Bäddat för strid om lärarlönerna

2012-02-11 00:54:36




Inför årets avtalsrörelse har lärarfacken (Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet) skruvat upp tonläget. Man har gått ut och krävt 10 000 kronor mer i månaden på sikt. Bakgrunden är att sven­ska lärare har halkat efter i löneligan, nationellt såväl som internationellt. I OECD hamnar svenska lärare nu på plats 22 av 32 länder.

På riksplanet har klyftan mellan lärare och yrken med lika lång utbildningstid stadigt ökat sedan 1960-talet. Löneläget och arbets­förhållandena i stort gör att allt färre ungdomar söker sig till lärar­utbildningarna.
I dag går det i genomsnitt 1,2 sökande på varje utbildningsplats. Lärarförbundets uträkning­ar visar att med nuvarande tapp till lärarutbildningarna finns det efter 2028 inte någon som ­söker till någon lärarutbildning. Samtidigt visar en undersökning av Lärarförbundet att ca 80 000 av dagens verksamma lärare funderar på att hoppa av yrket och söka andra mer välbetalda arbeten. Enligt SKL (Sveriges kommuner och landsting) kommer det inom 10 år att behövas ca 50 000 nya lärare.

Nu är det inte bara lönen, utan även lärarnas ökade arbetsbörda som skrämmer bort ungdomar från yrket. Lärarförbunden ställer också krav på att få in ­skrivningar om hur undervisningen och andra arbetsuppgifter ska ”balanseras inom arbetstidens ramar”. Riktigt vad det innebär är oklart.
Mot denna bakgrund kunde man tänka sig att lärarna skulle lägga fram tuffa krav. Dessutom borde man förvänta sig att SKL skulle vara intresserade av att ge lärarna åtminstone något lönelyft. Lärarnas krav inför förhandlingar­na är att lärare ska få mer än andra och att gapet mellan lärare och andra med lika lång utbildning måste minska. Ett tydligt första steg mot 10 000 kronor mer i månaden måste tas. Lönerna måste upp och arbetsbelastningen måste ner. Man har alltså inte lagt fram några konkreta krav. Man har sagt att man ska precisera en procentsats som en del i förhandlingarna.

SKL:s förhandlingschef Ingela Gardner Sundström vill ha ett ”löneavtal utan centralt bestämda garantier för löneökningar. I stället ska medarbetarna tala med sin chef om sina prestationer och villkor”. Hon säger till Lärarnas tidning nr 2 2012 att hon inte ser några förutsättningar att lärarna ska få mer än andra. Hon säger att det är avtalet för den konkurrensutsatta industrin som sätter nivån. Är det så man drar till sig 50 000 nya lärare på tio år?
Det verkar bäddat för konflikt och en konflikt skulle välkomnas av många lärare som nu upplever att facken inte gör något åt de låga lönerna och den allt mer dignande arbetsbördan. Regeringens ”reformer” på skolområdet har inte inneburit någon lättnad för lärarna utan tvärtom. Nationella prov i fler ämnen och årskurser, mer betygssättning, långa utvecklingssamtal, individuella planer för varje elev är något som har tillkommit under de senaste åren utan att det har gett avtryck i lönesättningen. När jag berättar för yngre kollegor om hur det var att jobba som lärare när jag började på 1970-talet låter det nästan som en saga.
Regeringen ställer kraven, men låter andra stå för räkningen. Göran Perssons (skolminister under åren 1989-91) enligt egen utsago största politiska framgång var att kommunalisera skolorna. Dagens situation är ett resultat av hans ”stora framgång”. Lärarförbundet pekar på att kommunerna i dag har stora kostnader för elever som inte når målen.
Anser sig inte SKL ha råd att ge lärarna en konkurrenskraftig lön och rimliga arbetsvillkor måste man givetvis kräva av regeringen att den ökar anslaget till kommunerna. Det är ju faktiskt en riksangelägenhet att ungdomar vill bli lärare i framtiden.

Lärarförbundets chefsförhandlare Mathias Åström har tidigare avfärdat strejken som vapen. Det gör han inte inför årets avtalsrörelse. Det nuvarande avtalet går ut den 1 april. Drar förhandlingarna ut på tiden kommer vi nära sommarlovet. Det är ingen bra tid för lärare att gå ut i strejk. Däremot kan betygssättningstider kanske passa bättre.
En undersökning av Lärarförbundet visar att ca 46 procent av de tillfrågade anser att lärarna behöver ett rejält lönelyft.
Nu återstår att se om lärarnas förhandlare kan få SKL:s förhandlare att inse samma sak. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén säger i Lärarnas ­tidning: ”Vi kan komma till ett läge med en arbetsgivare som bara säger nej och då står vi inför en konflikt.”

Sigbritt Herbert
medlem i Lärarförbundet

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!