Sverige utvisar hbtq-flyktingar till Uganda, Libanon, Kenya, Iran och andra länder där homosexualitet är olagligt. Under år 2014 fick bara ungefär hälften av hbtq-flyktingarna asyl.
Det är Migrationsverket som själva utrett fjolårets första nio månader. Av de som sökte asyl under den perioden var 223 på flykt undan förföljelse av hbtq-personer. 122 av dem fick uppehållstillstånd.
I år har RFSL, Amnesty och lokala medier uppmärksammat flera fall där hbtq-personer fått avslag av Migrationsverket och hotas med utvisning.
Richard, en 17-åring som bor på ett flyktingboende i Norberg i Västmanland, har fått nej i samtliga instanser. Han kommer från Uganda, där homosexualitet kan ge livstids fängelse. George Omondo, som är aktiv i RFSL i Göteborg, hotas med 14 års fängelse om han utvisas till Kenya, vilket Migrationsverket har beslutat.
RFSL har också i flera fall uppmärksammat vad som hänt efter utvisningar. För ett år sedan greps en homosexuell man från Bangladesh vid ankomsten efter att ha utvisats dit. Han torterades och sattes i fängelse.
Det dröjde ända till år 1998 innan den första homosexuella flyktingen fick asyl i Sverige. På 1990- och 2000-talet bemötte Migrationsverket de växande protesterna mot utvisningar med att ”regeringen inte tycker att sexuell läggning bör godkännas som asylskäl”.
Motståndet mot de många utvisningarna tvingade fram en förändring. År 2006 infördes en ny lag som skulle ge asyl till den som förföljdes på grund av sexuell läggning och kön. Eftersom utvisningarna inte slutade år 2006 finns det uppenbara luckor i lagen.
Inför valet lovade både Socialdemokraterna och Miljöpartiet att situationen för hbtq-flyktingar skulle utredas och förbättras. Men i våras kom beskedet att S-MP-regeringen inte längre ansåg en utvärdering av lagen vara nödvändig.
RFSL och Asylrörelsen har många gånger visat att Migrationsverket inte är kapabla att bedöma hbtq-flyktingars skyddsskäl. Många flyktingar är osäkra på vad de kan uppge om sin sexualitet i de första förhören med verket. Till exempel kan flyktingarna få frågor om de går till mötesplatser för homosexuella, hur många gånger de haft sex med någon av samma kön och så vidare.
Detta rangordnas av verket som viktigare än den faktiska förföljelse och de hot som hbtq-flyktingarna utsatts för. Situationen förändras också till det negativa i flera länder, de senaste åren till exempel i Ryssland och Ungern.
Utvisningarna av hbtq-flyktingar är ett led i Sveriges och EU:s mur mot flyktingar, som i sin tur ingår i högerpolitiken. Att kämpa för flyktingars rättigheter är en fråga om solidaritet. Rättvisepartiet Socialisterna står för gemensam kamp mot orättvisor, homofobi och diskriminering. ■
