Börsoron förebud om recession?

2006-07-28 14:51:27




Oron på världens börser fortsätter efter raset i maj, som i Stockholm blev 8,5 procent – med utraderade pappersvärden för 255 miljarder kronor. I måndags sände USA:s nya centralbankschef Bob Bernanke ut nya chockvågor med ett tal om sin beslutsamhet att prioritera kampen mot stigande inflation. Det tolkades som ett ja till den sjuttonde raka räntehöjningen i slutet av juni – trots Bernankes medgivande att en nedgång i den amerikanska tillväxten inte längre är en prognos utan nu är på gång. Det räckte för att USA-börserna omedelbart skulle rasa till sin lägsta nivå på tre månader– vilket bäddar för fortsatt börsoro världen runt. Dagens ekonomiska nyckelfråga är därför om den senaste tidens börsfall kan vara ett förebud om en allvarligare kris.
Turbulensen avslöjar bräckligheten i världsekonomin, som mer än någonsin präglas av spekulationer. Hittills har flertalet prognosmakare lutat åt att det mest handlar om en korrigering av febriga investeringar i några av de mest uppspekulerade marknaderna: ”framväxande marknader” som Ryssland och Indien, metaller, råvaror som olja och valutahandel, med hedgefonder i täten.
Samtidigt speglar dagens spekulationskapitalism den ökade utsugningen av arbetarklassen både i u-länder och mer utvecklade länder, där Sverige i dag håller Europarekordet. I USA tar finansbolag i dag in 30-40, eller över 50 procent av de totala företagsvinsterna om storföretagens egna finansavdelningar inräknas – jämfört med 10-15 procent på 50- och 60-talet.

Finansmarknadernas avreglering och globalisering, tillsammans med enorma rekordvinster och förmögenheter underblåser spekulationsekonomin. Låga räntor och pensionskapitalets inflöde på börserna är andra bidragande faktorer.
Än så länge sker dagens börsoro mot en bakgrund av global tillväxt – med 4,9 procent i år enligt IMF:s prognos. I Teknikföretagens prognos tror man att den europeiska industrins tillväxt i år fördubblas till 4,5 procent i år. Detta har fått flertalet ekonomer att luta åt att börsoron än så länge mest handlar om irrationell rädsla och en ”hemtagning” av tidigare spekulationsvinster.
Ändå har det inte saknats varningar från till exempel OECD:s chefekonom J-P Cotis om att riskerna ökat med ”de växande globala obalanserna”, som USA:s enorma underskott i bytesbalansen till överskottsekonomier som Kina. ”En brutal avveckling av sådana obalanser kan skada hela världsekonomin”, varnade Cotis nyligen i Financial Times 24 maj.
Frågan är nu hur brutal och nära förestående denna avveckling är, och hur dramatiska konsekvenserna blir för världsekonomin. Höjda energipriser och räntor reducerar redan viljan och förmågan bland USA:s villaägare att låna på kredit, samtidigt som efterfrågan sackar på bostadsmarknaden och jobbtillväxten i maj bara var hälften mot den förväntade. Att vi nu har Bernankes ord på att USA-ekonomin redan börjat sacka lär också bidra till fortsatt fallande dollar ner mot 7 kronor och därunder – vilket kan få börsen att rasa än mer.

Stagnerande USA-ekonomi och en fallande dollar betyder också ett akut dilemma för Kina och andra länder med stora dollarreserver, som hittills varit villiga att finansiera USA:s underskott i bytesbalansen på 2 500 miljarder dollar 2005 (=7 procent av USA:s BNP) för att stödja sin egen export. Att dollarfallet nu tagit fart tyder på att asiatiska centralbanker och andra redan så diskret som möjligt har börjat diversifiera sin valutareserv och växla dollar mot euro – vilket samtidigt fördyrar den europeiska exporten och ökar oron för att även Europas tillväxt snart kan gå i baklås. Att de svenska börskurserna tagit mer stryk än andra beror av två skäl: mer spekulation och ännu större dollarberoende för exportföretagen än genomsnittligt i Europa.
Kanske ser vi redan ett ”eko av 1987” då ett 20-procentigt börsras bäddade för den utdragna recession som började 1990.