Martin Schibbye och Johan Persson greps i den somaliska regionen i Etiopien den 1 juli.De har idag (tisdagen den 15 maj) suttit 319 dagar i Kalityfängelset.
I Kalityfängelset rasar allvarliga sjukdomar som aids, tuberkulos och tarmsjukdomar bland medfångarna. Med undantag för upprepade halsproblem för Martin Schibbyes del, har de två svenska frilansjournalisterna hittills klarat sig från sjukdomar, trots det trånga utrymmet.
– Det är mycket trångt. Råttor hoppar över vår säng och vi har också sett en orm, har Johan Persson berättat i DN.
De båda kom till regionen för att i hemlighet träffa Ogaden National Liberation Front (ONLF) som förbjöds som en terroristgrupp av den etiopiska regeringen i juni 2011. Journalisterna sa att de följde ett tips som som gällde svenska Lundin Petroleums kontroversiella oljeprospektering i området.
Tre etiopiska journalister stod också inför rätta för terroristbrott. Amnesty International anser att de också är åtalade för sitt legitima arbete.
Amnesty Internationals rapport om läget år 2011 beskrev intensifierade tillslag mot yttrandefriheten i Etiopien. Minst 114 etiopiska oppositionspolitiker och journalister har gripits sedan mars 2011, i första hand för sin legitima verksamhet och fredliga kritik av regeringen.
Den etiopiska staten äger och kontrollerar TV och radio. Förutom att det saknas oberoende TV och radio i Etiopien, är tillgången till information också hårt kontrollerad, som Human Rights Watch (HRW) tydliggör i en rapport.
Sedan valet 2005 i Etiopien har regeringen systematiskt infört stramare och snävare metoder för kontroll. HRW beskriver hur den etiopiska regeringen de senaste fem åren har begränsat det politiska utrymmet för oppositionen och kvävt det oberoende civila samhället.
Regeringen accepterar motvilligt privata tidningar. På grund av låg läskunnighet (48 procent) har tryckta medier liten betydelse. Höga nivåer av fattigdom och dålig infrastruktur gör dessutom distributionen svår. Den viktigaste informationskällan för de flesta människorna är TV och radio, som fungerar som föga mer än ett språkrör för propaganda för regimen, maktpartiet EPRDF och premiärminister Meles Zenawi. Tillgången till internet är den lägsta i Afrika. En rapport beskriver hur ”befolkningen närmar sig 90 miljoner, men det finns färre än 1 miljon linjer i drift och lite mer än 3,3 miljoner mobilabonnenter. Antalet internetanvändare är dystert – under 500 000 i slutet av 2009”.
Genom att upprätthålla monopol på telekommunikationsområdet nekar den etiopiska regeringen majoriteten av befolkningen tillgång till information. EPRDF-regimen är en diktatur och med dess arrogans och fåfänga skulle den utan tvekan föredra titlar som ”kungar och furstar ”. Meles som kejsare kanske följer i det brutala skenet av den inbilske tidigare kejsaren, Haile Selassie.
Under 2009 antog EPRDF-regimen två nya lagar som förkroppsligar större förtryck och politisk intolerans. Den kontroversiella CSO-lagen (om ’civila organisationers’ arbete) är enligt HRW en av de mest restriktiva i sitt slag och dess bestämmelser kommer att göra de flesta oberoende människorättsorganisationers arbete omöjligt.
En ”kontraterrorism”-lag infördes samtidigt. Den gör det möjligt för regeringen och säkerhetsstyrkorna att åtala politiska demonstranter och icke-våldsamma uttryck för oliktänkande för terrorism. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter rekommenderar att antagandet av denna lag upphävs. Den övergripande termen ”terrorist” används mot alla som inte håller med om partiets/statens linje för att rättfärdiga alla former av kränkningar av mänskliga rättigheter.
Kontrollen beror på rädsla för den förtryckta befolkningen. Ju större oärligheten, korruptionen och girigheten blir, desto mer extrem blir kontrollen.
Diktatorns dagar är räknade – ingen repressiv lagstiftning i världen kan i längden skydda en regim – vilket har visat sig i Nordafrika och Mellanöstern.
Tatek Teklyohannes
etiopisk journalist
