| BOK |
| Titel: Den harmoniska revolutionen. Författare: Ulrika K Engström. Förlag: Norstedts 2008. |
Hon ger med hjälp av en rad personliga porträtt en intressant bild av det land som verkar fascinera allt fler runt om i världen.
Som helhet utgör hennes bok ett visst motgift till de rader av hyllningsböcker som utkommit med det ekonomiska ”undret” som tema.
Bland dem vi möter i boken finns en nihilistisk punkare, Kinas rikaste man, fattiga migrantarbetare och den kända regimkritikern Hu Jia som nyligen dömdes till fängelse. Trots den obegripliga titeln, som för övrigt inte har någon koppling till bokens innehåll (kanske var det bokförlagets idé?), visas flera intressanta aspekter av Kina som sällan kommer fram.
Miljörörelsen
Klart bäst för min del är kapitlet om miljörörelsen vid Huaxi Industripark i Zhejiangprovinsen.Kampen där skapade rubriker år 2005, när 2 000 kravallutrustade poliser flydde hals över huvud från en ilsken och flera gånger större folkmassa. Ulrika Engström lyckades som Svenska Dagbladets korrespondent ta sig in i det hårdbevakade området och intervjuade aktivister och vanligt byfolk (hon själv blev gripen och förhörd av polisen). Reportaget om hur byborna lyckades driva denna – olagliga – strid mot en kemifabrik som skyddades av de styrande, bildade tältläger, delade ut flygblad och slogs med polisen, är spännande och lärorikt.
– Ni kom hit för att döda, nu har ni kommit hit för att dö! skrek någon åt polisen efter att de hade attackerat och förstört pensionärsföreningens kampanjtält.
– Vem arbetar ni för? För era medmänniskor, för kapitalismen eller för partiet? skrek en äldre dam från ett lastbilstak. Hon skulle bli objekt för Engströms porträttreportage.
Huaxi blev en symbol för miljökampen i Kina, mest för att man faktiskt vann en seger. De lokala partipamparna offrades som kommunistledningens syndabockar och fabriksbygget stoppades. Intressant är de politiska slutsatserna, till exempel hos denna pensionerade kvinna:
– Maos socialism var god. Nu är allt förändrat. Våra ledare är banditer. De är till och med värre än före Folkrepublikens grundande!
Kinas rikaste
Som total kontrast innehåller boken en intervju med Kinas då rikaste miljonär, Chen Tianqiao. Chens förmögenhet kommer från dataspel, som har blivit en landsplåga. Unga kineser har till och med dött av att ha spelat i flera dagar utan att äta och dricka. Men kapitalister som Chen är hyllade i dagens Kina. Som Engström påpekar, är i en vanlig bokhandel 30 procent av böckerna biografier över kända entreprenörer. Tolv av Kinas hundra rikaste är medlemmar i låtsasparlamentet, nationalkongressen. Chen Tianqiao, som fortfarande har Maos lilla röda på sitt nattduksbord, är som typisk representant för kapitalister i Kina motståndare till välfärdsstatsidén:– Jag har arbetat hårt, så varför ska jag ge pengar till en person som är lat och korkad? Jag har ingen skyldighet att göra det.
Intervjuer med Hu Jia och hans fru Zeng Jinyan ger en skrämmande bild av de polisförföljelser av oliktänkande som pågar i OS-staden Peking år 2008.
Hu, en bloggare och miljökämpe som författaren intervjuade när han satt i husarrest, har sedan dess dömts till tre och halv års fängelse för ”uppvigling mot staten”, med andra ord för att han har skrivit artiklar som regeringen ogillar.
Laurence Coates
