Idag bedömer man att omkring 5 000 unga män befinner sig i riskzonen för att rekryteras till olika kriminella gäng. Av dem finns omkring 600 i Göteborg och framförallt i socioekonomiskt fattiga områden. Det är just dessa fakta som gör att utredningen börjar i fel ände om man vill bekämpa gängen och kriminalitet. Utan verkliga insatser för att minska klassklyftor och fattigdom, som är ett resultat av arbetslöshet och bostadsbrist, blir denna utredning bara ytterligare ett slag i luften.
De insatser man nämner är att ”polis, socialtjänst och skola i ett tidigt skede ska fånga upp personer som fyller upp kriterierna för att hamna i kriminella nätverk”. Detta kan låta fint, men en kraftigt nedskärningsdrabbad skola där lärare knappt har chansen att bedriva den utbildningen man ska, hur ska dessa få ork och tid att kunna göra detta arbete? Skulle man på allvar vilja bekämpa gängen borde det vara med en politik där man drar tillbaka varsel, återanställer de lärare som sparkats och öppnar de fritidsgårdar som stängts ned. Detta skulle kunna vara ett första steg för att sedan gå vidare.
Istället talar man om ”punktinsatser i särskilt utsatta områden, där polisen ska få bättre möjlighet att kartlägga rekrytering”. Svaret blir alltså en polisiering av våra förorter istället för välfärd.
Dessutom vill man ha igenom en lagändring för att ”tillåta polisen att köra hem ungdomar som befinner sig i kriminella miljöer”. Detta skulle snarare kunna utnyttjas godtyckligt av polisen och istället bli en provokation från myndigheter gentemot ungdomar och på så sätt vara kontraproduktivt.
Vad som behövs är jobb och bostäder. Istället för en polisiär upprustning av våra förorter efterlyser Rättvi- separtiet Socialisterna en upprustning av skola och fritid samt arbetet och bostad år alla.
Kristofer Lundberg