Klockan 06.34 den 12 maj väcktes jag av tjutande biltutor och fyrverkeripjäser när den brasilianska senaten, efter en lång nattmangling, hade röstat för att inleda en riksrätt mot president Dilma. Bara några timmar senare tillträde den nye interimspresidenten Michel Temer, Dilmas vicepresident, och utannonserade sin nya regering.
Riksrätten mot Dilma kan pågå i upp till sex månader, men få tror att hon kommer tillbaka. Frågan är om den nye presidenten kommer att kunna leva upp till finansmarknadens förväntningar. Vad gäller folket är förväntningarna låga. I opinionsmätningarna är det i stort sett samma två tredjedelar som anser att både Dilma och Temer borde avgå.
Etablissemanget förstod att den nya regeringen skulle ha lite stöd och många föredrog ett nyval. Nu när han tillträder sluter man dock upp bakom den nye presidenten, i hopp om att han ska kunna genomföra åtstramningspolitiken som Dilma misslyckades med.
Det är dock en svag regering som tillträder, baserad på delar av den tidigare regeringskoalitionen och med tre ministrar från det största högeroppositionspartiet, det tidigare regeringspartiet PSDB.
Den nya regeringen har redan mötts av protester, då många anser att den är olegitim och bara tillträder för att fördjupa högerkursen.
Trots att Temer gör sitt bästa för att försäkra att man inte kommer att röra i centrala sociala program som socialdemokratiska PT (Arbetarpartiet, Dilmas parti) genomfört, som familjebidraget, är det ingen tvekan om att det kommer många nya attacker.
Regeringens sammansättning var en tydlig signal. För första gången sedan diktaturen finns det ingen kvinnlig minister.
Kulturministeriet och ministerierna för kvinnofrågor och mot rasism avskaffades. Den nye justitieministern har uttalat sig för hårdare tag mot sociala rörelser.
Den nye finansministern, Henrique Meirelles. var tidigare centralbankschef under Dilmas företrädare Lula. Meirelles har fått fria händer att utse sin stab, inklusive den nya centralbankschefen. Hans jobb kommer att vara att få ned det stora budgetunderskottet.
Officiellt är målet ännu ett primärbudgetöverskott (som inte tar med betalning av statsskulden i beräkningen) för i år på 70 miljarder kronor, men Dilmas regering hade redan lagt förslag på att revidera ned till ett primärunderskott på 235 miljarder kronor. Men den nya regeringen har redan sagt att underskottet är långt större.
Bland förslagen som kommer att läggas fram finns en ny pensionsreform som kommer att slå fast en lägsta pensionsålder på 65 år för alla, vilket är en stor förändring, speciellt för kvinnorna som kan gå i pension fem år tidigare än männen.
Allt detta pekar på att Brasilien går mot en period av nya stora sociala sammanstötningar.
PT:s taktik, att vara en hård opposition mot vad de säger är en ”kuppregering”, men utan att ”sabba” för den nya regeringen för att inte få skulden för dess misslyckande, är en omöjlig balansgång.
Trycket kommer att vara stort inom de sociala rörelserna som ännu domineras av PT, som landets största fackliga centralorganisation CUT, att ta strid mot alla förslag som regeringen kommer att lägga, inklusive många som Dilmas regering själv ville genomföra, men inte lyckades.
LSR (CWI i Brasilien) reser parollerna om att Temer måste bort och nya val hållas, inte bara till president utan också till den korrupta kongressen, men att det bara kan leda till en verklig ändring om det ruttna politiska systemets görs om från grunden.
LSR tar också upp behovet att ena den pågående kampen genom en generalstrejk, mot högerns attacker. Genom den kampen kan en ny socialistiskt vänster växa fram.