Bygg rörelse mot trängselskatten

2014-12-18 22:16:38


En arbetarbaserad rörelse underifrån är nödvändig för att riva upp trängselskatten.

Det finns en massiv ilska mot trängselskatten. Men hur kan kampen mot avgiften segra? Efter demonstrationen den 22 november, som samlade mellan 5 000 och 7 000 personer, måste rörelsen diskutera vad som krävs för att stoppa trängselskatten.

Folkomröstningen visade tydligt vad Göteborgarna tycker. 57 procent röstade emot trängselskatten. Det handlar om över 175 000 av dryga 

300 000 röstande. Det är alltså ingen ”liten grupp motståndare”, som Anneli Hultén (S) vill ge sken av. I arbetarområden och förorter var motståndet uppemot 89 procent, vilket innebär att en massiv majoritet av arbetarklassen är motståndare till denna klassorättvisa avgift.

Den styrande majoriteten S, V, MP och nu också FI, tillsammans med de borgerliga allianspartierna, har försökt att begrava frågan i tystnad efter valet. Men nya korruptionsskandaler sätter nytt ljus på frågan.

Trafiknämndens ordförande Johan Nyhus (S) är polisanmäld för  mutor efter att ha erbjudit Väg­valets Theo Papaioannou en plats i Överförmyndarnämnden om han röstade på den rödgrönrosa budgeten. En plats i Överförmyndarnämnden ger ett arvode på hisnande 57 000 kronor i månaden för ett arbete som tar en dags jobb.

Ilskan mot Trängselskatten är lika mycket en ilska riktad mot ”Göteborgsandans” maktfullkomlighet, mutor och mygel. Men en avgörande fråga är hur den kan bekämpas.

På demonstrationen den 22 november hade arrangörerna beslutat att förbjuda partipolitiska budskap, samtidigt som de själva lyfte fram det borgerliga Vägvalets ledare Theo Papaioannou och det tidigare moderata kommunalrådet Martin Wannholt, som uteslöts ur M efter att ha gjort upp med Vägvalet, vilket i sin tur Papaioannou polisanmälts för på samma premisser som Nyhus.

Arrangörernas och Vägvalets beslut att förbjuda partipolitiska budskap handlade egentligen om att begränsa Rättvisepartiet Socialisterna och Kommunistiska Partiet från att lyfta klassparoller och sätta fokus på klassorättvisorna med trängselskatten. Det handlar om att möjliggöra för sig själva att kontrollera en framväxande rörelse.

Samtidigt som nejsidan var starkast i arbetarområdena och förorterna präglades demonstrationen framför allt av svenska medelålders män från övre medelklassen. Inga försök har gjorts för att mobilisera förortens arbetarbefolkning.

Men vad som behövs är att bygga en massiv arbetarbaserad rörelse mot trängselskatten och att inte låta de borgerliga intressena bakbinda rörelsen genom att förbjuda vissa från att delta. 2015 bör inledas med att samla till stormöten i förorter och arbetarområden för att bygga motståndet underifrån. ■