Avspark för fotbolls-VM

2006-07-28 15:01:48




BOK
Titel: VM-boken
Författare: Jesper Högström (statistik Gunnar Persson)
Förlag: Norstedts,

Fotboll är big business. Långt innan ens fotbolls-VM hunnit starta har företagen gjort allt för att piska upp den nationella yran och tjäna en extra slant. Lagom till VM i Tyskland har dessutom marknaden svämmat över av böcker om fotboll i allmänhet och VM i synnerhet.
En av de bättre böckerna om alla tiders VM är Jesper Högströms VM-boken.

Det första fotbolls-VM spelade 1930 när fotbollen var långt ifrån global. Men det internationella fotbollsförbundet Fifa var lika korrupt då som nu. Hade det inte varit för att Uruguay som då var ett av världens rikaste länder, med en välfärd som få länder kunde mäta sig med, skulle det inte ha blivit något VM.
Det var löftet från Uruguays regering om att betala deltagarländernas kostnader (resor inkluderat mat och förläggning) som räddade arrangemanget. Trots det var det få länder som ställde upp.
Uruguay vann, icke oväntat, denförsta finalen efter att ha besegrat Argentina.

Fascismens Italien 1934

VM 1934 spelades i Italien och den fascistiska regimen använde evenemanget för att ”manifestera fascismens välsignelse för återstoden av världen”, vilket naturligtvis Fifa blundade för. Att sport och politik inte hör ihop är en som bekant en lögn som är lika gammal som idrotten självt.
1934 var Sverige med för första gången. I Italien tågade det svenska laget in på planen ”med en mycket effektfull fascisthälsning med högerarm”, enligt ett tidningsreferat. Kryperiet för fascismen resulterade i att en av spelarna blev utesluten ur hyresgästföreningen och en annan tvingade av sin fackförening Metall att göra avbön.
Traditionen av att värdnationen går långt hade redan börjat etablera sig och Italien spelade final mot Tjeckoslovakien. Det var på förhand bestämt att Italien skulle vinna och god hjälp hade man av den svenska domaren Ivan Eklind.
Eklind hade innan matchen haft en långt samtal med Italiens fascistledare Mussolini och gick ut plan med högerarmen höjd (fascisthälsningen). När han sedan tillfrågades om varför han gjorde fascisthälsningen svarade Eklind att ”sammanblandningen idrott och politik var gräsligt tråkig”.
Det spelades också ett fotbolls-VM fyra år senare i skuggan av krigshot och inbördeskrig i Spanien. Även denna gång segrade Italien. Året därefter kastades världen ned i barbari och det skulle dröja 12 år till nästa fotbolls-VM.

I ”kalla krigets” skugga

Fotbolls-VM 1950 ägde rum mot bakgrund av den nya världsordningen mitt under det kalla krig som imperialismen inlett mot stalinismen i Östeuropa och Sovjet, vilket fick som följd att de stalinistiska regimerna bojkottade VM.
VM 1950 i Brasilien var lika lite som tidigare ett världsmästerskap. Fifa fick gå runt med håven för att få ihop några deltagare utanför Sydamerika.
Alla i Brasilien hade räknat med att VM på hemmaplan skulle sluta i seger, men längre än till finalen kom man inte. Istället vann Uruguay och det skulle ta ytterligare åtta år innan Brasilien lyckades vinna VM. Denna gång i Sverige 1958, som precis som många andra värdländer lyckades nå till final.

VM i Sverige 1958

VM 1958 är emellertid mest ihågkommet för att i Brasilien spelade en 17-åring med smeknamnet Pelé, av många fortfarande ansedd som världens genom tiderna bäste fotbollsspelare.
I sitt sista fotbolls-VM 1970 spelade Pelé i ett Brasilien som förmodligen var ett av de mest glansfulla lagen någonsin. Fortfarande finns det något magiskt över den sambafotboll som Brasilien spelade 1970 och som bara hade sin motsvarighet i det brasilianska lag som förgyllde en i övrigt medioker turnering 1982. Men till skillnad mot 1970 saknade 1982 års upplaga av Brasilien ett försvar och det slutade med respass mot de blivande världsmästarna Italien i andra omgångens gruppspel.
Hur som helst etablerade sig Brasilien efter VM 1958 som fotbollens kungar, och de sitter fortfarande vid tronen. Även om det brasilianska lag som vann VM 1994 inte spelade någon gladfotboll precis.
Brasilien likt många andra länder är storexportörer av fotbollsspelare till de europeiska ligorna där pengarna finns. Trots Fifas försök att bredda fotbollen geografiskt och därmed marknaden domineras toppfotbollen helt av tre europeiska ligor: den spanska, italienska och engelska.
VM i USA 1994 (Sverige kom trea) och VM 2002 i Sydkorea och Japan ändrade ingenting, mer än att det sistnämnda till viss del åtminstone punkterade myten om de europeiska lagens överlägsenhet. De försvarande världsmästarna Frankrike lyckades inte ens göra ett mål i turneringen 2002.

En mijardindustri

Att fotbolls-VM numera är en miljardindustri visades inte minst i VM 1998, då finalen mellan Frankrike (värdlandet) och Brasilien lika mycket skulle kunna ha döpts till en final mellan skojättarna Adidas (Frankrike) och Nike (Brasilien). Nike hade betalat 60 miljoner dollar (drygt 430 miljoner kronor) för att Brasiliens spelare skulle delta i företagets reklamfilmer, och krävde att investeringen skulle betala sig genom en seger i finalen.
Ronaldo, han som skulle göra Brasiliens mål, bröt samman kvällen innan (det är fortfarande oklart vad som egentligen skedde), men tvingades ändå spela. Brasilien var inte sig likt och blev utspelade, Frankrike och Adidas vann.
Alla fotbolls-VM har haft sina skandaler, en del av dem återges i boken. Även om författaren missar lite grann den politiska dimensionen till varför det svenska laget var splittrat under fotbolls-VM i Argentina 1978.
Flera spelare kände olust över att spela i diktaturens Argentina som i ett smutsigt krig dödat tiotusentals sedan kuppen 1976, ett av offren var svenskan Dagmar Hagelin.

I generalernas Argentina

Sverige förbundskapten1978, Åby Eriksson, tyckte det var trevligt i generalernas Argentina. I protest mot detta besökte några av spelarna, däribland dagens assisterande förbundskapten Roland Andersson, de ”galna mödrarnas” demonstrationer i huvudstaden Buenos Aires. Samme Roland Andersson som gjorde dock ett fatalt baklängesmål när han i år ignorerade kvinnoförtrycket i Saudiarabien.
Trots alla skandaler, fotbolls- pampars girighet och pengarullningen kommer miljarder att titta på fotbolls-VM.
Under en månads tid blir det högtid för fotbollsälskare. Efter att ha läst VM-boken längtar man till avspark och finalen den 10 juli.
Om Sverige vinner VM? Glöm det.

Per Olsson