För bara ett år sedan kunde de fem stora investmentbankerna på Wall Street ge order till regeringar världen över om den ekonomiska politiken. Nu har tre av dem kollapsat. Återverkningarna kommer att vara stora och långvariga.”Finanskrisen kan ha passerat sin svåraste fas”, skrev Dagens Nyheters ekonomiske krönikör Johan Schück för en vecka sedan. För minst andra gången i år trodde Schück på ljusare tider, den här gången därför att Lehman Brothers hade överlevt. Han fick dock snabbt revidera sin prognos när Lehman gick i konkurs i söndags samtidigt som Merrill Lynch köptes upp av Bank of America.
”USA skakas av en finansiell jordbävning. Hela den amerikanska finansmarknaden befinner sig i gung- ning”, sammanfattade Svenska Dagbladet på tisdagen den 16 september.
Det står nu klart även för dem som hittills förnekat allvaret att finanskrisen är den värsta sedan 1929 och åren därefter. Och precis som på 1930-talet har politikernas och experternas uttalanden om att det inte kan bli värre följts av nya skarpare vändningar nedåt.
Lehman Brothers är ett av de stora finansbolagen med nästan 26 000 anställda och 61 kontor globalt. Företaget omsatte ifjol över 4 500 miljarder kronor. Som andra investmentbanker agerar bolaget som rådgivare och finansiär i stora affärer, t ex den svenska statens nuvarande privatiseringar. Lehman handlade tidigare mest med stora institutioner, men drogs som alla andra finansbolag med i bostadsbubblan. Lehman är en av världens tio största handlare med derivat, olika former av finanspapper. Det är en branch som omsätter 2 500 000 miljarder (!) kronor, och aldrig tidigare har någon stor handlare gått under.
Lehman uppger att man har skulder på 618 miljarder dollar (4 180 miljarder kronor), men tillgångar som är större. Av svenska banker har Swedbank 8,5 miljarder kronor, Handelsbanken cirka en miljard och SEB 500 miljoner kronor att fordra av Lehman. Swedbank uppger att fordringarna är säkrade i fastigheter i USA, vilket kan vara ett tecken på att de är osäkra.
Helgen den 13-14 september försökte Vita huset och centralbanken Fed (Federal Reserve) med en ny taktik. Efter att tidigare ha räddat investmentbanken Bear Stearns och förstat- ligat bygglånebolagen Fannie Mae och Freddie Mac vill de undvika bilden av att de räddar alla banker. Under ”frenetiska dygnet-runt-förhand- lingar” (Financial Times), ”kallade Fed i New York samman ledarna för alla stora finansbolag i ett försök att få dem att agera kollektivt för att förhindra möjlig panik” (International Herald Tribune den 15 september). Men bolagen, oroade över sitt eget kapital, vägrade göra så, även om de i slutänden kan komma att få ta över en del av riskerna när Lehmans investeringar nystas upp”. Med andra ord, kapitalisterna var extremt oroade för sin egna framtid och hade tappat all sin tidigare hybris. Detta påminner också om alla fruktlösa samtal från kraschen 1929.
Kapitalismen bygger på principen att ensam är stark. I varje krasch uppmanas vanligt folk att vara lugna, medan kapitalisterna flyr från kollapsan- de marknader.
När Vita Huset inte längre lämnade några garantier gav de möjliga köparna av Lehman upp. Bank of Ame- rica köpte istället Merrill Lynch, ett bolag som också var skadeskjutet efter förluster på över 300 miljarder kronor det senaste året. Bank of America köpte Merill Lynch för mindre än en tredjedel av bolagets värde för ett år sedan.
Betyder Lehmans kollaps att den amerikanska staten bytt kurs, från räddningsaktioner till låt gå? Nej, en hel våg av konkurser är på väg och nya bolag står i kö för hjälp. Det gäller t ex USA:s största försäkringsbolag, AIG, och den största sparbanken, Washington Mutual. Räddningarna av Ber Stearns och Freddie Mac-Fannie Mae gjordes inte i första hand för bolagens skull. Det handlade om att förhindra hela finanssystemet från att krascha. Vid risk för nya härdsmältor kommer staten att tvingas agera. Fed har också ytterligare lättat på villkoren för bankerna att låna nya kontanter.
Det finns idag ingen institution som har en överblick eller insyn i det verkliga läget i USA:s finansbolag. Detta ökar pessimismen hos kapitalister och spekulanter ytterligare, och pekar mot en djupare och längre kris. Kenneth Rogoff, tidigare chefsekonom på Internationella valutafonden, sa i augusti att krisen nog bara kommit halvvägs. Byggloven i USA fortsätter att falla, med 17,7 procent i juli, samtidigt som bostadsbyggande föll med 32,4 procent. Arbetslösheten ökar snabbt.
Bloomberg News sammanfattade kollapsen för den kapitalistiska globaliseringens hjältar: ”Motorerna som drev rekordtillväxten i finansindustrin under det senaste årtiondet – billig kredit och stigande fastighetspriser – har vänts till sin motsats. Bolag som tidigare växte genom fastighetslån och tillgångar som de lånat till för att köpa är nu under belägring”.
Återverkningarna av Lehmans krasch har när detta skrivs bara pågått i drygt en dag. Men börserna faller kraftigt – över 5 procent i Asien på tisdagen och minus fyra procent i New York på måndagen.
Finanskrisen är ett förnedrande nederlag för nyliberalism och kapitalism. De kapitalistiska spekulanterna gavs fria händer och misslyckades totalt. De heliga fria marknaderna måste nu överallt be staten om hjälp för att överleva.
Det är nu upp till kämpande arbetarorganisationer och demokratiska socialistiska partier globalt att med ett kämpande program göra krisen till ett nederlag för kapitalismen inte bara ideologiskt, utan till ett slut för hela det utsugande och krisfyllda systemet.
Offensivs redaktion
16 september
