Rasistiska Sannfinländarnas partiledare Timo Soini. Hans parti kommer att ingå i den nya brunblåa finska regeringen.
De tre största högerpartierna har nu inlett regeringsförhandlingar i Finland. För första gången någonsin deltar det högerpopulistiska och rasistiska Sannfinländarna i förhandlingarna som väntas leda till en regering tillsammans med valvinnaren Centerpartiet och Samlingspartiet (motsvarande Moderaterna). För arbetare och unga handlar det nu om att förbereda sig på att försvara sig mot en stockkonservativ, kvinnofientlig högerregerings attacker på välfärd och arbetsvillkor.
Vilken sorts regering det blir visades redan av de 15 frågor centerledaren Juha Sipilä skickade till alla partier inför regeringsdiskussionerna. ”Hur mycket ska enligt er den offentliga ekonomin balanseras och med vilka medel? Inom vilken tidsram anser ni att ökningen i statens skuldsättning ska upphöra?” var fråga nummer två från Sippilä och sedan fortsatte det i samma stil:
- ”Godkänner ni som linje att den totala skattenivån inte ska stiga?”;
- ”Förbinder ni er att slutföra pensionslösningen på det sätt arbetsmarknadsparterna föreslår?” (som innebär höjd pensionsålder);
- ”Förbinder ni er att minska kommunernas åtaganden?”;
- ”Förbinder ni er att slutföra vårdreformen?” (som innebär stora nedskärningar).
Redan står det klart att de regeringsförhandlande partierna är överens om nya nedskärningar på 6 miljarder euro (4 miljarder för staten, 2 miljarder för kommunerna. sammanlagt 55,5 miljarder kronor) fram till år 2019 i enlighet med finansdepartementets rapport som kom som ett inlägg i valkampanjen.
Under den förra mandatperioden ”anpassades” det (läs skars ned) till en summa av 7 miljarder euro (65,1 miljarder kronor). Nuvarande statsbudget är på 54 miljarder euro, vilket betyder att de nya nedskärningarna kommer att innebära en massiv slakt av jobb och offentlig service. Ett exempel är hemtjänsten, där äldre redan isoleras hemma med en allt mer stressad personal. Kvinnor kommer att drabbas hårt av en politik som förhandlas fram av totalt mansdominerade högerpartier.
Att Sannfinländarna leder förhandlingarna om immigration och integration säger en del om var flyktingpolitiken kommer att sluta. Alla regeringspartier är överens om att minska biståndet, samtidigt som de säger att flyktingar ”ska hjälpas på hemmaplan”. Integrationen ska ”förbättras”, men här väntas också mindre resurser.
Desstom väntas anhöriginvandringen stramas åt genom att bara rika ska ha möjlighet till familjeåterförening. Sannfinländarna vill också minska antalet kvotflyktingar och kunna utvisa dem som fått permanent uppehållstllstånd, till exempel om de besöker sitt forna hemland.
Precis som i Sverige kan dock försvaret få ett stort tillskott och komma ännu närmare Natosamarbete, även om en formell ansökan är osannolik i det första skedet.
Om regeringsförhandlingarna går i lås är det en blåbrun mylla som är regeringsbas, och regeringen kommer att försöka sig på ett generalangrepp på både vad som finns kvar av den generella välfärden och arbetsvillkoren. Även om regeringen har en stor mandatövervikt i riksdagen är det ingen stark regering. Den politik de förordar mer av har redan misslyckats under den förra mandatperioden.
Dessutom har regeringen innan den ens har bildats fått sin första motgång: det blev inget samhällskontrakt mellan fack och arbetsgivare, som skulle ha inneburit längre arbetstid, sämre anställningstrygghet och så vidare.
Aktivister inom fackföreningarna och andra gräsrotsorganisationer måste bygga vidare på den segern, och de strejker och rörelser som finns, för att samla ett gemensamt motstånd på arbetsplatser, skolor, gator och torg mot en aggressiv högerregering, till försvar för välfärd och arbetsvillkor. ■
