Det är med en ständig känsla av obehag varvat med empati som man läser Sara Stilles självbiografiska verk Bära leggings i januari (Kalla Kulor Förlag).
Denna bok, som släpptes i februari, har ryckts från hyllorna och lästs av många sedan dess.
Man våndas över allt som Sara har utsatts för i så unga år, samtidigt som man slås av den inre styrka som håller henne vid liv genom händelser som nog skulle få många att ge upp. De prövningar och motgångar hon möter längs vägen fångar läsaren och det är många gånger som man får plocka upp hakan från golvet.
Sara växte upp under förhållanden där hon som barn försummades av föräldrarna och där hon i en sådan situation sökte tröst hos andra vuxna förebilder.
Det är här hon träffar Jesper, en betydligt äldre kille som först ”räddar” henne, ger henne uppmärksamhet och trygghet för att sedan utöva sin makt över henne genom ett flertal våldtäkter, misshandel och maktutövande.
Sara blir under åren även gravid och får gå igenom missfall. Hela denna tid lyser föräldrarna och andra vuxna med sin frånvaro och Sara får bearbeta allt som händer henne helt själv.
I förordet beskriver Sara kort och enkelt hur hon som barn bearbetar det sexuella våldet genom att ligga runt med vem som helst i självskadande syfte och genom det göra ett desperat försök att få kontroll över sin egen kropp. En kropp som tagits har ifrån henne, misshandlats och besudlats av en man i maktposition.
Boken går igenom rättsproceduren där Jesper till slut ställs inför rätta och hur Sara återigen blir kränkt av systemet. Hon blir till exempel ifrågasatt i fråga om en av våldtäkterna utifrån att hon har burit ”leggings i januari”.
Sara bor idag med sin sambo och håller på att utbilda sig till jurist. Hon har viljan att hjälpa andra kvinnliga brottsoffer.
Boken är vad jag vill kalla ”viktig” i den bemärkelsen att den bör läsas av alla. Vi lever inte i ett jämlikt samhälle och vår skeva kvinno- och manssyn genomsyrar även vårt rättssystem. Den dagen vi helt för över skulden från ”offret” till förövaren har vi nått en bit på vägen.
Skuldbeläggandet av flickor och kvinnor för att de har blivit utsatta för våldsbrott är förkastligt, men inträffar dagligen i våra rättssalar.
Sara berör hur samhället sätter skuld på flickor genom att flickor lärs upp om hur de ska undvika att bli våldtagna istället för att pojkar lär sig att man inte ska våldta. Flickor och kvinnor ska anpassa sig efter mannens ”biologiska” våldstendenser. Och man ser fortfarande på våldtäkt enbart ur en sexuell synpunkt istället för vad det verkligen är: Våld och makt. Allt bygger som sagt på samhällets skeva syn på kvinnor och män.
Jag har gjort en kedjebok av Bära leggings i januari och den ska få vandra från läsare till läsare.
Den får vara ännu en ögonöppnare för att man måste arbeta och kämpa för att uppnå jämlikhet. Det kommer aldrig att ske av sig självt. ■
