.