Bolivia inte längre en tiggarstat?

2006-11-01 15:36:43




Tio utländska oljebolag, varav de största är brasilianska Petrobras, spanska Repsol och franska Total, har tecknat långsiktiga serviceavtal med den bolivianska staten. Avtalen skrevs på i fredags och lördags, strax innan utgången av den deadline på 180 dagar som Bolivias vänsterpresident Evo Morales gav bolagen i samband med deklarationen om nationalisering av gas- och oljetillgångarna den 1 maj.

Kanske kan avtalen något dämpa den växande atmosfär av kris som den senaste tiden till och med har framkallat spekulationer om militärkupp och inbördeskrig. Avtalen kommer enligt Morales att fyrdubbla Bolivias gas- och oljeintäkter till 4 miljarder dollar om året 2010.
– Nu är Bolivia inte längre en tiggarstat, deklarerade Evo Morales, som ser nya möjligheter att finansiera utlovade välfärdsreformer.
Med de nya investeringar som utlovas i servicekontrakten hoppas också Morales regering kunna dämpa missnöjet bland Bolivias egna affärsmän med lukrativa sidokontrakt.

Motvilligt Petrobras

Enligt Financial Times har de utländska bolagen till sist fogat sig i den bolivianska MAS-regeringens nationaliseringsplan, samtidigt som de får 30-åriga garantier mot expropriering. Särskilt det största bolaget, Petrobras, har varit mycket motvilligt att låta sig nedgraderas till en serviceproducent åt Bolivias statliga gas- och oljebolag YPFB, som nu enligt landets nye kolväteminister Carlos Villegas ”ska kontrollera 100 procent av all försäljning i alla kontrakt”.
Om de utländska bolagen kompenseras för detta är inte känt. Brasiliens energiminister Silas Rondeau har hur som helst medgett att Petrobras gått med på att bli en serviceleverantör och betala en högre skatt. Skatten höjs från 50 till 82 procent i de rikaste gasfälten San Alberto och San Antonio, vilka svarar för 70 procent av Bolivias gasproduktion. Avtalen bedöms också kunna få fart på Bolivias kolväteindustri med hjälp av nya miljardinvesteringar i både prospektering och produktion.
Morales plan att återta en statlig majoritetskontroll av gas- och oljeresurserna hade innan dessa avtal råkat ut för en rad bakslag. Det statliga bolaget YPFB har saknat tillräckliga medel att omstrukturera sig självt och till exempel skaffa sig ett majoritetsägande av raffinaderier och pipelines.
Den radikale kolväteministern Andres Soliz Rada, som formulerat lagen om nationaliseringen, har också tvingats avgå sedan han i september förlorat en maktkamp inom regeringen. Denna kapitulerade snabbt för de ursinniga reaktionerna bland makthavarna i Brasilien mot Radas dekret om att expropriera Petrobras raffinaderi i Bolivia utan kompensation.
Detta har också av radikala ledare för fackföreningsrörelsen COB uppfattats som att Morales backar inför motståndet från högern och imperialistiska grannar.
MAS-regeringen har också i praktiken gett högern vetorätt mot alla radikala förändringar av grundlagen i den konstituerande församlingen. Det har skett genom en ”kompromiss” där MAS godtagit högerns krav på två tredjedels majoritet ”i alla viktiga frågor”. Reträtten kom sedan högern inlett en bojkott av den konstituerande församlingen och ”medborgarkommittéerna” i östra Bolivias ”halvmåne” genomfört en 24 timmars arbetsgivarledd generalstrejk. Men detta har inte räckt för att stoppa det hotfulla talet om en militärkupp och risk för inbördeskrig.
Det har inte heller opportunistiska paroller från Morales under ”en marsch för demokrati” den 12 oktober som ”länge leve medelklassen” och ”länge leve privata företag”.
– Vi vill återgrunda Bolivia tillsammans med kvinnor från landet och staden, med yrkesfolk, med affärsmän och ursprungsfolk, men vi vill inte underordna någon, förklarade presidenten.

Militär hjälp?

Detta har heller inte gjort högern ett dugg mer villig att till exempel låta senaten acceptera kongressens ja till ett militärt avtal med Venezuela, som kan tolkas som att det ger Bolivias regering rätt att begära militär hjälp vid en kupp. Chavez har också apropå utvecklingen i Bolivia konstaterat att ”destabiliseringsplanen är på gång … (men) Venezuela kommer inte att sitta med armarna i kors om den bolivianska regeringen och folket attackeras utifrån eller inifrån”.
Efter avtalen med de utländska oljebolagen har Morales ändå vågat återupprepa det radikala löftet från 1 maj om att ”återta våra naturresurser, inte bara kolvätena utan också mineralerna och icke-metallerna, och alla förnyelsebara naturresurser som tillhör det bolivianska folket”.
Att förverkliga dessa löften kan visa sig vara mer kontroversiellt än den partiella nationaliseringen av kolvätena, som har massivt stöd i opinionen av 80-85 procent.
Ett exempel på detta är förra månadens blodiga slag om kontrollen av tenngruvan i staden Huanini – utkämpat med dynamit och eldvapen den 5 och 6 oktober. Gruvan försvarades av 1 100 gruvarbetare i det statliga gruvbolaget Comibol, som är anslutna till det militanta gruvarbetarfacket FSTMB inom COB (Bolivias LO) – i allians med traktens bönder, som lovats nya jobb av arbetarna. Dessa angreps av 4 000 medlemmar i den kooperativa gruvfederationen Fencomin, som gör anspråk på fyndigheterna.

Arbetarkontroll

Konflikten orsakas av att Fencomin, som stött MAS i valet och fått sin tidigare ledare utsedd till gruvminister, ställt högljudda anspråk på att få ta över, och därmed ”privatisera”, Huaninis tennfyndigheter. Gruvan uppges ha stått under ett slags arbetarkontroll sedan det brittiska gruvbolaget RBG fått sin licens indragen 2002.
Slaget inleddes sedan Fencomin förkastat ett kompromissförslag om att dela fyndigheterna med Comibol, varefter ”kooperatörerna” efter två veckors dödläge med vägbarrikader försökte ta fysisk kontroll över gruvan. Många dödades i ett försök att driva ut Comibols gruvarbetare genom att spränga kompressorn för gruvans lufttillförsel med dynamit.
Händelsen har tvingat fram gruvministern Mines Villaroels avgång. Då Morales i hans ställe utnämnt en f d facklig ledare inom FSTMB, har i stället den kooperativa rörelsen Fencomin nu brutit med regeringen.
Samtidigt lämnas det ett brett utrymme för multinationella bolag i korsningen mellan Morales ”nationaliseringar” och den ”andinska kapitalism” som vicepresidenten Garcia Linera talar om. Licensen för att påbörja brytning i en av världens största orörda järnreserver, i Mutún i Santa Cruz, har nyligen tilldelats indiska Jindal Steel & Power.

Arne Johansson