foto: Peter Tandlund / Flickr CC
Situationen har drastiskt försämrats för de som är i behov av Mikamottagningen sedan den slutade med bland annat samtalsterapi och behandling.
Bland de mest skakande uppropen under Metoo är #intedinhora och #utanskyddsnät där prostituerade och kvinnor med erfarenhet av missbruk och kriminalitet vittnar om övergreppen. Det föranleder en uppföljning: hur gick det för Mikamottagningen i Stockholm?
Mikamottagningarna är till för att ge stöd till personer som får ersättning för sex eller skadar sig med sex. Verksamheten har ansetts vara världsledande och genom professionell djupgående samtalsterapi har de kunnat hjälpa personer att komma ur prostitutionen.
Men nu finns inte Mikamottagningen i Stockholm kvar i sin gamla form. Det rödgrönrosa styret i socialnämnden bestämde för ett år sedan att Mika skulle göras om, bli mer utåtriktad och uppsökande. När jag frågar politikerna om resultatet svarar Åsa Lindhagen, MP, och Anna Rantala Bonnier, Fi, att Mika nu når fler då mottagningen agerar på nätet. Men det de inte berättar är att grundverksamheten har rasat då majoriteten av de anställda på Mikamottagningen har slutat.
– Personalen som sade upp sig i protest kan inte ställa sig bakom de nya direktiven, för de vet hur skadliga de är för målgruppen, berättar Malin Jenstav från Stockholms tjejjour, som för ett år sedan hade en namninsamling mot förändringarna på Mika.
– Nu erbjuds inte samtalsterapi och ingen behandling, utan max 15 stöttande och rådgivande samtal. Detta står i stark kontrast till vad en målgrupp som ofta lider av stor psykisk belastning behöver. Sedan, eller redan innan, slussas personer vidare till psykiatrin där bemötandet i majoriteten av fallen är direkt skadliga.
– När Stockholms tjejjour är i kontakt med personer i prostitution eller personer som har sexuellt självskadebeteende har vi idag ingen lämplig enhet att hänvisa dem till.
Hur gick kampanjen för ett år sen?
– Vi landade på över 2 000 namnunderskrifter från personer som gick emot nedmonteringen. Klienter på Mikamottagningen, forskare, yrkesverksamma som möter målgruppen, journalister med flera hörde av sig till socialnämnden. Men nästan alla av nämndens ledamöter valde att inte lyssna på de som faktiskt har kunskap och/eller egna erfarenheter.
Offensiv fick svar från Åsa Lindhagen:
Åsa Lindhagen, varför lät ni inte Mikamottagningen vara kvar och varför satsade ni inte nya och mer pengar på en mer utåtriktad del därutöver?
– Förändringarna som gjorts kommer att ge fler personer hjälp. Det finns ett stort mörkertal och vi har ett ansvar att försöka nå fler. Mycket av det som Mika arbetade med tidigare finns kvar. När det gäller psykiatrisk behandling är det något som ska utföras av landstinget, dit Mikamottaningen länkar vidare personer vid behov.
Det är detta som de som jobbar med målgruppen inte håller med om. Tillbaka till Malin Jenstav:
Hur är det förresten med ekonomin för Stockholms tjejjour?
– Vi behöver en mer långsiktig och trygg finansiering där vi inte måste förlita oss på olika mindre bidrag som ska sökas varje år. Så är det för alla tjej- trans- och ungdomsjourer i Sverige. Önskvärt skulle vara att Stockholms stad stödjer oss betydligt mer än de gör idag. De senaste 3 åren har vi inte fått mer än 300 000 kronor i verksamhetsbidrag från dem. Det räcker inte långt. Bara vår lokalhyra ligger runt 200 000 kr/år.
– I år har vi behövt neka över 1 000 tjejer och unga kvinnor stöd, avslutar Malin Jenstav. ■
