Bräcklig farkost på mörka vatten

2006-02-09 14:46:14




I förra veckan föll värdet på världens aktiebörser. Nedgången, som började i Japan, spreds med blixtens hastighet till andra kontinenter. Börsnedgången gav ännu en påminnelse om den globala kapitalismens kroniska instabilitet. Den omedelbara anledningen var avslöjandet om att det japanska it-bolaget Livedoor blåst upp sitt resultat (dolt förlusterna genom ”kreativ bokföring”) samt att Livedoor och andra företag manipulerat information om sina företagsuppköp. När skandalen uppdagades utbröt säljpanik på Tokyobörsen, som tvingades stänga i förtid för att hindra datorsystemet från att braka samman.
Bräcklighet och osäkerhet präglar inte bara den nuvarande uppåtgående ekonomiska konjunkturen i Japan. Den globala kapitalismen hålls för närvarande uppe av två ben: den investeringsledda tillväxten i Kina och den privata konsumtionen i USA. Båda dessa samverkande faktorer har skapat enorma obalanser i världsekonomin.
Dessutom har den väldiga vinstökningen, en följd av att konjunkturuppgången nästan helt gått världens arbetare förbi, lagt grunden för nya börsbubblor och kapitalistiska skandaler. Vidare har en ny global fastighetsbubbla, som bara väntar på att brisera, blåsts upp.
Att den amerikanska kapitalismen har kunnat fortsätta att konsumera mer än vad man producerar beror främst på centralbankerna i Kina och Japan och deras köp av statsobligationer och dollarplaceringar.

Kinas valutareserv svällde till 819 miljarder dollar i slutet av 2005 och är snart världens största valutareserv, större än Japans. ”Förändringstakten gör att vi får en gigantisk omfördelning av ekonomisk makt. Kina ökar sitt inflytande över USA genom att äga mer och mer amerikanska tillgångar. Därmed får man ett inflytande över amerikansk ekonomisk politik”, menade SEB:s chefsanalytiker Robert Bergqvist i december förra året. Den amerikanska kapitalismen har alltså även politiska skäl till att vilja bromsa denna utveckling, men det kan inte göras utan negativa ekonomiska följder.
Att de amerikanska underskotten stiger gentemot omvärlden sätter en enorm press nedåt på dollarn och när det oundvikliga fallet kommer sjunker värdet på alla tillgångar och placeringar i dollar. Ju osäkrare dollarns framtid blir desto mindre benägen blir andra kapitalistiska länder att placera stora delar av sitt sparande i dollar och fortsätta finansiera USA:s underskott. Obalanserna i världsekonomin är helt enkelt ohållbara. En fortsatt lånefinansierad konsumtion i USA – inte sedan 1933 har de amerikanska hushållen spenderat så mycket över sina tillgångar – kan inte pågå för evigt. Särskilt inte mot bakgrund av stigande räntor, stagnerade reallöner och signaler om sjunkande huspriser.

Jämsides med detta fortsätter den globala kapitalismen att producera för mycket i förhållande till vad som kan säljas med vinst – däremot inte för mycket i förhållande till de behov som finns. Det resulterar i ständig överkapacitet och överproduktionskriser. Den globala bilkrisens jobbslakt är ett exempel på detta.
Till detta ska läggas hoten om ständigt stigande oljepriser, en följd av att oljeproduktionen inte ökar i samma takt som den globala efterfrågan.
Även om världskonjunkturen håller i sig ännu en tid sker det till priset av ökade obalanser och ackumulerade risker. Kombinationen av ekonomiska, sociala och politiska händelser inom ramen för en allt osäkrare värld gör att nya kriser bankar på dörren, vilket börsraset påmint om.