– Bildandet av CWI:s nya brasilianska parti, ”Liberade, Socialismo e Revolução” (LSR – Frihet, Socialism och Revolution) kommer i ett viktigt historiskt ögonblick. Å ena sidan har vi den ekonomiska krisen, å andra pågår en process av återuppbyggande av vänstern. Sammanslagningen av Socialismo Revolucionário (SR), CWI:s gamla sektion, med Coletivo Liberdade Socialista (CLS), gör att vi kan ingripa med mer kraft i den nya situationen, som öppnar upp nya möjligheter för bygget av CWI i Latinamerikas största land.Det säger André Ferrari, en av CWI:s pionjärer i Brasilien.
Sammanslagningskongressen ägde rum den 23-24 maj i São Paulo. Dagen innan ägde en offentlig öppning av kongressen rum, där representanter från flera organisationer inom vänstern framförde hälsningar. Bland de närvarande som hälsade den nya organisationen fanns representanter för PSOL (Partiet för Frihet och Socialism, det nya breda vänsterpartiet som SR och CLS deltagit i från starten 2004), Conlutas ( som organiserar fack och sociala rörelser) och Plínio de Arruda Sampaio, en välkänd veteran inom den brasilianska vänstern.
Kongressen präglades av stor enighet om program och principer. Det började med antagandet av en principförklaring, som visar på behovet av arbetarklassens kamp för socialism, att vi drar lärdomar av refor- mismens och stalinismens misslyckande.
Det speglades också i det nya namnet, som betonar att socialismen bara kan uppnås med en revolutionär brytning med det rådande samhället och att vänstern måste bryta med stalinismens byråkratiska metoder, som ännu präglar stora delar av vänstern i Brasilien, även den som kallar sig för trotskistisk.
Men den nya organisationen visar redan från början att den är till för kamp.
På kongressen fanns deltagare som kom direkt från en framgångsrik ockupation av INCRA:s (den statliga myndighet som har hand om ”jordreformen” och som ska hjälpa de jordlösa) kontor i delstaten Goiânia, genomförd av tvåhundra jordlösa. Andra hjälpte till att organisera flera strejker som brutit ut eller är på väg att bryta ut i São Paulo-delstaten: kommunalarbetare i flera städer, bland de delstatliga universiteten, vatten- och avloppsarbetare, lärare och anställda inom försäkringskassan.
En annan sak som betonades i kongressen är behovet att stärka arbetet med organisationens finanser, med medlemsavgifter, kampfond, o s v.
Inom vänstern ser man hur avsaknaden av en självständig finansiering, baserad på bidrag från medlemmarna och från arbetare som sympatiserar med kampen, leder till en byråkratiseringstendens. Den processen märks även inom den revolutionära vänstern.
Det leder till en vilda vänstern-politik, där allt gäller att vinna mandat i parlament, eller att vinna ett fack. Allt för att hitta en lätt finansieringskälla. Därför präglas vänstern mycket av interna strider och splittringar; det eldas på av en strid om pengar.
Den brasilianska staten har en framgångsrik historia av att köpa upp arbetarledare och knyta till sig dess organisationer. För att bryta med det är en självständig finansiering avgörande.
Den nya organisationen kommer snart att ha en närvaro i åtta delstater i det jättelika landet, ett stort språng framåt jämfört med fem år sedan, då Socialismo Revolucionário bara fanns i São Paulo.
Sammanslagningen kommer efter tre år av arbete tillsammans inom PSOL och Conlutas, två uttryck för åter- uppbyggandet av vänstern i Brasilien.
De sociala motsättningarna och klyftorna är stora i Brasilien och krisen slog till hårt och snabbt i slutet av förra året, trots president Lulas försäkran om att krisens ”tsunami” som spreds över världen bara skulle komma till Brasilien i form av vågskvalp.
Trots det pågår kampen ännu på en relativt låg nivå, då facken och de sociala rörelserna fortfarande domineras av Lulas PT (Arbetarpartiet, socialdemokraterna) och andra partier som stödjer hans regering.
Inom PSOL har SR och CLS jobbat för att bilda ett vänsterblock, då vi ser att det unga partiet begår många av misstagen som ledde till PT:s urartning till ett parti som har byråkratiserats och anpassats till systemet.
CWI i Brasilien har tillsammans med tre andra grupperingar bildat ett vänsterblock inom PSOL, som också jobbar inom Conlutas.
I slutet av augusti kommer PSOL att ha en kongress, som kommer att ha en avgörande betydelse för partiets vägval inför framtiden. De två senaste valen har PSOL gått åt höger och i praktiken lämnat mycket av de radikala grundsatserna bakom sig. Majoritetsgrupperingen inom partiet har genomfört valallianser med borgerliga partier och även tagit emot stora kampanjbidrag från en brasiliansk ståljätte.
Nästa års val kommer att ha en speciell betydelse, p g a krisen och då det är första valet sedan slutet för militärregimen 1985 som Lula inte är presidentkandidat. Det finns ett viktigt utrymme för PSOL inom den politiska kampen, vilket visas av att He- loísa Helena, som var presidentkandi-dat år 2006, har 10-15 procent i opinionsmätningar. Men vi i CWI anser att deltagande i val inte är ett mål i sig självt. Socialister deltar i val för att föra fram ett socialistiskt program och stärka arbetarnas organisation. Därför är vi emot allianser med borgerliga partier. Tyvärr menar partimajoriteten att det centrala är att vinna mandat i parlamentet, och med det stora ekonomiska resurser.
Det gör att partiet prioriterat sådant som de anser ger genomslag i media, som kamp mot korruption, i stället för att kraftfullt ingripa i bygget av kampen mot massavskedanden och andra attacker till följd av krisen.
Det pågår en viktig process som kan stärka vänstern inom facket och de sociala rörelserna, som partiet har spelat en relativt liten roll i. Det handlar om bildandet av en ny facklig landsorganisation.
Vi menar att partiet borde prioritera kampen nu och detta initiativ, och att det är det bästa sättet att lägga grunden för en valkampanj nästa år som kan hjälpa till att stärka partiet politiskt, men också arbetarnas kamp.
Kongressen präglades av en medvetenhet om de stora uppgifterna som vi står inför, men också en stark entusiasm med vilken vi nu tar itu med att bygga LSR och CWI i Brasilien.
Marcus Kollbrunner
