Bangladesh: Textilarbeterskor i strid mot slavlöner

2019-01-30 10:38:52




Att kvinnor har det tufft ute i arbetslivet är inget nytt. Bangladesh, med omkring fyra miljoner arbetare i 4 500 olika fabriker, har världens näst största textilindustri. Med sin billiga arbetskraft har landet blivit Europas och Amerikas näst största exportör av RMG (Ready Made Garments, färdiga klädesplagg) i världen efter Kina. 

Landet får tack vare sin RMG-export in 27 miljarder dollar, men bakom denna siffra finns den billiga kvinnliga arbetskraften. Kvinnor diskrimineras och jobbar övertid, fastän lagen i Bangladesh säger att arbetarna inte ska arbeta över tio timmar i sträck per dag. Fabrikerna följer inte lagen och verkligheten ser annorlunda ut: flera bangladeshiska kvinnor börjar sina pass åtta på morgonen och avslutar dagen tolv timmar senare. Det förekommer att arbetarna inte får betalt för övertidsarbete, utan istället hotas med att bli av med jobbet om man inte uppfyller produktionsmålet.

Låga löner är ett allvarligt problem i Bangladesh; landets minimilön på 95 dollar per månad (drygt 950 kronor) är enligt en undersökning från Japans utrikeshandelsorganisation den lägsta i världen. För att en kvinna ska kunna försörja sin familj behöver hon tjäna minst 3 140 kronor per månad, men i den bäst betalda plaggfabriken tjänar man ungefär 2 180 kronor per månad. De usla arbetsvillkoren gör inte situationen bättre.
Infrastrukturen är dessutom värdelös och ledde till att 1 134 miste sina liv år 2013 i Rana-katastrofen, där en åttavåningsbyggnad kollapsade. Fackföreningsledningen och regeringen garanterar inte att en sådan händelse inte kommer att upprepas, vilket är patetiskt gentemot alla arbetare. Flera kvinnliga arbetstagare blir lurade eftersom de anses som tysta och åsiktslösa.

De flesta fabriksägarna följer inte rätten till mammaledighet och konsekvenserna blir att kvinnor riskerar att förlora sina jobb efter att de har fött barn. Kvinnor tvingas arbeta när de är inne i sin sista graviditetsperiod för att nå företagens mål. Det leder till att både mammans och barnens hälsa utsätts på ett fruktansvärt sätt. Kvinnor med barn får oftast aldrig någon vilostund, utan får både arbeta för att försörja sina barn och för att vara mammor.
Facken inom textilindustrin är svaga, vilket är en av anledningarna till att arbetarna har fått lida. Fackligt arbete är ingen lätt uppgift i Bangladesh. Många gånger har fackliga organisatörer blivit slagna av polis utan att myndigheter har brytt sig.

Men arbetarna ger sig inte. Häromveckan gjorde tusentals arbetare sina röster hörda när de tillsammans enades i en veckas lång strejk mot låga löner, vilket resulterade i att flera fabriker tvingades stoppa produktionen. Polisen svarade med att spruta vatten och kasta tårgas mot 5 000 arbetare för att försöka stoppa protesterna. En person dog och ungefär 50 skadades i Savar, en liten stad utanför huvudstaden Dhaka. Många återvände veckan efter till sina jobb och fick besked om att de hade blivit av med jobbet.
Flera nya demonstrationer och strejker bör genomföras för att tillsammans få stopp på de orättvisa arbetsvillkoren och få ett slut på statens repression. Internationell solidaritet från fackföreningar och arbetarorganisationer världen runt behöver organiseras till stöd för textilarbetarnas kamp.