Massiva protester har ägt rum mot den nya presidenten Temers nyliberala styre. CWI Brasiliens röda banderoll i förgrunden.
President Dilma från Arbetarpartiet (PT) avsattes av den brasilianska senaten den 31 augusti i den andra riksrättsprocessen på 24 år i landet. Men varken OS eller den pågående kommunalvalskampanjen har lyckats avleda uppmärksamheten från den djupa politiska krisen.
Den grundläggande orsaken bakom fällandet av Dilma är att den härskande eliten tappat tilltron till hennes förmåga att genomföra den åtstramningspolitik de kräver för att lägga krisens börda på arbetarnas axlar, samtidigt som hon tappat folkligt stöd. Men om det fanns någon som trodde att det skulle bli en uppslutning bakom Dilmas vice, Temer, som nu tillträder som president, trodde den fel. Landet fortsätter att vara präglat av protester mot Temer, ekonomisk kris och nya avslöjanden om korruption.
Protesterna mot Temer tog ny fart i och med omröstningen i senaten. Under firandet av landets självständighetsdag, den 7 september, var det protester med tiotusentals deltagare över hela landet. Störst och flest protester har det varit i São Paulo, landets största stad med 12 miljoner invånare och finansiellt centrum, där protesterna samlat tiotusentals.
Många trodde att protesterna skulle avta nu när processen hade avslutats för att ta ny fart senare, när den nya regeringens attacker börjar kännas. Trots att protesterna ännu är mindre än under massprotesterna 2013 eller fjolårets stora protester mot Dilmas regering från högern finns det ett brett skikt som fortsätter att gå ut i en allmän protest mot en illegitim regering och till försvar för demokratin, som ses som hotad.
Riksrättprocessen mot Dilma har präglats av manövrer och ses med rätta som en politisk process från högern för att genomföra attacker mot arbetarnas rättigheter. Det hela förstärks av militärpolisens oprovocerade attacker mot flera av demonstrationerna med tårgas och gummikulor.
Den nya regeringen, som leds av Temers parti PMDB och ser sig själva som ett borgerligt mittenparti (och därmed kan sitta med i vilken regering som helst), är under press att skynda på med attackerna från finansmarknaden och de nya allianspartierna PSDB och DEM, som är mer hårdfört nyliberala.
Förslag på mekanismer som garanterar en åtstramningspolitik är redan under behandling, som förslaget som fryser de offentliga utgifterna under 20 år. Men Temer ville vänta med att lägga fram det mer impopulära förslaget till pensionsreform, som höjer pensionsåldern, till efter kommunalvalet i början av oktober. Efter pressen från högern och finansmarknaden har det utlovats att förslaget ska läggas redan under den kommande veckan.
Regeringen har också planer på att avreglera arbetsrätten genom att öppna upp för att lagstadgade rättigheter, som semesterlön, 8 timmars arbetsdag etcetera, ska kunna förhandlas bort. Fackföreningsrörelsen har redan börjat röra på sig mot dessa förslag.
Den 22 september har landets största fackliga centralorganisation, den PT-styrda CUT, utsett till en protestdag som ”uppvärmning inför en kommande generalstrejk” som utlovas, men ännu utan datum. Den 29 september, bara ett par dagar innan kommunalvalet den 2 oktober, har metallfacken från alla centralorganisationer utlyst en gemensam strejkdag mot åtstramningspolitken, pensions- och arbetsrättsreformen.
Potentialen finns för att den demokratiska dagordningen flyter in i protesterna mot attackerna och åtstramningspolitiken och att en generalstrejk verkligen äger rum för första gången på länge. Men PT, som nu är i opposition, har inte en strategi för att fälla regeringen, trots den hårda retoriken om ”statskupp” och att de nu formellt stödjer krav på nyval till presidentposten. Deras strategi är att försvaga regeringen, men att satsa på valet 2018 med den förra presidenten Lula i spetsen.
Många av regeringens förslag är bara en fördjupning av den politik som PT själva förde när de satt i regeringen. Dessutom: trots allt tal om ”kuppmakare” går PT till val i allians med PMDB i nästan var fjärde stad.
Ett problem är att vänstern fortfarande är svag, splittrad och utan en enad linje för kampen, även om PSOL, vänsterpartiet som CWI i Brasilien deltar i, kommer att växa i valet. Det gör att PT och dess rörelser i vissa lägen lyckas manövrera sig till en plats i ledning för protesterna. Den senaste protesten i São Paulo den 11 september såg nästan ut som ett valmöte för PT, med flera kandidater och kongressledamöter som talare. Det begränsar möjligheten för rörelsen att växa och dra till sig ett större skikt, främst bland ungdomar.
LSR, CWI i Brasilien, lägger fram som sina främsta paroller:
- Ut med Temer!
- Nyval nu! (inte bara till presidentposten, hela den korrupta kongressen måste bytas ut)
- Generalstrejk för att försvara våra rättigheter!
- För en socialistisk vänsterfront! ■
