Ett av de intressanta inslagen i aktivistmyllret i Köpenhamn var en broschyr som delades ut med rubriken ”One million climate jobs NOW!” (En miljon gröna jobb nu!). Att kravet kommer från fackföreningar och fackliga aktivister ger det extra tyngd.Tvåhundra fackliga aktivister träffades under våren 2009. De tillsatte en arbetsgrupp med den första rapporten klar under hösten, där de argumenterar för att staten ska anställa en miljon arbetare på klimatjobb, utgiven av Campaign against Climate Change.
Vad är det då för jobb? Det är jobb för att framställa vindkraftsturbiner, vågkraftsturbiner, solceller och solvärmesystem. Transport och montering av dessa nya system, liksom underhåll. Det gäller även forskning i klimatteknik och utbildning av de nya klimatarbetarna.
Bostäder i Storbritannien står för en fjärdedel av utsläppen av koldioxid och uppvärmningen är den största boven. Så här rör det sig om bygg- nadsarbeten, framställning av byggnadsmaterial, byten av gamla ångpannor, inspektörer, liksom en lång rad jobb inom kollektivtrafik och produktion av elbilar.
Kapitalismen har inte bara kastat oss in i en klimatkris, utan även i den ekonomiska kris som innebär massarbetslöshet. Därför är det solklart att facklig kamp och klimatkamp går hand i hand.
Visst skulle en del ”gamla” jobb försvinna med klimatsatsningen, men med en miljon nya klimatjobb skapas även uppskattningsvis 850 000 andra, ”vanliga” jobb – har kampanjen räknat ut. Så nettoökningen skulle ändå bli kanske 1,5 miljoner nya jobb totalt.
Att människor går arbetslösa är en stor kostnad för staten i form av bidrag, skattebortfall med mera. Med tabeller och siffror visas hur en miljon nya jobb besparar staten kostnader på 12 miljarder pund (140 miljar- der kronor). Beräknat på att staten får tillbaka 25 procent av vad den satsar skulle den verkliga kostnaden därför bli 20 miljarder pund (230 miljarder kronor) per år, vilket vore mindre än de räddningspaket som giriga banker har fått.
Hur skapas det politiska tryck som skulle göra jobbsatsningen möjlig? Kampanjen framhåller fackföreningarnas bildande av Labour Party (Socialdemokraterna) för hundra år sedan som förebild. Även arbetarnas ockupation av den nedläggningshotade vindkraftsfabriken Vestas i somras inspirerar. Klimataktiva och fackligt aktiva måste arbeta tillsammans. Det lo- kala facket kan kräva klimatsatsningar av sina arbetsgivare, t ex solceller på taket. När postkontor stänger innebär det längre transporter för brevbärarna. Därför är en strejk för att stoppa nedläggningen ett klimatinlägg. Kampanjen pekar framförallt på den globala krisen i bilindustrin. ”Dessa bil- arbetare kan kräva att regeringen räddar deras jobb och omorganiserar dem till bygge av elbussar och elbilar.”
Men det räcker inte, varnar kampanjen. Troligtvis behövs det strejker från fackföreningarna för att pressa regeringen till att investera i en miljon klimatjobb.
Elin Gauffin
