Bostadsbrist: Var ska det byggas?

2015-05-07 15:55:53

foto: Elias Theodorsson
Fler bostäder behöver byggas. Men det kräver en rättvisare fördelning av marken samt demokratiskt inflytande över stadsplaneringen.

Bostadsbristen i stor- och studentstäderna är akut. I Stockholm planerar staden att bygga 40 000 bostäder till år 2020 men hela 120 000 personer saknar eget boende. Samtidigt protesterar boende mot exploateringsplaner. Frågan är var ska det byggas?

Med sikte på att förtäta staden planeras uppåt 2 600 nya bostäder, hälften bostadsrätter och hälften hyresrätter, i Hammarbyhöjden och Björkhagen, i södra Stockholm.

Byggplanerna ska klubbas i stadsbyggnadsnämnden den 7 maj och det första spadtaget ska tas år 2017. Längre ut på samma tunnelbanelinje planeras 2 500 nya bostäder mellan Bagarmossen och Skarpnäck.

Bland annat ska grönområdena Nytorps gärde och Hammarby­skogen bebyggas. Protestgruppen Skydda Nytorps gärde hade redan sensommaren år 2013 en manifestation. 200 boende bildade en mänsklig kedja och krävde att gärdet ska skyddas från bebyggelse.

I mars lämnade gruppen Rädda Hammarbyskogen in ett förslag på att göra skogen till naturreservat för att förhindra att det byggs bostäder.

– Vi ifrågasätter snarare att det ska byggas så mycket, och i våra grönområden. Det känns smartare om Stockholm växer utåt, sa gruppens grundare till Tidningen Årsta-Enskede den 7 juni 2013.

Som en motreaktion startades nätverket Yimby, som propagerar för att det ska byggas mer: ”Alltför länge har egoistiska egenintressen och små intresseorganisationer som bara tänker på sin egen bakgård fått styra utvecklingen, eller snarare bristen på sådan, i Stockholm.”

Skälen till motståndet mot exploatering är många och spretande. Vissa kräver att de ska kunna bo nära stadskärnan men ändå vara omgivna av grönområden och andra värnar om värdet på sin bostad. Grönområden är helt nödvändiga för stressåterhämtning och att förbättra folkhälsan. Med det enorma Nackareservatet runt hörnet är det dock svårt att hävda närheten till grönområde som ett skäl till att inte bygga.

Men allra vanligast är att motståndet avspeglar en allmän skepsis och misstro mot makten och politikerna. Det finns goda skäl till att inte lita på politikerna efter alla de brutna löften och försämringar som genomförts exempelvis inom välfärden. Dessutom leder exploateringen av attraktiv mark i redan tätbebyggda områden till att byggherrarna gör stora vinstmarginaler, på de boendes bekostnad.

Kravet på demokratiskt inflytande och benägenheten att protestera för sin rätt är sunt när lokalsamhällen ställs inför omfattande förändringar som beslutas uppifrån.

Så kallad omvänd planprocess är ett alternativ vid bostadsbyggen för att öka det lokaldemokratiska inflytandet och för att minska långdragna överklaganden. Det innebär att de boende i ett område involveras på ett tidigt stadium av planprocessen och får vara med att föreslå var och hur det ska byggas.

Socialister försvarar rätten till demokratiskt inflytande och betonar vikten av organisering och att ta kamp för sina rättigheter. Men det är inte synonymt med att reservationslöst och per automatik alltid stödja alla former av krav.

Det finns nämligen inslag av att boende hävdar någon slags ensamrätt, närmast äganderätt, över sitt område. Men bostadsbyggandet och stadsplaneringen är en kollektiv angelägenhet och berör hela staden.

Att konsekvent och kompromisslöst motsätta sig bostadsbyggande innebär i realiteten att andra exkluderas från staden. De som utestängs blir inte helt ovanligt de med sämre ekonomiska förutsättningar, som inte inte uppfyller kriterierna för ett hyreskontrakt och inte har råd att köpa en bostadsrätt i det genomprivatiserade Stockholm.

Det sägs att Stockholm växer med motsvarande en SL-buss i veckan – år 2040 förväntas en miljon fler bo regionen. Samtidigt som glesbygden avfolkas växer enligt Eurostat Sveriges storstäder snabbast i Europa.

En hållbar stadsutveckling kräver att staden planeras som en helhet. För att undvika en ohållbar urban utglesning, med skräckexempel som Los Angeles, där bilen blir en nödvändighet behöver befintliga bostadsområden förtätas och nya bostadsområden behöver byggas längs kollektivtrafiklinjerna. 

Problemet är när profitjakten blir drivande i stadsplaneringen och bostadsbygget. Då åsidosätts det demokratiska inflytandet och människors närmiljöer och grönområden blir blott en kassako för kapitalister och politiker.

Att förtätningen sker i redan tätbefolkade områden medan de mer välmående områdena i stort sett lämnas orörda är en djupt orättvis fördelning av stadens resurser.

Paradiso Arkitekter pekar i sitt projekt Mellanstaden på den orättvisa fördelningen av markresurser: 72 procent av Storstockholms bostadsyta består av småhus där endast 21 procent av stockholmarna bor. Arkitekten Lisa Deurell berättar i Tidningen Hammarby-Skarpnäck att tusentals nya bostäder skulle kunna byggas i Stockholm med förtätning på villatomter. Förslaget avfärdas dock av stadens politiska majoritet.

En karta över Stockholm visar att välbärgade områden som Danderyd, Täby, Bromma, Lidingö och Edsviken har tillgång till goda spårbundna kommunikationer men är ändå relativt glesbefolkade. Det beror på att områdena domineras av villakvarter med privata tomter och här är förtätningsprojekten lätträknade. De rika kan fortsätta att leva i överflöd, med gott om utrymme och med närhet till centrum. Samtidigt är de områden som nu kommer att förtätas redan bland de mer tätbefolkade i Stockholmsregionen (med undantag för stadskärnan).

Stockholmsregionen behöver en stadsplanering som omfördelar stadens mark mer rättvist. Detta är motsatsen mot vad den kapitalistiska marknaden har att erbjuda: Segregation, trångboddhet, gentrifiering och förstörande av natur och grönstruktur. 

Dessutom behövs en planering av den ekonomiska geografin för att samlokalisera bostäder och arbetsplatser och avlasta stadskärnan.

En utbyggnad av den spårbundna kollektivtrafiken är nödvändigt för att möjliggöra för fler bostadsområden och samtidigt forma en hållbar stad som skonar de gröna kilarna (grönområdena) som skär in i den urbana strukturen. ■

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!