LSR kämpar för att bygga en rörelse som kan utmana mansväldet, högern och regeringarna. Över 2 300 samlades på MML:s (Rörelsen Kvinnor i Kamp) konferens i oktober 2013, vilket visar att många är beredda för att ta den kampen.
Massrörelsen under juni ifjol visade vägen framåt för vår kamp – inta gatorna! Kvinnorna var i majoritet under protesterna och det understryker behovet att också lägga fram våra krav och kämpa för våra rättigheter och våra liv. Våldet mot kvinnor är fortfarande en trist verklighet och varannan timme mördas en kvinna i Brasilien.
Trots att vi har en kvinna i presidentposten så är åtgärderna mot kvinnovåld helt otillräckliga för att sätta stopp för barbariet som vi drabbas av dagligen. Bara 400 av landets 5 570 kommuner har polisstationer som är specialiserade på våld mot kvinnor. Det är ännu svårare att söka stöd och skydd. Det finns bara 70 skyddsbostäder i hela landet. Trots att det antogs en ny och bättre lag mot våld mot kvinnor, saknas resurser för att förbättra situationen.
Enligt en årlig rapport om våldsbrott, våldtas en kvinna var 11 minut i Brasilien. Antalet våldtäktsfall ökade med 18 procent bara ifjol. I Rio de Janeiro våldtas 16 kvinnor varje dag. Allt detta är officiella siffror. Vi vet att det finns är stort mörkertal, då det är svårt i dagens mansdominerade samhälle för kvinnor att göra anmälan.
Men de offentliga finanserna avslöjar hur regeringarna inte prioriterar detta problem. Under mars i fjol utlovade president Dilma i ett tv-uttalande att ett nytt program mot våld mot kvinnor skulle lanseras. Det främsta förslaget var att bygga ”Brasilianska kvinnors hus”, där det skulle finnas allt möjligt, som specialiserade poliser, domstolar, psykologer, sjukvårdare, skyddsbostäder, dagis etcetera, för att ta hand om kvinnor som utsatts för våld.
27 sådana hus skulle byggas på två år. Men första året användes bara hälften av den tillsatta budgeten på 265 miljoner realer. Under samma period användes 700 miljarder för att betala statsskulden och drygt 30 miljarder realer spenderas på fotbolls-VM.
Både PSOL:s kvinnor (PSOL är det breda vänsterparti som LSR, CWI i Brasilien, är med och bygger) och kvinnorörelsen MML (Rörelsen Kvinnor i Kamp) har beslutat att i år ha kampen mot våld mot kvinnor som huvudkampanj.
Brasilien är värd för fotbolls-VM i år. Detta evenemang bara förvärrar situationen för kvinnor, speciellt arbetarkvinnor. Handeln med kvinnors kroppar ökar med sexturismen. Vi ser hur staten spelar en roll i detta. I Tyskland reglerades prostitutionen inför fotbolls-VM. I Sydafrika såg regeringen mellan fingrarna på den enorma ökningen av trafficking av kvinnor. Det handlar om fattiga och unga kvinnor som luras till att bli sexslavar.
I Brasilien finns ett förslag om att reglera prostitutionen, som tillåter hallickar att agera legalt.
Tyvärr kommer förslaget från en av PSOL:s parlamentsledamöter, Jean Wyllys, som kört över partiets kvinnokommission.
Det är våra kvinnor som det handlas med. Vi måste kämpa för att inte Brasilien förvandlas till en marknad där det kvinnliga köttet är överst på menyn.
Inför förberedelserna inför Internationella kvinnodagen har det överallt varit debatter mellan vänstern och de kvinnoorganisationer som stödjer regeringen.
Vi inom vänstern menar att det centrala är att ta upp teman som våld mot kvinnor, fotbolls-VM och det statliga förtrycket mot protester och rörelser, inklusive kvinnorörelser. De kvinnoorganisationer som stödjer regeringen vill undvika allt som kan gå mot regeringen och dess främsta propagandanummer, fotbolls-VM.
Vår uppgift är att återuppbygga en feminism från vänstern, baserad på arbetarklassens kvinnor och oberoende från regeringarna.
Under oktober i fjol samlades 2 300 arbetarkvinnor på MML:s konferens, vilket visar på sprängkraften i kvinnokampen. Vi måste bygga vidare på det och organisera de mer kämpande skikten och bygga en rörelse som kan utmana mansväldet, högern och regeringarna.
Kampen mot patriarkatet rör inte bara kvinnor, utan alla kämpande arbetare och socialister, som försvarar bygget av ett nytt samhälle – utan kvinnokamp, ingen socialism! ■
