Vad är viktigast, mänskliga rättigheter eller juridik?
Migrationsverkets internrevision kritiserar nyanställda ”curlade” 80-talister för att lägga större vikt vid mänskliga rättigheter än vid juridik. Den anser att de anställdas empati går för långt. De långa handläggningstiderna skylls på beslutsvånda hos enskilda handläggare som har svårt att fatta avvisningsbeslut.
Mikael Ribbenvik, Migrationsverkets operative chef, tillbakavisar kritiken mot de anställda.
Under 1990-talet fattade en handläggare i genomsnitt tre beslut per vecka, medan det idag fattas ett beslut per vecka. Enligt Mikael Ribbenvik var det då många asylansökningar från Bosnien och det var mer som en registrering. Nu är lagstiftningen och asylprocessen en helt annan enligt honom.
Kriget i Syrien är förvisso inte kriget i Bosnien, men människorna i Syrien har minst lika stor orsak att fly som människorna i Bosnien hade. Det är lagstiftningen som har ändrats, allt för att stoppa människor på flykt från att komma hit.
Redan på 1990-talet ville man försvåra för krigsflyktingar att komma hit. Visumkrav från före detta Jugoslavien infördes. Människosmugglare började dyka upp. Idag bygger man taggtrådsstängsel, inför id-kontroller och gör allt för att göra det näst intill omöjligt att ta sig hit från utsatta länder.
Lyckades man ta sig hit från krigets Bosnien hade man stora chanser att få ett permanent uppehållstillstånd. Den som idag lyckas ta sig hit från krigets Syrien, Irak eller Afghanistan, får inte ens ett permanent uppehållstillstånd, utan i bästa fall ett tidsbegränsat. Det är inte Migrationsverket som har ändrat lagstiftningen, utan riksdag och regering.
Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, som Sverige har skrivit under, är det en mänsklig rättighet att söka asyl. Vi kan hoppas att det finns många ”curlade” handläggare på Migrationsverket som låter mänsklig hänsyn gå före paragraferna i lagstiftningen. Lagstiftningen kan ändras. Det är upp till gräsrötterna att trycka på och organisera sig för att det ska bli gjort. ■
