Biobränslen som etanol- och rapsbaserad diesel har pekats ut som ett miljövänligt alternativ till fossila bränslen. I själva verket har det visat sig vara en återvändsgränd.Odlingen av majs och palmolja leder till avverkning av regnskogar, vilket gör att utsläppen av koldioxid, som orsakar den globala uppvärmningen, i själva verket ökar.
Torkan i USA som vi rapporterat om i tidigare nummer av Offensiv har förvärrats ytterligare, vilket gör att försörjningen av spannmål blir mer ansträngd. Detta har gjort att en debatt har brutit ut om produktionen av biobränslen borde minskas för att en större del av det som odlas kan användas som livsmedel.
Biobränslen framställs för att kunna ersätta bensin och diesel i bilarnas förbränningsmotorer. De framställs av råvaror som majs och palmolja, vilka kan omvandlas till etanol, som kan ersätta bensin.
De har blivit populära i USA och andra industrialiserade kapitalistiska länder eftersom de kan bidra till att öka självförsörjningen av fordonsbränslen, som kan framställas av inhemskt odlade råvaror. De har också främjats av politiker och bilfirmor som pressas av miljörörelsen. Det har varit enkelt att framhålla dem som en energikälla mer miljövänlig än fossila bränslen.
Biobränslen har nu blivit till en jättestor affärsverksamhet som får enorma statliga subventioner. Det amerikanska jordbruksdepartementet uppskattar att 40 procent av majsskörden går till etanolproduktion.
I Europa räknar FN:s jordbruksorganisation (FAO) med att 60 procent av rapsproduktionen används för att framställa biodiesel.
I Filippinerna, en stor producent av biobränsle baserad på palmolja, måste bilägarna tanka en viss andel biobränsle. Inom EU är målet att biobränslen ska utgöra 10 procent av allt bränsle år 2020.
I USA gör lagstiftningen att bensinbolagen i år måste blanda i närmare 50 miljarder liter majsetanol i bensinen.
De stigande världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter i spåren på torkan i USA, gör att organisationer som Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken har börjat ifrågasätta regeringarnas stöd till biobränsleproduktionen. Men det är inte humanitära skäl som är orsaken till detta, utan för att de anser att subventionerna stör den fria marknaden.
Olika förståsigpåare tror att dessa uppmaningar inte kommer att få genomslag i USA eftersom diskussionen har blivit en del av presidentvalskampanjen.
Iowa är en av de delstater där jordbruksproduktionen är störst och också en av de delstater där valutgången står och väger. Om subventionerna tas bort kommer majspriset att falla som en sten, vilket minskar böndernas inkomster och gör dem mindre benägna att rösta på demokraterna i valet i november. President Barack Obama har redan besökt Iowa fem gånger och öser ut pengar på annonsering. Både Obama och den republikanske utmanaren Mitt Romney har tydligt markerat att de vill behålla subventionerna.
Miljöfrågorna har till stor del helt lämnats åt sidan i diskussionen om biobränslen, men för miljörörelsen och socialister är detta en avgörande fråga. Allt mer pekar i riktning mot att biobränsle inte är en mer miljövänlig energikälla, utan att koldioxidutsläppen när de framställs är större än den mängd koldioxid som absorberas av de växter som används för biobränsleproduktionen. Dessutom orsakar det sociala problem i de områden där de odlas.
I teorin skulle biobränslen kunna vara en användbar miljövänlig energikälla eftersom de är förnyelsebara och absorberar växthusgaserna som orsakar den globala uppvärmningen.
I praktiken gör sättet de framställs på, att biobränslet inte innebär en nettominskning av växthusgasutsläppen. Det är viktigt att göra en riktig beräkning av en energikällas nettoeffekter på miljön. När det gäller biobränsle kan majsen som används i framställningen, transporteras med lastbilar drivna av fossila bränslen. På så sätt måste man gå igenom hela produktionskedjan för att klarlägga alla utsläpp.
En undersökning visar att om man bortser från dessa sekundära effekter, missar man i genomsnitt 60 procent av den totala energianvändningen.
Processen där majsen omvandlas till etanol kräver också stora mängder energi. Merparten av denna kommer från icke förnybara energikällor.
Forskare vid Cornelluniversitetet och University of California i Berkley har kommit fram till att det krävs 2 procent mer energi för att framställa en liter etanol jämfört med en liter av fossila bränslen. Det beror på att odlingen av majs kräver stora mängder fossila bränslen eftersom det används konstgödsel och konstbevattning vid majsodling. Dessutom krävs transporter av skörden och ytterligare energi förbrukas vid omvandlingen till etanol.
En studie i den ansedda tidskriften Science från 2008, visade att en övergång till majsbaserad etanol som energikälla skulle leda till nästan fördubblade växthusgasutsläpp under en 30-årsperiod . Ökningen av växthusutsläppen skulle kvarstå under 167 år. Forskarna pekade på att de tidigare undersökningarna, som kommit fram till mer gynnsamma resultat för biobränslena, har missat en viktig faktor. När lantbrukare reagerar på de höjda priserna kommer de att omvandla skog och gräsbeväxta marker till nya åkrar för att odla biobränslen. Detta är betydelsefullt eftersom skogar har en mycket större förmåga än jordbruksmark att ta upp den koldioxid som orsakar den globala uppvärmningen.
Det amerikanska energidepartementet (DOE) svarade med att biobränslen skulle minska växthusgasutsläppen med 19 procent jämfört med om man använder bensin.
Även om denna beräkning stämmer skulle det bara vara en begränsad minskning som inte skulle lösa problemet. Det relativt gynnsamma resultatet beror på att beräkningen är gjord utifrån majsproduktion i USA där etanolproduktionen inte leder till att regnskogar huggs ned för att det ska vara möjligt att producera majs eller palmolja. Men studien i Science kom fram till att etanolproduktion även i USA skulle leda till en ökning av utsläppen med 50 procent. Antagandet i modellen att regnskogar i andra delar av världen kommer att huggas ned och ersättas av jordbruksmark har helt och fullt bekräftats av de senaste årens erfarenheter.
En av orsakerna till att Kyotoavtalet inte har lett till att utsläppen av växthusgaser har minskat, är det inbyggda lurendrejeriet att det är möjligt att räkna in utsläppsminskningar i andra delar av världen (I japanska Kyoto 1997 lovade industriländerna att minska sina utsläpp av växthusgaser med drygt 5 procent till år 2008-2012, jämfört med 1990 års nivå).
Kyotoavtalet uppmuntrade till avverkningen av regnskogar och att dessa ersätts med plantager där det bland annat odlas biobränslen som palmolja.
Möjligheten att tillgodoräkna sig utsläppsminskningar på andra håll i världen gör att rika länder har kunnat klara sina målsättningar genom att köpa upp regnskogar och lova att inte avverka dem.
Kryphålet var att jordbruksplantager klassades som regnskog. Resultatet var att avverkningarna av regnskogar påskyndades när regnskogen kunde ersättas med jordbruksodlingar.
Den här omvandlingen har varit mycket lönsam och har drivits på av subventionerna till biobränslen.
Som det har nämnts tidigare är haken att plantager bara kan absorbera en femtedel så mycket koldioxid som regnskog (regnskogar spelar en nyckelroll i kampen mot den globala uppvärmningen eftersom 10 procent av alla utsläpp av växthusgaser uppstår genom avverkningar, vilket förklaras av trädens stora förmåga att lagra koldioxid).
I Indonesien, där en aggressiv biobränslepolitik har bedrivits, har 72 procent av regnskogen blivit förstörd och bland annat ersatts av palmoljeplantager.
Avverkningen av regnskogen får också förödande konsekvenser för ursprungsbefolkningar i de områden som berörs. Stölder av mark och våldsamma vräkningar följer ofta i spåren på avverkningarna av regnskogar.
Det finns inget miljömässigt försvar för att fortsätta med produktion av biobränslen.
Det är osannolikt att användningen av biobränslen, även under de mest gynnsamma förhållanden, skulle leda till nettominskningar av utsläppen av växthusgasutsläppen. Under tiden är de stora arealer som används för biobränsleproduktion en faktor som driver upp världsmarknadspriserna på livsmedel.
Verkligt förnyelsebara energikällor som vind-, våg- och solenergi finns tillgängliga och borde vara grundvalen för ett program för grön energiproduktion, men övergången till dessa energikällor bromsas av den vinsthunger som driver det kapitalistiska systemet.
Pete Dickenson
