”Vapenvilan” har inte gett någon vidare effekt när stridigheterna nu återigen eskalerar.
Sedan separatisterna i Ukraina återtog den numera endast symboliskt viktiga flygplatsen utanför Donetsk för två veckor sedan har striderna återigen eskalerat till fullskaligt inbördeskrig i östra Ukraina, av separatisterna kallat folkrepublikerna Donetsk och Luhansk. Båda sidor hotar med att mobilisera ytterligare 100 000 soldater, men viljan att offra livet i ett ”krig mellan bröder” verkar vara låg.
Separatisternas offensiv har besvarats av USA och president Barack Obama med hot om att stödja Ukraina med ”offensiva vapen” – en utveckling som skulle innebära ett öppet ”krig genom ombud” mellan Ryssland och USA.
Sedan den väpnade konflikten bröt ut för ett år sedan har nu mer än 5 000 personer dött, de flesta efter ”vapenvilan” som slöts i september i vitryska Minsk. Många av offren var civila. Bara i januari har 341 personer dött, varav många kvinnor och barn, rapporterar Human Rights Watch. Båda sidor har kritiserats av människorättsorganisationer för att gömma sitt artilleri bland civila och skjuta granater mot motståndarposteringar i tätbebyggda områden.
”Vi vet inte vem som skjuter på oss”, är en kommentar som kan läsas i många rapporter från de som har flytt från striderna.
De senaste dagarna har hårda strider rasat kring staden Debaltseve i östra Ukraina, som hittills har hållits av styrkor lojala till Kiev. Om separatisterna som har backas upp av Putins Ryssland vinner slaget om Debaltseve öppnas en korridor mellan de två ”folkrepublikerna”.
Den blodiga granatattacken mot Mariupol för drygt en vecka sedan har dock hittills inte följts upp av någon separatistisk offensiv mot staden som hålls av Ukrainas armé.
Ukrainas president Petro Porosjenkos utspel om att skriva in ytterligare 100 000 soldater till Ukrainas armé har mötts av ett liknande uttalande från separatisterna. I båda fallen verkar det mest vara ett propagandautspel utan någon verklighetsförankring.
Vänsterorganisationen Borotba, som olyckligt nog inte tillräckligt tar avstånd från Rysslands inflytande över separatisterna, rapporterar om stora problem för Ukrainas armé att rekrytera. Inte heller på separatisternas sida verkar det finnas någon entusiasm för att strida i en blodig konflikt som av många kallas ett ”krig mellan bröder”.
Samtidigt är såväl Ukrainas som Rysslands ekonomi i en djup kris. Ukraina behöver ytterligare 15 miljarder dollar (123 miljarder kronor) i stöd, utöver de 17 miljarder dollar (139 miljarder kronor) som landet redan har fått från Internationella valutafonden (IMF), för att inte ställa in betalningarna de närmaste månaderna. Ekonomin i Ukraina krympte med 7,5 procent förra året och beräknas minska med fem procent i år.
Ryssland har drabbats hårt av både fallande oljepriser och de sanktioner som EU och USA har infört mot landet. År 2015 uppskattas ekonomin krympa med mellan tre och fem procent enligt olika prognoser.
Även om de militära styrkeförhållandena den senaste tiden har svängt till separatisternas fördel är det svårt att se att någon av sidorna har styrkan att vinna kriget, speciellt som båda sidor backas upp av stormakter och deras imperialistiska intressen. Så länge som deras intressen får styra är fortsatta strider eller i bästa fall en ”fryst” konflikt det troligaste framtidsscenariot.
Offren är arbetare och fattiga på båda sidor, som blir kanonmat eller drabbas av ekonomisk och social misär på grund av kriget. Mot den nationalism som piskas upp på båda sidor måste en antikrigsrörelse byggas, som tar sin utgångspunkt i arbetarklassens gemensamma intressen, mot kapitalism och imperialism. ■
