Åtstramning är som salt i såren

2014-12-03 17:33:05

foto: Socialdemokraterna


Den svenska ekonomin kommer inte upp ur krishålet, larmar LO-ekonomerna i sin senaste prognos Ekonomiska utsikter hösten 2014 och varnar för att: ”Sysselsättningen växer inte tillräckligt för att utmana arbetslösheten, som endast sjunker långsamt från dagens höga nivåer. Arbetslösheten 2015 och 2016 blir 7,7 respektive 7,6 procent”.
Inte minst Europas fortsatta stagnationskris, som har förvärrats med att den tyska ekonomin inte längre växer, tillsammans med S-MP-regeringens fortsatta åtstramningspolitik, håller ett stryptag runt den svenska ekonomin.

Till skillnad från tidigare kan inte längre den svenska kapitalismen exportera sig ur krisen. Nästan samtliga av Sveriges största exportmarknader sviktar idag. Varuexporten föll i fjol och ”utvecklingen för varuexporten under 2012 och 2013 var sämre än den mycket modesta marknadstillväxten indikerade”, summerar LO-ekonomerna.
Att exporten inte längre är en tillväxtmotor märks även i att industriinvesteringarna minskar i år och att flera storbolag har lagt nya varsel om neddragningar samt jobbflytt.
Det är bara den inhemska konsumtionen och i viss mån det ökade byggandet, från en rekordlåg nivå, som håller ekonomin uppe. Men hur länge är detta möjligt i en omvärld som präglas av global kapitalistisk stagnation och ökade geopolitiska spänningar?
Regeringens utgångspunkt är att konsumtionen kommer att fortsätta vara den enda egentliga tillväxtmotorn samtidigt som man hoppas att världsekonomin ska börja lyfta. Det sistnämnda tycks allt mer avlägset och som LO-ekonomerna påpekar finns det mycket som pekar mot att ”hushållens konsumtion inte kommer att utvecklas så positivt som regeringen förväntar sig”.
Skälen till detta är att arbetslösheten inte kommer att minska i samma grad som regeringen förutspår och att hushållens skuldsättning och amorteringskraven på bolånen kan följas av att bobubblan börjar pysa.

Efter att Alliansregeringen drivit skattesänkningspolitiken till vägs ände väntar dessutom skattehöjningar och nedskärningar. S-MP-regeringen aviserar i sin budget att svångremmen runt den offentliga sektorn – särskilt kommunsektorn och socialförsäkringarna – ska dras åt ytterligare.
Det är anledningen till varför LO-ekonomerna uppmanar regeringen att ändra kurs och genomföra storsatsningar på jobb, arbetsmarknadsutbildningar och nya infrastrukturinvesteringar. Att LO tar bladet från mun och kritiserar regeringens åtstramningar är välkommet.
Men för att få regeringen att ändra kurs krävs framför allt aktiv handling och kamp. Det i sin tur betyder att facken måste agera som en politiskt självständig kraft gentemot regering och arbetsgivare samt är beredda att utmana kapitalismens krav på fortsatt omfördelning från löner och välfärd till vinster, aktieutdelningar och höjda vd-löner. ■