S venskt Näringsliv har presenterat sitt valprogram. I en artikel uppmanar den nya arbetsgivarbossen, bryggarkungen Jens Spendrup, riksdagspartierna att inte ”glömma företagen i valrörelsen”.
I artikeln är Jens Spendrup särskilt upprörd över att kritiken mot kapitalismen, i spåren på krisen, har blir allt mer omfattande. ”I praktiken är hela näringslivet återigen ifrågasatt. Det är ett misstänkliggörande av företagsamheten som jag trodde vi lämnat bakom oss. Särskilt utpekade är ägare till företag inom välfärdens område”, skriver en mäkta upprörd Jens Spendrup.
Och vad som framför allt får Jens Spendrup att gå i taket är att kritiken nu riktas mot det privata ägandet av produktionsmedlen – kapitalismens grundbult. ”Alla rör de samma grundläggande princip: Företagarens rätt att själv avgöra hur verksamheten ska styras, drivas, bemannas och att tillgodogöra sig eventuellt överskott.”
Så upp till kapitalismens försvar manar Jens Spendrup och efterlyser politiker och fackledare som sätter ”konkurrenskraften främst”. Som om det inte fanns nog av samhällstoppar som gör det. Lyssna bara på Stefan Löfven när han talar om sin erfarenhet från bolagsvärlden (när han menar sin tid som ordförande för IF Metall):
– Jag förstår marknaden. Jag, om någon, har tillbringat många timmar i det privata näringslivet och förstår det bättre än flera andra, var Stefan Löfvens programförklaring på S-kongressen i fjol.
Men Jens Spendrup och Svenskt Näringsliv vill ändå att Socialdemokraterna och Stefan Löfven ska leverera mer till företagen. Den kravlista som presenteras kan sammanfattas i: Fortsätta att sänka skatten och ”respektera att makten över företagen tillhör deras ägare”.
Själv leder Jens Spendrup ett bryggimperium via en ägarstiftelse i Liechtenstein, för att slippa skatt och säkra att Spendrup för alltid ska ägas av familjen med samma namn.
I det Kommunistiska manifestet, som Marx och Engels skrev för 150 år sedan, hittar man fortfarande det bästa svaret till Jens Spendrup & Co: ”Ni förfasar er över, att vi vill upphäva privategendomen. Men i ert nuvarande samhälle är privategendomen upphävd för nio tiondelar av dess medlemmar – den existerar just därigenom, att den icke existerar för nio tiondelar. Ni förebrår oss alltså, att vi vill upphäva en egendom, som har till nödvändig förutsättning, att det oerhörda flertalet i samhället är egendomslöst. Ni förebrår oss med andra ord, att vi vill upphäva er egendom. Alldeles riktigt, det vill vi.” ■
