BB-ockupationen 1 år – hur kan vårdkampen vinnas?

2018-02-05 13:49:21

foto: Sigbritt Herbert
Ingrid Lindgren.

Tisdag den 30 januari (samma dag som Offensiv går till tryck) ”firar” BB-ockupationen i Sollefteå 1 år. Sjukhusentrén, platsen för dagar, kvällar och nätter av kamp, fylls då med tal och kampsång från bland andra Stefan Sundström, Förlossningspoddens Emma Philipsson och Gun Dufvenberg, en av de som ockuperat flest pass under det gångna året.

För ett år sedan stod valet mellan att ge upp eller att trappa upp kampen för BB och Sollefteå sjukhus status som akutsjukhus. På sitt oktobermöte 2016 hade landstingsfullmäktige tagit beslut om att lägga ned BB på Sollefteå sjukhus från och med den 1 februari 2017. Dagen efter beslutet tändes 5 300 ljus i Stadsparken: Ett ljus för varje barn som hade fötts i Sollefteå under 2000-talet. Ljusmanifestationen spred sig till alla större orter i Ådalen, men också till andra städer som Örnsköldsvik, Sundsvall, Östersund, Dorotea och Varberg.
På ett halvår hade landstinget fattat beslut om att lägga ned både Akutortopedin och BB på Sollefteå sjukhus. Akutkirurgin på samma sjukhus hade legat i malpåse under sommaren och stängdes under våren 2017 för gott.
Besluten klubbades mot massiva protester i Ådalen där en stor del av befolkningen deltog. Folk hade under valrörelsen 2014 hört att Socialdemokraterna stod för att det skulle finnas tre akutsjukhus i länet och många hade därför gett partiet sin röst. När så förtroendet omedelbart sveks av såväl den nya rödgröna landstingsledningen som allianspartierna vällde en folklig vrede fram.
När sedan nedskärningsbesluten i stort sett ensidigt och till synes oåterkalleligt handlade om att avlöva Sollefteå sjukhus växte frågan om nya kampmetoder. Jättedemonstrationerna i Övik, Kramfors och Härnösand som samlade tiotusentals hade inte stoppat eller rivit upp besluten, men var en styrkedemonstration som hade gett hopp och satt hela bygden på stridsfot till försvar av sjukhuset.

Dagarna innan stängningen av BB samlades ett tjugotal av de som hade deltagit i kampen för ett möte på Sagabiografen i Sollefteå. Frågan om vad man kan göra ledde fram till svaret ”Vi måste ockupera”. Kvällen före nedläggningen kallades alla som ville kämpa för BB upp till sjukhusparkeringen. Fler Sollefteåbor än väntat hörsammade kallelsen och strax före klockan 20:00 då entrédörrarna till sjukhuset skulle låsas gick en kärngrupp från manifestationen in och startade ockupationen i sjukhusets foajé. De hade bestämt sig för att ta de första dagarna och nätterna och successivt strukturera upp ockupationen.
Samtidigt appellerade de till alla som stödde kampen för BB och akutsjukhuset att alla behövdes och bad dem komma och delta i ockupationen. En vecka senare beskrev ockupationen den breda tillströmningen av folk och stöd i form av mat och utrustning som en folkrörelse. Idag har ockupationen en väloljad organisation och god stämning. Det har Rättvisepartiet Socialisternas medlemmar från Medelpad och Jämtland blivit vittnen till alla gånger vi har deltagit i ockupationen.
BB-ockupationen gjorde från första början klart att det är en fredlig och partipolitiskt obunden aktion. Den handlade heller aldrig om att ta själva BB:s lokaler i besittning eller förhindra att den medicinska utrustningen fördes bort. Ockupationen av sjukhusfoajén är i så mening mer en utomparlamentarisk kamp som symboliserar att kampen inte är över och fortfarande kan vinnas.



De nätverk som har organiserat demonstrationer och opinionsbildning för BB och sjukhuset har varit Sollefteå framtidens akutsjukhus (SFA) och Ådalen reser sig (ÅRS). Organisationerna har idag tillsammans tusentals medlemmar. Kampanjen för BB har varit mycket innehållsrik och fantasifull med massor av inslag alltifrån kampanjbebi i Vasaloppet, stödkonserter, septemberdemonstration för ”Slut på rean – en annan vård är möjlig”, fackeltåg, kampsånger med tillhörande videor från både Stefan Sundström och Per Herrey, besök från partiledare från Vänsterpartiet och Centerpartiet, uppvaktning av sjukvårdsministern med mera.
Kampen har gett delsegrar i form av att regeringen har pressats till att skjuta till mer pengar till förlossningsvården i landet. Samtidigt är det inte tillräckligt och fortfarande har inte ett ord om att åter öppna BB hörts från landstingsledningen (idag regionledningen).
Stora förhoppningar till ett nytt möte med sjukvårdsministern har uttalats i media från några av de ledande BB-ockupanterna. Det är ett misstag att tro att Anita Strandhäll och regeringen idag skulle låta sig övertalas att köra över sina partikamrater i regionledningen i Västernorrland. För att det ska ske krävs att BB-ockupationen fortsätter lita till stödet från sina gräsrötter. Det kan utvecklas och mobiliseras till en än starkare kamp för kraven i kommande valrörelse.
BB-ockupationens tidiga besked om att sitta kvar till valet eller till att BB åter öppnas sätter en tydlig och bra press bakom kraven på kandidaterna till regionfullmäktige. En endags lokal politisk varningsstrejk från fackföreningsrörelsen i Ådalen med krav om återöppning av BB skulle kunna vara ett nytt steg och upptrappning för att ordentligt öka trycket bakom kraven på de förtroendevalda i regionledningen.

BB-ockupationen har föredömligt satsat på att utvidga kampen genom att vara ett exempel, samt byggt stöd och gett stöd till annan vårdkamp i landet. Krav måste ställas på tillräckliga resurser från de som har det yttersta ansvaret för vården i landet, nämligen regeringen.
Därför behövs en landsomfattande politisk masskamp som kräver tillgång till de resurser som idag finns i fel fickor, men som nu akut behövs för en upprustning av vården. Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv menar att i en sådan kamp behöver socialistiska krav drivas på att pengarna tas där de finns, hos bankernas och storföretagens ackumulerade rekordvinster.
En lärdom är att det behövs hårda kampmetoder. Invånarna i Dorotea räddade sin vårdcentral efter en välorganiserad och uthållig treårig ockupation.
Tusentals ockupanter har i veckan tillsammans kämpat dygnet runt i ett år för sitt BB och akutsjukhus i Sollefteå. De är ett exempel för motstånd och kamp mot vårdnedskärningarna i landet just nu. Det är klart att det ska firas! ■

”Stämningen god hos ockupanterna”

Pensionerade tandläkaren Bertil Sundqvist i Sollefteå har sedan starten av ockupationen fört statistik över densamma. I dagsläget har över 2 400 personer vid ett eller flera tillfällen deltagit i ockupationen. 

En som har ockuperat ett flertal gånger är Ingrid Lindgren i Sollefteå. Hon tror att hon har ockuperat 13 gånger, ungefär en gång i månaden. Jag bad henne berätta litet om stämningen i ockupationslägret och i staden:
– Hos ockupanterna är stämningen god. Man känner en beslutsamhet och en målmedvetenhet om att sjukhuset inte ska avvecklas.

Ingrid bävar litet inför valet. Hon är rädd att politikerna försöker övertrumfa varandra inför valet för att sedan ta tillbaka sina löften efter valet. Enligt henne är en av de stora drivkrafterna bakom ockupationen att folk känner sig lurade. Före valet 2014 lovade S att landstinget skulle ha tre akutsjukhus. Nu monterar de ned Sollefteå sjukhus, inte bara BB.
Hon påpekar att ockupanterna alltid visar en öppenhet gentemot de som besöker sjukhuset och även gentemot nya, oerfarna ockupanter. Inne i staden har ockupationen i stort sett hundraprocentigt stöd. 
Ingrid känner inte igen sig i Uppdrag Gransknings bild av en hätsk stämning gentemot politiker. Det finns dock en ilska mot Stefan Löfven som aldrig har besökt ockupanterna, trots att det handlar om hans barndoms sjukhus. Folk tycker att han skulle ha visat att han uppskattar det folkliga initiativet att försöka rädda sjukhuset.
Hälsningen från Sollefteå är att kampviljan är fortsatt god och att man fortsätter åtminstone till efter valet. Sedan beror det på vad det nyvalda landstingsfullmäktige gör. ■

Sigbritt Herbert

Facken måste bli till kämpande organisationer

Fackföreningarna som organiserar de vårdanställda behöver bli kamporganisationer och engagera sig mer i den politiska kampen mot nedskärningarna. Tänk bara vilket stöd facken skulle ha fått i Ångermanland om de engagerat sig i exempelvis BB-ockupationen!
I en artikel i tidningen Vårdfokus den 26 januari berättar Ewa Lodin, som är sjuksköterska på Sollefteå sjukhus och jobbar deltid åt Vårdförbundet, att de inte direkt har tagit ställning i frågan om nedläggningen, men att de har försökt bevaka medlemmarnas intressen. Till exempel försökte de se till att det görs risk- och konsekvensanalyser. Sådant är såklart viktigt, men hon berättar också att facket har fått kritik för att de inte gjort mera när det gäller neddragningarna.
Ansvaret för det ska inte bara läggas på ledningen, utan det krävs också att medlemmarna i till exempel Sollefteå när det gäller BB, och på andra håll verkligen engagerar sig och driver dessa krav. I flera fall är det såklart svåra frågor och en del, som exempelvis BB-frågan, skulle säkert orsaka en hel del interna debatter. Ändå skulle det vara något som skapar större intresse och engagemang för facket.

För att stopp på nedskärningarna och vända trenden i vården behövs en massiv kamp för mer resurser inte bara i Västernorrland, utan i hela landet. De fackföreningar som organiserar vårdanställda, som till exempel Vårdförbundet och Kommunal, behöver omvandlas till kamporganisationer!
Strejken är arbetarklassens tyngsta och skarpaste kampmetod. Hittills har fackföreningsrörelsen i Ådalen inte på allvar profilerat sig i kampen.

Med en endags politisk strejk i hela Ådalen för att rädda vården och stoppa nedskärningarna skulle kampanjen få en upptrappning som skulle kunna sätta maximal press på välfärdsslaktarna i landstingskansliet att göra halt och ett nytt ”omtag” som den här gången är värt namnet. ■

Gemensam kamp är nyckeln

På Sollefteå sjukhus liksom övriga sjukhus i länet hotas nu vårdplatserna även på grund av personalbrist. Bristen på till exempel sjuksköterskor gör att det blir svårt att hålla vårdplatser öppna. På Sollefteå sjukhus diskuteras just nu olika tillfälliga lösningar för att behålla vårdplatser trots personalbrist. Samtidigt finns då risk att både patientsäkerhet och arbetsmiljö hotas.
Problem att rekrytera personal finns över hela länet. Ska landstinget kunna få tillbaka erfaren personal krävs att de satsar på bättre löner, arbetsmiljö, bättre scheman och så vidare.
Under kampens gång har det varit tydligt att det finns stora motsättningar mellan Ångermanland och Medelpad. I de ångermanländska kommunerna Härnösand, Kramfors och Sollefteå upplever man hur välfärden rustas ned och allt koncentreras till Sundsvall. I Sundsvall, vars sjukhus också har drabbats av neddragningar av personal i många omgångar, upplever man att verksamhet i Ångermanland hålls i gång till stora kostnader.
Sparkrav orsakar splittring och risken finns att man blir sig själv närmast. Men bara nedskärningspolitikerna vinner på detta. Vi behöver kämpa gemensamt över hela länet för en bra vård – vad som krävs är ett riksomfattande vårduppror.

Det finns resurser i samhället för en bra vård och välfärd i hela landet. Pengarna finns – men i fel fickor.
Vinstrika storföretag och banker pytsar ut nära 200 miljarder kronor till sina aktieägare i vår. Samma politiska partier som säger att vi måste skära ned på vården ger militären 26 miljarder kronor mer under perioden 2015-20. Slå uppåt – sparka inte nedåt. ■


Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!